Det är för riskfyllt att medverka med namn och bild i reportaget - men många föräldrar oroas av kriminaliteten och otryggheten i området. Så säger kvinnorna som vill att vårt reportage publiceras trots att de inte törs framträda.
– Alla föräldrar känner samma sak. Det är inte tryggt här. Men framför allt mammorna, som har stort ansvar för barnen, har en stress inom sig över vad som kan hända barnen, säger Halima.
Under ett år har vi följt de fem kvinnorna och flera andra mammor som engagerar sig i organisationen Världens Mammor. De jobbar med konst och kultur som människor kan träffas och bli vänner kring, och därifrån går de vidare till samhällspåverkan och arbete för integration. Deras insatser har redan gjort avtryck i Skäggetorp. De har trygghetsvandrat med representanter från kommunen och fått igenom avverkning av mörka buskage och mer belysning. De har bjudit in politiker och tjänstepersoner och beskrivit sin syn på situationen. Men mer behövs. Mammorna vill se fler insatser från polisen, skolan, socialtjänsten och alla vuxna som kommer i kontakt med barn.
Safia har bott i Skäggetorp i sju år. Hon säger:
– För varje år så har problemen med otrygghet och gäng här blivit större. Jag tror att folk som inte bor här tänker: ”Det är väl inte mitt problem, det är inte mina barn”. Men vi ser att fler ungdomar går åt fel håll. Det berör hela Linköping och alla Linköpingsbor.
Kring Skäggetorps stora centrumbyggnad ligger flera platser där barn och unga egentligen ska ha trygga aktiviteter att gå till. Bra ställen att träffa kompisar och göra sånt som är roligt och på rätt sida lagen. Här driver kommunen Aktivitetshuset Agora och fritidsverksamheten Ung Puls. Men mammor berättar att i mörkret kring Agora hänger äldre ungdomar och den som passerar kan känna den tydliga lukten av hasch. Ung Puls är öppet för besökare 13-25 år. Mammorna som vi möter säger: Ingen vill skicka sin trettonåring till en lokal där drygt tjugoåriga killar hänger.
Safia får intensiv blick och böjer sig fram mot oss:
– Ni är också föräldrar! Ni förstår ju vad jag menar?
I Världens Mammors möteslokal i centrumhuset har en vägg fyllts med lappar där mammor i punktform beskrivit otryggheten i Skäggetorp, och vilka problem som finns med att leva, bo och fostra barn där. Deras punkter tecknar bilden av ett område där vuxna och barn får sin vardag kringskuren, genom negativ påverkan från kriminella, på ett sätt som ingen annan stadsdel i Linköping upplever. ”Mammor är rädda för sina barns skull.” ”Människor ringer inte polisen.” ”Ungdomar röker och säljer hasch vid barnens lekplats.” ”Flickor 15-17 år får inte gå ut.” ”Man löser problemen utan polis. Vittnar man måste man säga sitt namn.” ”Gängen ger pengar till småbarn och hotar.”
Några av problemen som listats av deltagare i Världens mammor-grupperna. Kvinnorna har beskrivit vad som oroar dem i vardagen.
Sadihye, mamma till en son på 15 år, berättar att pojken inte gärna går ut på eftermiddagar och kvällar. Och hon vill inte heller att han ska ge sig ut.
– Han håller sig mest hemma. Det känns lite läskigt om han ska gå till affären. Han går bara dit, ingen annanstans.
I slutet av oktober, en kylslagen morgon då himlen börjat ljusna, följer vi med Safia, Aisha, Latifa, Halima, Deeqa (som i verkligheten heter något annat) och flera andra kvinnor och barn i en buss som de har hyrt för att resa till Stockholm. Nu ska de besöka Fryshuset, den organisation i Sverige som stöttar flest ungdomar och hjälper dem som vill hoppa av från ett kriminellt liv. De ska höra vilka råd som proffsen har till dem för att hindra att barn krokas in i kriminella grupperingar, och för ökad trygghet.
Polisen är en trygghet för många och en provokation för vissa i Skäggetorp. Mammorna vi talar med är glada för polisens närvaro och vill ha mer samverkan mellan invånare och polisen, för barnens skull.
Polisen jobbar i motvind i Skäggetorp. Otaliga satsningar har gjorts under åren. Områdespoliser har jobbat upp kontakter, byggt förtroenden, kartlagt kriminella. Andra avdelningar inom polisen har tagit vid när skjutningar, mord, mordförsök, grova misshandelsfall, narkotikahandel och bilbränder skett. Kriminalitet finns i hela Linköping men i Skäggetorp finns en påtaglig negativ påverkan från kriminella grupperingar som hotar personer som samverkar med polis, som tar sig rättigheter, och skapar egna regler för hur andra ska uppföra sig. Allt detta finns i utredningar som ligger till grund för polisens beslut att sätta upp Skäggetorp på listan över 23 särskilt utsatta områden i Sverige.
