De började vid Konsert och Kongress vid 18-tiden och gick på ett långt led genom Domkyrkoparken och slutligen Storgatan ned mot Stora Torget. Sorlet från Linköpingsbor som tog ett glas på uteserveringarna på torget överröstades snart med budskapen som föreningsmedlemmarna skanderade.
Som vi tidigare har berättat är mammorna i de utsatta områdena trötta på våldet, otryggheten. De upplever att ingen lyssnar på dem och kräver nu en förändring. På onsdagen gick de därför i ett demonstrationståg genom centrala Linköping. Budskapet var att våldet måste få ett stopp, att det handlar om barnens framtid. Barnen måste få ett tryggare samhälle och lika rättigheter och möjligheter i livet.
Demonstrationen leddes av Sira Jokinen, verksamhetsledare för den ideella föreningen Världens mammor som organiserar hundratals kvinnor från Linköping, Norrköping och Motala. Hon gjorde sitt bästa för att överrösta barnens blåsande i kazzoinstrumenten. Men det gick inte att missa vilka de var och vad de vill. "Lyssna på mammorna!"
På plats fanns ett 15-tal politiker från Linköpings kommun som efter demonstrationen förseddes med bandförsedda dokument där föreningen listat en rad förslag på prioriteringar och insatser för att bryta segregationen. En av dem som var där var kommunalrådet Annika Krutzén (M), ordförande social- och omsorgsnämnden.
– Det är väldigt fint och ordnat och vi ju alla samma sak. Vi vill få stopp på skjutningarna. Jag tycker att det är bra att man visar att man vill ha förändring. Och vi behöver ju samverka och prata mer med civilsamhället för kommunen klarar inte det här själv, sade hon.
Hon påpekade även att Linköpings kommun måste få rätt av staten bland annat i form av polisresurser.
Även kommunalrådet Kristina Edlund (S), fanns på plats.
– Utvecklingen i Skäggetorp och Linköping i stort är jätteallvarligt och det är bra att mammorna säger ifrån och lämnar konkreta förslag. Det är ett jätteallvarligt läge som vi har i kommunen och det är inte bara ett problem för Linköping utan även en nationell kris. Det påverkar lokalsamhället så mycket.
Hon tycker också att det är dags att även män blir synliga och delaktiga i trygghetsfrågorna.
– Jag kan sakna den diskussionen och det är många som frågar var papporna finns någonstans.