Marie Ekström Trägårdh i Sectras stora konferensrum med utsikt mot Mjärdevi center och Collegiumhuset.
– Den här använder faktiskt aldrig jag!
Vi är på Sectras huvudkontor i Mjärdevi och Marie Ekström Trägårdh stannar till utanför vd:n och koncernchefen Torbjörn Kronanders rum där det hänger en boxningssäck just utanför dörren.
– Det är väl tanken att man ska slå på den när man kommer ut från Torbjörn men jag brukar säga vad jag tycker i stället.
Marie skrattar.
I 21 år har hon varit vd i olika Sectra-bolag och sedan 2011 vd för Sectra Imaging IT Solutions och vice vd i huvudbolaget Sectra AB.
En av Linköpings största, och mest inflytelserika, näringslivsprofiler med andra ord. Sectra är en av Linköpings framgångssagor, främst tack vare det digitala bildhanteringssystem som sjukhus efter sjukhus världen över köper in. Det senaste bokslutet visade en omsättning på 1,63 miljarder kronor och ett resultat på 350 miljoner.
Marie har varit med på framgångsresan sedan 1996.
– När jag började var vi 30 personer på den del som jag är ansvarig för, gentemot 800 idag.
Vi slår oss ner i Sectras största konferensrum, högst upp i huset med utsikt mot Mjärdevi center och Collegiumhuset.
Förutom Sectra kommer vi att tala om kvinnligt ledarskap, passionen till jobbet, det hårda arbetet och hur det kan kombineras med det Marie ser som viktigast i hennes liv: familjen.
Alla som någon gång mött Marie vet vilken energi hon talar med. Så också denna dag – trots att hon har sorg.
Bara några minuter in i vårt samtal säger hon:
– Jag känner att vi på Sectra gör något gott för samhället. Våra system hjälper människor, vänner, familj till en bättre vård. Min mamma Anna-Lisa gick bort i måndags, så jag har precis varit inne i svenska sjukvården, och jag tycker den är så bra. Jag är stolt över svensk sjukvård. Det finns så många duktiga aktörer.
– Min mamma bodde på Kanalgården i Berg, ett äldreboende som drivs av Vardaga. Vilket fantastiskt äldreboende! Hemlagad mat och fantastiska assistenter. Mamma hade Samy, en kille som kom från Afghanistan för sex år sen, och han tog så himla fin hand om mamma. Han målade hennes naglar och han pratade jättebra svenska med henne.
"Min uppfattning är att kvinnor diskvalificeras lättare för enstaka svagheter än män gör", säger Marie Ekström Trägårdh.
Somnade din mamma in där?
– Nej, hon var inlagd på US för att göra en hjärtoperation men den hann aldrig göras. Jag var i USA när hon kördes in till sjukhuset men hann hem till hennes sista timmar. Hon var 93 år och klockren i skallen, men en hjärtoperation vid den åldern... Det är nog därför jag är så samlad idag, jag förstod att det var riskfyllt.
Marie växte upp i Katrineholm och mamma Anna-Lisa spelade en central roll i hennes tillvaro.
– Jag var enda barnet och mamma hade ungefär 50 dagbarn och fosterbarn. Jag tror inte mamma önskade fosterbarn, men eftersom kommunen visste vem hon var, att hemmet var tryggt, så kom de ofta över med barn till oss. Så huset var alltid fullt med barn och det tyckte jag var skoj. Jag hjälpte till med det mesta. Pappa fanns också men han hade ju ett annat jobb.
Så du tog ansvar tidigt?
– Ja, jag är nog född med väldigt mycket energi. Jag har alltid kunnat hugga i när det krävts. Jag tror det är en kombo av gener och en lycklig barndom. Ändå var jag bråkig som tonåring. Jag hade bra betyg men jag var bråkig. Jag tror det är nyttigt att ha haft en sådan rebelltid.
Varför då?
– Vi kvinnor får ofta lära oss att vara duktiga flickor och inte vara besvärliga. Så är jag också uppfostrad. Man kan känna de blickarna, när människor tycker att man är besvärlig. Jag brukar peppa andra kvinnliga chefer att inte bry sig om de blickarna. Man måste våga stå för vad man tycker, annars blir det tungt för en själv. Även om man självklart inte alltid får rätt. Är man chef på någon annans villkor så blir man lätt ett offer. Går du din väg och gör det du tror på så blir det oftast bra.
Marie Ekström Trägårdh utanför Sectras kontor i Mjärdevi. "Före pandemin hade vi vuxit ur de här lokalerna. Vi får se hur det blir nu efter, när alla återvänder."
Har manliga chefer ett större manöverutrymme, till exempel i detta att vara besvärlig?
– Jag tror det är mer accepterat när män höjer rösten eller uttrycker en annan åsikt. När en kvinna gör det suckas det mer ”åh, nu ska hon bråka igen”. Men det har förändrats de här 20 åren som jag varit vd. Det har kommit in fler kvinnor vilket gjort det lite lättare.
Vad tror du driver den utvecklingen?
– Framför allt att det finns fler kvinnor som kan ta de här jobben. Det är tydligt på de svenska universiteten, att antalet kvinnor ökar på ingenjörsutbildningarna. När jag pluggade var det 2–3 tjejer i varje kull, nu är det ungefär en tredjedel. Jag tror det betyder mycket att kvinnliga förebilder synliggörs, i till exempel media, eller genom olika priser och listor.
Behöver en kvinna vara duktigare än konkurrerande män för att ta sig uppåt?