Stadsdelen präglas av lägenhetshus från 1960-70-talet med förhållandevis låga hyror. Lägenheter som lågavlönade, arbetssökande, ensamstående och nyanlända har råd med.
Besöket på Fryshuset ger många intryck. Den gigantiska före detta lagerbyggnaden rymmer baskethallar, dansstudios, skolsalar, kafé, biljardbord, tv-spel, en hall för skate- och kickbikeåkning. Samtalen med värdarna Andreas och Pernilla handlar om aktiviteter där unga kan leva ut sina passioner, men också om insatser för den som vill bryta med gängstruktur och kriminalitet.
Mammorna har med sig många barn. Resan sker på höstlovet och Världens Mammor är i startgroparna för att börja med ungdomsaktiviteter i Skäggetorp. Flera frågor kommer från barnen själva:
– Vad ska man göra om man vill lämna ett gäng, men de i gänget säger att man kommer dö om man försöker lämna?
Pernilla dröjer en sekund och säger sedan allvarligt:
– Ibland kanske man faktiskt måste flytta på personer som vill hoppa av.
Svaret sjunker in och en ny fråga kommer:
– Hur slutar man att vara kriminell?
– Det börjar med en själv. Men då måste man känna att man inte vill vara med längre. Att man inte vill leva det livet, som är väldigt jobbigt.
När alla frågor ställts får ungdomarna ge sig ut i det stora huset och testa aktiviteter. Kvar sitter mammorna och diskuterar med Pernilla.
– Vilken kraft ni mammor är! Ni är så viktiga i den förändring som ni vill ha igenom, säger Pernilla till dem.
En kvinna passerar utan för aktivitetshuset Agora i Skäggetorp. Agora är den kommunala lokalen för positiva möten, men mammorna vi talar med säger att de inte törs släppa iväg sina barn ensamma dit.
En tid senare träffas Safia, Aisha, Latifa, Halima, Deeqa och andra kvinnor i Världens Mammors möteslokal och summerar sina slutsatser efter besöket på Fryshuset. Mammorna ser två stora behov: Skäggetorp behöver tryggare utemiljö så att mammor törs släppa iväg sina barn. Och barn behöver fler chanser till aktiviteter nära, som inte är så dyra. Till exempel basket. Som det är nu är många barn sysslolösa. Deeqa, som har fem barn, berättar att nioåringen inte längre vill dela rum med sina småsyskon:
– Vi är många familjer här som har många barn. Barnen behöver aktiviteter. Mammor är ofta upptagna med mindre syskon. Så de lite äldre barnen går ut, och hänger kvar ute.
Men allt som sker ute är inte bra. Mammorna beskriver vad som kan hända utomhus: Kriminella äldre ungdomar lockar yngre med godis, kontanter och spännande händelser. Ibland är de schyssta kompisar. Ibland pekar de elakt ut jeans och jackor som billiga och fula och säger att barnen kan få ”uppdrag” och tjäna pengar så de kan klä sig snyggare och coolare. Ibland hotas de yngre, som inte är straffmyndiga, och tvingas att begå brott. Det är så gängen rekryterar.
– Barnen som blir kontaktade tänker inte alltid på vilka konsekvenser det kan leda till i framtiden, säger Halima.
En mamma kramar snöboll med sitt barn utanför Skäggetorpsskolan. Många föräldrar är oroliga för barnens dåliga skolresultat, säger mammor till oss.
Flertalet av mammorna vi möter kommer från Somalia. När de jämför barnuppfostran i Sverige och Somalia, beskriver de att barn är mer en angelägenhet för enskilda föräldrar i Sverige medan i Somalia hjälps alla vuxna – släkt, grannar, vänner, en okänd tant på gatan – åt att fostra och tillrättavisa barn som sysslar med sånt de inte ska. Här och nu, när barnen vill ut från lägenheterna och hänger i området och kan komma i kontakt med kriminella, blir mammorna oroliga och stressade. De är rädda att barnen ska hamna på fel väg och att det ska gå så illa att socialtjänsten omhändertar dem.
Okunskap om hur socialtjänsten arbetar har spridit en rädsla att myndigheten kan komma och ta barn när som helst – vilket har lett till att föräldrar inte törs gränssätta barn. Tänk om barnet skulle larma i skolan om att föräldrarna är alltför stränga?
Nu har de lite yngre mammorna, genom Världens Mammor och på andra sätt, fått mer insikt i hur socialtjänsten arbetar och inser att det inte är farligt att gränssätta sina barn – ingen tar barn för att föräldrar sätter upp normala regler om läxor, hemtider och vad man får syssla med ihop med kompisar.
– Nu börjar fler förstå och vågar sätta gränser för sina barn. Vi måste samarbeta, och också samarbeta med polisen och socialen om det behövs, säger Halima.
Nu diskuterar mammorna att familjer ska enas om gemensamma regler för att hindra barn att spela ut vuxna mot varandra.
