Både Pia Cederholm och Maria Rahm hade gärna arbetat kvar på Kvinnohälsan. "Det är tråkigt för de här barnmorskorna att de får det här slutet, eftersom de har varit oerhört lojala verksamheten. Regionen skulle inte gå runt utan pensionärerna", säger Åsa Hermansson, facklig företrädare.
– Mitt yrkesliv som barnmorska har varit som en fantastisk bra bok, med ett dåligt slut.
Det konstaterar Pia Cederholm. Hon och kollegan Maria Rahm får inte fortsätta arbeta kvar på Kvinnohälsan i Linköping. Båda är, minst sagt, förvånade över beskedet.
– Mitt i en pågående barnmorskekris väljer man att göra sig av med kompetent personal, säger Maria Rahm.
Båda har fyllt 68 år, men är fortfarande pigga och sugna på att jobba.
– Jag har känt att jag gör nytta, och att jag bidrar genom att vara ett stöd för yngre kollegor. Jag har inga barnbarn och har erbjudit mig att jobba under semesterperioderna och på lov för att de med barn ska kunna vara lediga, säger Pia Cederholm.
Anledningen till att deras avtal inte förlängs är för att Kvinnohälsan, till skillnad från förlossningen, har tillräckligt med barnmorskor. Men många är unga och har egna barn, vilket gör att frånvaron ibland är hög.
Pia Cederholm, som var timanställd och den senaste tiden arbetat på telefonrådgivningen, erbjöd sig därför att hoppa in vid behov.
– Egentligen ska vi vara 3-4 stycken i rådgivningen, men det har hänt att jag sitter själv. Då kommer patienterna inte fram. Att de inte utnyttjar mig som resurs vid frånvaro är obegripligt.
En del av nyrekryteringarna till Kvinnohälsan är barnmorskor från den pressade förlossningsvården. Märkligt, tycker både Maria och Pia.
– Det är konstigt att regionen inte har ett helhetsperspektiv. De borde vara mycket rädda om förlossningen och göra allt de kan för att behålla sin personal, så att det inte blir som i Stockholm.
"Det här handlar inte om mig. Jag blev ledsen när jag fick beskedet om att inte fortsätta men har accepterat det. Men jag tycker att det finns ett allmänintresse i att regionen inte använder de resurser som finns", säger Pia Cederholm.
Även Åsa Hermansson, barnmorska och förtroendevald i Vårdförbundet, ställer sig frågande till vårdenhetschefens val.
– Vi har en stor barnmorskebrist och är mitt uppe i en pandemi med hög korttidsfrånvaro. Därför tycker vi i facket att det är ett märkligt agerande av arbetsgivaren.
Senare i januari väntar krissamtal med ledningen om situationen på förlossningen i Linköping och Norrköping. Personalen är trött och arbetsvillkoren har varit tuffa under en längre tid.
– Det är ett bekymmer och vi får inte tappa en barnmorska till, säger Åsa, som själv arbetar på förlossningen.
Maria Rahm har arbetat som barnmorska i drygt 40 år. Att hon inte får fortsätta har väckt frågor – och frustration. Nu arbetar hon med smittspårning istället.
2020 tog region Östergötland bort den övre pensionsåldern på 68 år. HR motiverade beslutet med att alla ska få jobba så länge de och arbetsgivaren vill.
– Vi vill värna de medarbetare som vill vara kvar och jobba, sade HR-direktör Zilla Johansson till P4 då.
Däremot omfattas man inte längre av LAS (lagen om anställningsskydd) när man fyllt 68. Region Östergötland har alltså inte begått något juridisk fel när de valt att inte förlänga Pias och Marias avtal.
Är arbetsgivaren missnöjd med ert arbete?
– Nej. Jag har frågat rätt ut vad chefen tycker om mitt jobb, och hon svarar att hon är väldigt nöjd. Det hade varit en helt annan sak om jag missade noteringar i journalen och inte hade pejl på läget. Då ska man sluta, säger Pia, och får medhåll av Maria.
Vårdenhetschefen för Kvinnohälsan, Anna Myhrman, vill inte låta sig intervjuas. Hon skriver i ett mejl att hon inte kan kommentera enskilda medarbetare. Som en förklaring till varför enheten inte använder äldre barnmorskor som en resurs skriver hon:
"Under året har rekryteringsläget varit gynnsamt för Kvinnohälsan vilket främst har visat sig under hösten 2021. Vi har även ytterligare inflöde av nya medarbetare under våren 2022. Detta medför ett minskat behov av timanställda medarbetare."
På Kvinnohälsan erbjuds preventivmedelsrådgivning, mödrahälsovård för gravida och gynekologiskt cellprov.
Men Åsa Hermansson påpekar att de vid flera fall varit för få i personalen den senaste tiden på Kvinnohälsan.
– Under december hade avdelningen hög korttidsfrånvaro. Pia och Maria hade kunnat få jobba hur mycket som helst.
När läget är pressat inom slutenvården är det extra viktigt att Kvinnohälsan är fullbemannad och fungerar fläckfritt, säger hon.
– När Kvinnohälsan är kort med folk märker vi på förlossningen det direkt. När mammorna inte kommer fram ringer de till oss istället.
Åsa Hermansson förstår att vårdenhetschefen vill föryngra personalen eftersom medelåldern är hög på Kvinnohälsan.
– En personalgrupp med varierad ålder och erfarenhet är eftersträvansvärt. Blir det en för homogen grupp uppstår problem med annan typ av frånvaro.
Pia Cederholm och Maria Rahm gjorde sitt sista pass på Kvinnokliniken strax före nyår. Nu har de båda valt att hoppa in och arbeta som smittspårare i regionen.