– Det är klart att någon vet vem som sköt. Jag tycker att människor ska tänka på Abbe. Han var en väldigt uppskattad person av många människor i Skäggetorp. Har inte hans minne rätt att få upprättelse genom att gärningspersonen blir straffad? Istället låter man en extremt farlig galning gå lös, säger Eva Kokkonen.
Eva Kokkonen var åklagare i målet som gällde Abdirzak Hassans kusin, som sköts och skadades livshotade i november 2019. Utredningen ledde fram till en 22-årig man som greps och dömdes till tio års fängelse för mordförsök. När domen föll var Abdirzak död, skjuten genom en släktings lägenhetsdörr. Mordet skedde 15 februari 2020, innan rättegången hade hållits.
Eva Kokkonen (som numera är pensionerad) konstaterar att båda fallen har klar koppling till gängkriminalitet och anser att Abbe dödades på grund av sitt släktskap med kusinen, som någon ville stoppa från att vittna mot 22-åringen.
– Antingen tog gärningspersonen miste och trodde att det var kusinen han sköt. Eller också var det ett försök att sätta press på honom att backa från sina uppgifter genom att angripa släktingar, menar Eva Kokkonen.
Kusinen hade visst vittnesskydd och efter mordet på Abbe flyttades även andra släktingar från Linköping och gavs skyddade personuppgifter. Eva Kokkonen säger att hon kan förstå människors oro för att prata med polisen och vittna om brott. Men samhällets behov av att få fram sanning och straffa brottslingar måste väga tungt, framhåller hon.
– Vi är beroende av vittnen. Det spelar ingen roll hur bra kriminaltekniken är på att analysera olika bevismaterial. Det främsta bevismedlet som vi har är vittnen, om vi ska få bukt med gängkriminaliteten, säger Eva Kokkonen.
Med sin mångåriga erfarenhet som åklagare säger Eva Kokkonen att anonyma vittnesuppgifter, som lämnas av någon som inte törs medverka med namn, kan hjälpa en utredning framåt. Även anonyma uppgifter blir spaningsuppslag för polisen att gå vidare med. Men hon efterlyser samtidigt att människor ska stå upp för samhället.
– Det behövs civilkurage. Man kan tycka att det känns osäkert att vittna och undra hur det ska gå, men då måste man tänka på vad man själv vill ha för samhälle. Om man föreställer sig ett samhälle där de som är mest skrämmande och farliga, de får bestämma. Vill vi ha ett sånt samhälle?