Sira Jokinen Lisse, projektledare i Världens Mammor, konstaterar att många integrationsprojekt i Sverige har träffat fel därför att kvinnors, mammors, kraft har underskattats. Mammor har generellt ett större ansvar för barn. Därför ser de också tydligt vad som behövs. Samtidigt är kvinnorna inte vana i sina kulturer att göra sina röster hörda, kanske inte ens att röra sig ute i samhället.
– Men det finns en sådan kraft i de här kvinnorna som vi måste använda, säger Sira Jokinen Lisse.
Safia, Aisha, Latifa, Halima och Deeqa gör klart att de är beredda att engagera sig. Flera insatser är på gång för ökad trygghet. Men de pekar på saker de inte kan åstadkomma utan hjälp:
– Bättre utbildning för barn och vuxna. Aktiviteter som håller barn upptagna med rätt saker. Och samarbete mellan vuxna, säger de.
Det finns bra och härliga saker med Skäggetorp, men otryggheten och kriminaliteten är för hög, menar mammor som vi talar med.
Fler barn från Skäggetorp måste lyckas i sina studier, säger mammorna – det ökar den sociala stabiliteten. I juni beslutade skolpolitikerna att stänga högstadiet på Skäggetorpsskolan och fördela barnen på andra skolor. Det var på tiden, tycker mammorna. Deras röster är arga när de diskuterar att 30 procent av niondeklassarna klarar godkända betyg för gymnasiet, ett mycket sämre resultat än i resten av Linköping.
– Barnen utvecklas inte i svenska på en skola där många barn inte kan prata svenska, säger Safia.
Även låg- och mellanstadiet är för hårt segregerade, tycker mammorna.
– Alla föräldrar drömmer om att barnen ska gå vidare till en fin utbildning på universitetet. Vi vill inte ha 18-åringar som sitter hemma och väntar på att vi ska komma hem. Vi vill att de ska plugga och jobba och tjäna pengar, säger Deeqa.
Föräldrar i Skäggetorp har generellt lägre utbildning än i resten av kommunen och de kan inte stötta barnen. De vuxna behöver själva lära sig bättre svenska och fullfölja grundläggande utbildningar, säger mammorna. Latifa lyfter problemet med praktik, där invandrade personer, ofta kvinnor, erbjuds några månaders praktikplats men det leder sällan vidare till något riktigt.
– När praktikperioden upphör så blir det ingen fortsättning. Man fortsätter inte lära sig språket och därför finner man inte jobb, säger Latifah.
Flera av mammorna har tagit skolfrågan i egna händer och redan flyttat sina barn. Två av Halimas barn går i Ljungsbroskolan, Safia har också två barn där. I början var det tufft, beskriver hon. De fick stå ut med mobbning och förolämpningar. Det hände att andra barn sa ”sosse, sosse”. Det avsåg inte ”socialdemokrat”, utan sosse som i ”socialbidragstagare”. En sosse från Orten. Men sedan fick barnen vänner, förolämpningarna upphörde och nu fungerar det bra. Latifah har också flyttat sina barn men hennes erfarenhet var positiv från början. Det fungerade för barnen på Engelska Skolan från dag ett.
– Engelska skolan är en blandad skola och det är det bästa. Då känner sig alla barn välkomna, säger Latifah.
En mer välkomnande utemiljö råder inte bot på kriminalitet. Men miljonprogrammets våningshus blir lite mer inbjudande.
”Blandad” är ett ord mammorna återkommer till när de formulerar vad som krävs för ökad trygghet i Skäggetorp. Skolorna, och stadsdelen totalt sett, är för hårt segregerad, säger de. Ingen kan förstå och integreras i ett samhälle som man inte har kontakt med. Och därför är en förändrad/förbättrad bostadspolitik också en av deras hjärtefrågor.
– Det bor ju nästan inga svenskar kvar här längre. De vill inte bo här, säger Deeqa.
På lokalpolitisk nivå i Linköping och på riksnivå har debatten varit het om var nyanlända personer ska få bosätta sig. Ska de hindras från att flytta in i stadsdelar som Skäggetorp, för att inte öka segregationen? Eller är det kränkande för en människas frihet att politiker eller Migrationsverket bestämmer var man inte får bo?
– Det vore bra om det inte var tillåtet att flytta in fler här, säger Safia.
Om ni hade en bättre privatekonomi, skulle ni välja att bo kvar i Skäggetorp då?
– Jag skulle flytta så snabbt som möjligt, svarar Safia utan att behöva eftertanke.
– Jag skulle bo kvar. För jag har flera barn men jag har inget körkort. Här ligger affärerna på Tornby nära så jag klarar mig utan bil när jag bor här, säger Deeqa.
– Jag har bott i Skäggetorp i sju år. Det är inget fel på området. Det är bara fel på sammansättningen av människor som bor här, säger Halima.
Safia, Aisha, Latifa, Halima och Deeqa är inte kvinnornas riktiga namn.