"Jag tror det är bra med politiker som har haft skit på händerna och sett andra verkligheter än politikens", säger Marcus Ljungqvist på Stenholmen Islandshästcenter. Här med 24-årige trotjänaren Stormur som varit ridskolehäst i 19 år och snart ser fram emot pension.
Mitt jobbliv
Allt är hans lillasysters förtjänst. Det var när hennes hästintresse flammade upp som resten av familjen blev involverad och till slut lika bitna som hon. Av islandshästar.
1993 startade de Sveriges andra ridskola med islandshästar i Alingsås, innan de tio år senare köpte Gerstorp och flyttade dit. En anrik gård från slutet av 1700-talet med 210 hektar mark, mestadels hagar till de totalt 120 betande islänningarna som Marcus kommit att älska.
– I botten kan man säga att det var ett fritidsintresse som spårade ur, skrattar han.
Idag kan han titulera sig företagare, ridlärare, hovslagare – och politiker.
Djur har alltid haft en central roll hos Marcus föräldrar. De har fött upp undulater, hundar, får och hästar.
– Siktet var inställt på uppfödning och försäljning, men vi märke snart att människor gärna kom till oss och red istället för att köpa en egen häst. Då utvecklade vi lektioner och turridning istället.
För det krävdes förstås mycket kunskap, så Marcus for till Island och utbildade sig hos proffsen.
Varför just islänningar?
– De är stora i anden, har en grundtrygghet och är sig själva nog. "Här är jag. Jag är en häst. Det är okej. Du är en människa. Det är också okej".
På ägorna finns Sveriges snabbaste passbana där det förra året sattes världsrekord. 250 meter på 21,07. Flygande pass går i 60 kilometer och är ytterligare ett skäl till att Marcus gillar islandshästen, dess gångarter.
Verksamheten rullar på, med tio årsanställda och många fler som hoppar in då och då. Nya inriktningar har testats, som seminstation för topphingstar och gymnasieskola ihop med Vreta, men nu är det ridskola och hotellverksamhet och som gäller.
– Mycket inom hästbranschen, både ridning och trav, är väldigt personfixerat. Vi ville snarare bygga en plattform för verksamhet, med flera ben att vila på. Dessutom ville vi ha ett rent företag, med kollektivavtal, vita löner etc. Något branschen inte varit jättebra på.
"Islandshästar har en skön grundtrygghet i sig och är sig själva nog", säger Marcus och småpratar med 6-åriga hingsten Haraldur.
2016 gick Marcus, med stor intresse för samhällsbyggnadsfrågor, med i Centerpartiet. Han sitter i kretsstyrelsen, är ersättare i fullmäktige och ledamot i det kommunala fastighetsbolaget Sankt Kors.
På listan till kommunvalet är han nummer åtta.
Varför politik?
– Jag ville på ett djupare plan förstå hur min nya stad Linköping fungerar och jag drivs av att göra nytta. Hustrun var skeptisk och sa "det där står du ut med i max ett år".
– Jag har svårt för att inte lägga näsan i blöt. Länge var det inom idrottsrörelsen. Jag var allt ifrån skithusansvarig till valberedningens ordförande. Kroppsarbete har aldrig skrämt mig. Men så kände jag behov av att även göra något annat.
Vid en transportlastning vreds lillfingret av mellan grimskaftet och bommen. Men det som blev kvar är tillräckligt för att hålla tygeln på plats när han rider.
Vad gör dig till en lämplig politiker?
– Jag tror det är jätteviktigt för politiken att ha med folk som haft skit på fingrarna och provat på jobb som har kopplingar till en annan verklighet. Annars hamnar man i en egen ekobubbla. Med min bakgrund har jag en förmåga att zooma ut och ha helikoptervy över skeenden.
På vilket sätt skiljer sig hästeriet och politiken?
– På gården jobbar jag med människors fritid, djur och lantbruk. I politiken handlar det om visionsarbete, att göra något åt en upplevd brist på frihet i samhällslivet och stävja den ökade intoleransen.
– Med hästar handlar det om omedelbar interaktion. Hästar har inga baktankar, känner omedelbart av ditt mående. Det krävs en oerhörd närvaro.
Medan det i politiken är mer av ränksmideri?
– Njae, men visst finns det en tydlig rangordning av människor, en viss tågordning i karriären som ska efterföljas. Dessutom är visionsarbete en långsam process. Det är en helt annan, personlighetsutvecklande, värld. Tankar kan behöva få ta sin tid, behöva marineras.
Hästarna går på lösdrift och rör sig mellan ute och inne som de behagar.
Hur tycker du det går för ditt parti?
– Annie är oerhört kompetent, men jag är trött på att diskussionen lätt fokuserar på vad andra gör för fel än att vi lanserar vår egen politik.
Det finns de som hävdar att partiet är svajigt. Att man inte vet på vilken sida av höger-vänster-skalan C står.
– Partiet står stabilt, det är omgivningen som är svajig. Min personliga hemvist är borgerlig och jag känner mig obekväm när man klistrar en vänsteretikett på partiet.
Hur ser jobblivet ut om tio år?
– Jag är gärna kommunalråd. Rikspolitiken intresserar mig inte. Gården drivs av yngre krafter. Var jag bor vet jag inte. Jag är osentimental när det kommer till saker, byggnader och platser.