Jämfört med den intensivaste perioden hösten 2015 och våren 2016, när det kom upp mot 30 ensamkommande barn i veckan så är läget i dag ett annat. Då letade kommunen med ljus och lykta efter HVB-platser och flera boenden startades av privata aktörer. I dag är situationen den motsatta och kommunen avvecklar sitt engagemang i många HVB-boenden. I dagsläget finns 16 HVB-boenden riktade mot ensamkommande barn i Linköping och antalet kommer att minska. Det uppger Camilla Haataja, gruppchef med ansvar för utredningar och uppföljningar som gäller ensamkommande barn (EKB) på socialförvaltningen i Linköping.
Av de 349 inskrivna barnen har 108 fått permanent uppehållstillstånd (PUT), 12 barn har fått tillfälligt uppehållstillstånd (TUT) medan 229 fortfarande befinner sig i asylprocessen. En process som ibland tar lång tid.
– Av de som fyller 18 år i år så väntar 99 ungdomar fortfarande på svar på sin asylansökan och de har väntat i snart två år.
Att få sitt ärende bedömt före 18-årsdagen är extra viktigt för många eftersom reglerna skiljer sig åt om man är barn eller vuxen.
– De riskerar att åka ut, det tror vi. Men det är jättesvårt att förstå hur Migrationsverket gör de här bedömningarna om vi ska vara ärliga, säger Camilla Haataja.
Enligt de besked som kommit från Migrationsverket ska det vara svårare för ensamkommande barn från Afghanistan att få asyl om de anlände efter 24 november 2015.
– Men ser vi att ungdomar som kommit efter det datumet ändå får uppehållstillstånd. Det är svårt att ens gissa hur verket gör sina bedömningar, säger hon.
På 18-årsdagen är barndomen mycket abrupt över för de ensamkommande ungdomarna. Ansvaret är då inte längre kommunens utan Migrationsverket. Ungdomarna får inte längre vara kvar på sitt HVB-boende – såvida det inte finns något särskilt vårdbehov – och flyttas till ett boende för vuxna.
För många ungdomar betyder det här – inte bara ett uppbrott från alla kompisar och vänner – utan också ett avbrott i studierna. Visserligen försöker Migrationsverket, enligt Camilla Haataja att placera ungdomarna i närheten av Linköping så att de kan gå kvar i skolan och hålla kontakt med sina nätverk. Men det är inte alltid att det går. Skickas du till Åtvidaberg är det på pendelavstånd, men handlar det om boende i Valdemarsvik eller Getå blir det besvärligt, konstaterar hon.
Linköpings kommun har enligt Haataja haft en generös inställning och låtit ungdomar som fyllt 18 gå kvar i skolan även om de flyttats till annan kommun.
– Men vi vet att många av ungdomarna som flyttas till andra kommuner och inte kan pendla inte har kvar den möjligheten att fortsätta sin skolgång.
Att gå i skolan och medverka till att lära sig språket är ett krav för att räknas som ensamkommande barn. Camilla Haataja tycker att skolgången för det mesta fungerar bra.
– Visst kan det skifta i motivation ibland. Men vuxenvärlden är väldigt tydlig med att skolan är viktig oavsett vad man tycker om den. Vi tror också att skolan kan tjäna som en avledning, om man inte mår så bra. Man tänker på annat.
Men, påpekar hon, är ungdomen jättesjuk blir det fråga om sjukskrivning från skolan på precis samma sätt som för vilken skolelev som helst.
– Det tror jag däremot inte är så vanligt, säger hon.
Fotnot: Siffrorna som gäller Ensamkommande barn är att betrakta som ögonblicksbilder. Situationen kan förändras snabbt.