– Tänk att inom loppet av en vecka finna delar av tre kulhalsringar! Fynden här är helt fantastiska, säger arkeolog Annika Helander.
Hon är Riksantikvarieämbetets projektledare för den tredje och sista utgrävningen av ett omfattande järnåldersgravfält med 450 gravar alldeles innanför entrén till Gärstadverket. Sopbilarna passerar förbi i skytteltrafik och en omisskännlig sötsur stank av sopor känns i luften. Här jobbar nu sex arkeologer och en grävmaskinist febrilt för att hinna bli klara om drygt en vecka. Sten för sten lyfts bort för att blotta jorden och nå de ytliga gravarna, där en del innehåller flisor av brända ben efter människor som levde här för 2 000 år sedan.
Det rör sig om ett bygdegravfält som var i bruk under cirka 400 år – från förromersk järnålder till och med äldre romersk järnålder (från 200 år f. Kr till 200 e. Kr). Den första utgrävningen gjordes 1972 inför Gärstadverkets etablering här, nästa vidtog under 1980-1981 när anläggningen skulle byggas ut. Vid dessa båda utgrävningar undersöktes 11 000 kvadratmeter med 320 gravar, där delar av två keltiska kulhalsringar kom i dagen. Nu är det dags igen för de sista 1 600 kvadratmetrarna – och ytterligare tre kulhalsringar har gett sig till känna, dels som en stor ornamenterad kula, dels som decimeterlånga tvinnade halslänkar. Kulhalsringarna hölls samman av ett gångjärn i nacken och framtill "knöts" ändarna ihop av två kulor.
De senaste veckorna har arkeologerna grävt fram ett 100-tal gravar under runda stenpackningar nedanför en bergknalle.
– Det blir säkert ett 50-tal till så att vi totalt kommer upp i 450 gravar. Nationellt sett är det ett unikt stort gravfält från den här tidsperioden under järnåldern, säger Annika Helander.
Fynden handlar om ett 20-tal järn- och bronsföremål, ett par koniska bikärl till gravurnor, en hel del keramikskärvor och en röd pärla i glasfluss. I bikärlen har mat ställts i graven åt den döde. Vad de innehållit hör till de analyser som ska göras av fyndmaterialet. Annika Helander gissar på rötter av torrängsväxten brudbröd.
Området har gått från gravfält till tingsplats, enligt skifteskartan från 1700-talet där kullen kallas Tingsbacken och där fem fastigheter – Gärstad, Kallerstad, Mörtlösa, Staby och Åby – strålar samman. Att det var deras föregångare som boplatser som under järnåldern anlade gravfältet är ingen djärv gissning. Men var det också ätternas överhuvud som fick var sin kulhalsring med sig i graven?
– Det har aldrig hittats mer än en kulhalsring vid ett gravfält tidigare, men här har vi fem. Tanken är spännande, men kontroversiell, säger Annika Helander.
Innan hon lämnar området tänker hon också granska stenhällarna ordentligt. Bara någon kilometer härifrån finns omfattande hällristningar i form av skepp, yxor och även en solhäst. Så vad döljer de blottade granitklipporna här?
Enligt Tekniska verkens energichef Mile Elez dröjer det länge innan det utgrävda området ska bebyggas.