– Det vet jag inte, men hon måste ha färre svagheter. Min uppfattning är att kvinnor diskvalificeras lättare för enstaka svagheter än män gör. Jag tror till exempel inte vi ser med samma problematik på en man som vabbar ofta som på en kvinna som gör det.
– Sen tycker jag att det ingår i ett ledaruppdrag att vara mer flexibel än andra medarbetare. Jag kunde inte, när barnen var små, säga ”nu ska jag vabba i fjorton dagar”. Fanns inte en chans. Då fick jag hitta annan tid att jobba på, kvällar när de hade somnat. Så måste man göra. Och jag hade turen att ha en mamma som hjälpte mig mycket. För mig var det en förutsättning, jag hade aldrig kunnat ha det här jobbet annars.
– Jag tror kvinnor, mer än män, är oroliga för hur de ska få ihop sin vardag. Fördelen som ledare, förutom att man kan styra sin tid mer, är att man får en högre lön. Då finns ju möjligheten att köpa en del tjänster.
Väggarna på Sectras kontor pryds bland annat av olika budskap. Här ett om att det bara finns en chef: kunden.
Måste man jobba mer än 40 timmar som ledare?
– Nej, det måste man inte.
Varför tror du att så många ledare gör det då?
– För att vi lever i en konkurrensutsatt värld. Ibland måste man jobba mer än 40 timmar, när det händer akuta saker. Så man måste vara mer flexibel. Sen kan det se olika ut. Idag har jag och Torbjörn roller som inte går att klara på 40 timmar, men vi har ju många andra chefer i bolaget som absolut kan klara det.
Vad driver dig att jobba mycket?
– Jag känner att jag gör nytta varje dag, att jag gör något meningsfullt. Och då vill jag vara med och påverka. Det kan låta högtravande men en anledning till att jag jobbar mycket är att jag är stolt över Sverige. Jag tycker vi har ett fantastiskt land med demokrati och jämlikhet. Och ska vi ha råd att behålla det vi har byggt upp så behöver vi en välfärd. Sectra är ett företag som exporterar och som jag tycker verkligen bidrar till den välfärden. När jag känner att jag gör nytta även för Sverige är det värt att jobba hårt.
– Sen betyder det mycket att jag kan styra min tid. Jag har inte missat många skolavslutningar, eller viktiga hockeymatcher när pojkarna spelade. Och Julia, vår yngsta, har haft häst och jag vet inte hur många gånger jag har kört henne och hästen på arbetstid (skratt).
Marie har varit med på Sectras framgångsresa sedan 1996. "När jag började var vi 30 personer på den del som jag är ansvarig för, gentemot 800 idag."
Vad har du försakat?
– Fika, gå på biblioteket, träffa väninnor, spela golf, rida mer, egentid. Min man Christer (Trägårdh) har också jobbat mycket. Det är både bra och dåligt. Ibland kan det vara svårt att få ihop det. Men har man samma förutsättningar så förstår man varandra. Ett tag var det lite körigt när vi hade fem barn hemma. Både jag och Christer har två barn sedan tidigare, plus ett gemensamt. När tre av dem spelade hockey och en var bebis var det fullt upp (skratt).
Christer är idag styrelseordförande i några bolag, bland annat i el/tele-bolaget PLW.
Du har aldrig varit nära att prioritera ner jobbet?
– Nej, aldrig. Då skulle jag inte ha lika kul på jobbet och inte få vara med och påverka lika mycket.
Du reser mycket i jobbet, hinner du med annat än arbete då?
– Ja det tycker jag! Det är en rolig del av Sectra, efter så många år har jag kollegor runt om i världen som är mina vänner. Förra veckan var jag i USA. På söndagskvällen kom jag fram till Nashville och mina amerikanska kollegor mötte mig på flygplatsen. Då gick vi ut på stan, käkade middag och såg Super bowl (finalen i amerikansk fotboll) på tv. Fantastiskt trevligt. Sen fortsatte veckan med viktiga, trevliga möten med kunder och kollegor. Möten på plats med kund är helt avgörande för ett litet bolag från Sverige.
Muggar i Maries bokhylla.
Skulle du klara dig utan resorna, om du satt här i Mjärdevi hela arbetsveckorna?
– Det tror jag. Jag är engagerad i det jag gör och tror jag skulle hitta energi i det också. Ska jag vara ärlig så var det lite skönt att pausa resandet under pandemin. Vi köpte hund för två år sedan, det är det roligaste jag har gjort. En labradoodle, Walther heter han. Att få gå ut med honom, ut i skogen, är fantastiskt.
– Jag kände redan innan pandemin att vi ibland reste i onödan. Det kommer jag jobba vidare med och säga direkt i första mötet med kund att vi gärna lär känna varandra med fysiska möten, men att vi sedan gärna undviker onödiga resor, speciellt med tanke på miljön. Det går att göra så enormt mycket med möten och utbildningar digitalt.
Hur påverkas Sectra av kriget i Ukraina?
– Vi har bara enstaka kunder i Ryssland och vi har inget kontor där. Men vi har en partnerverksamhet, det vill säga ett samarbete med ett ryskt bolag som hjälper oss att sälja och leverera våra produkter. På samma sätt jobbar vi i flera länder såsom Kina, Filippinerna och Sydamerika.
Så ert bildhanteringssystem finns på sjukhus i Ryssland?
– Ja, vi har just nu vår digitala patologilösning på ett sjukhus i St Petersburg och några utbildningssystem på medicinska fakulteter i Ryssland.
Ser ni några skäl till att justera era ryska relationer i dagsläget?
– Vi kommer inte aktivt att arbeta med dem i nuläget.
Marie har en hel del personliga saker på sitt rum. "Här trivs jag, här har jag boat in mig."