– Polisen och politiker pratar om att fler måste våga vittna och bryta tystnadskulturen och att vittnesskydd erbjuds. Men i detta fall har polisens personskyddsgrupp allvarligt misslyckats med sitt uppdrag att skydda brottsoffer och vittnen, säger advokat Evin Cetin som varit målsägandebiträde åt den 25-årige Linköpingsbon.
Personskyddsgruppens brister låg även till grund för Linköpings kommuns beslut avseende skydd för familjen, enligt advokaten.
Det var i november 2019 som 25-åringen angreps utomhus nära sin bostad i stadsdelen Skäggetorp i Linköping. Han missbrukade narkotika och hade skickat ut en förfrågan bland missbrukare om någon ville köpa. Försäljningen retade personer i området som också sålde narkotika. Den 25 november 2019 råkade 25-åringen i verbal konflikt med en 22-årig man. Senare samma dag blev 25-åringen ifattcyklad av en man som bar skjutvapen och som sköt honom med flera skott, bland annat i magen. I förhör med polis och senare under rättegången pekade 25-åringen ut mannen som 22-åringen, en person han känt sedan länge.
I sex dygn låg 25-åringen nedsövd på Universitetssjukhuset i Linköping. Enligt före detta kammaråklagare Eva Kokkonen, som ledde utredningen, överlevde han tack vare att ett högklassigt sjukhus fanns så nära och att han var ung och i god fysisk kondition.
Efter mordförsöket fick 25-åringen en kortare tid skydd. Han bodde även hos vänner på andra orter. Sveriges Radios program Kaliber och även SVT har rapporterat om 25-åringens och hans advokats kritik mot bristerna i skyddet för honom och hans familj. Då har 25-åringen beskrivit hur han uttryckt oro för sin egen och familjens säkerhet till Polisen men inte fått stöd. Inspelningar som 25-åringen gjort av samtal med personal vid Polisens brottsoffer- och personsäkerhetsskydd, som sänts i programmen, skildrar oron.
Vi har försökt att komma i kontakt med 25-åringen för att höra hans berättelse. Han har svarat via advokat Evin Cetin att han inte vill medverka i lokal media, av rädsla för att hoten mot honom och hans familj ska ta fart.
En månad efter att 25-åringen blev skjuten försökte någon bryta sig in i en av familjens lägenheter i Skäggetorp. På julafton 2019 riktades ett mordhot mot 25-åringens far, som gick ut på att 25-åringen måste ta tillbaka sina uppgifter och inte vittna mot den 21-åring som gripits som misstänkt för mordförsöket – annars skulle familjen råka illa ut. Två månader senare sköt någon fem skott genom en dörr till en lägenhet där en anhörig till 25-åringen bodde. Han själv fanns inte i lägenheten, men en kusin till honom som var på väg att öppna dörren mördades av skotten.
Målsägandebiträdet Evin Cetin är kritisk till att Polisens personskyddsgrupp inte har kunnat erbjuda familjen skydd, enligt hennes mening. Hon kritiserar även socialtjänsten i Linköping och andra kommuner. Familjen lever på skyddad plats men har inte kunnat folkbokföra sig eftersom ingen kommun hittills velat ta sig an dem. Vuxna har tvingats lämna jobb och studier, barn kan inte skrivas in i skolan då de inte har en adress.
– För att skydda vittnen och brottsoffer måste kommuner erbjuda ett nytt hem till de som vittnat med sina liv som insats. Detta är oacceptabelt och en fråga för Sveriges kommuner och regioner att lösa tills ett nytt system kommer på plats. Behovet av skydd kommer att öka med tanke på samhällsutvecklingen, säger Evin Cetin.
Kammaråklagare Eva Kokkonen säger att åklagare, även om de leder förundersökningen som hon gjorde i fallet med 25-åringen, inte involveras i frågor om hot eller vittnesskydd.
– Det är en polisiär sak. I det här fallet har jag inte vetat var målsägande finns och jag vill inte veta det heller. Ju färre som vet, desto större chans till sekretess för den som ska skyddas, säger hon.
Däremot anser Kokkonen att polisen på nationell nivå, och staten istället för enskilda socialförvaltningar, bör bära kostnader för personskydd och nystart för hotade på annan ort.
– Det är förödande att det som hänt den här familjen kan hända. Om vi från rättsväsendet kan lova människor att ”vi hjälper er om ni berättar vad ni vet”, då skulle fler våga stå upp och vittna. När man inte får hjälp ekonomiskt och socialt så blir det kontraproduktivt, säger Eva Kokkonen.