Sommaren 2018 var Malin Ivarsson i Colombia. När hon landade i Sverige minns hon marken som färgats gul av torkan och värmen.
– Inget var grönt. Jag tänkte bara "vad är det här?". Det tog emot att flyga redan före resan och nu blev det ännu värre.
Omställningen har vuxit fram med åren. Att flyga var en självklarhet i hennes liv fram till för några år sedan. Numera avstår Malin Ivarsson både flyg och bil.
– Jag har ingen bil, jag har inget behov av det. Det är ett lätt val för mig.
Hon är samtidigt ödmjuk inför att andra är beroende av både flyg och bil.
– Ofta känns det lite förmätet att prata om. Jag har exempelvis inga barn och kräver inte så mycket logistik i vardagen. Och jag förstår att människor som har släktingar och vänner i andra länder behöver använda flyg.
Malin Ivarsson har ställt om på många plan för att försöka leva mer hållbart. Samtidigt som hon äter vegetariskt och veganskt, har lånen på en miljövänlig bank, börjat engagera sig i klimatrörelsen Extinction Rebellion och försöker ha med klimatet som en aspekt i varje val hon gör så finns mycket mer att göra.
Hon oroas och stressas över att hennes livsstil ändå inte är tillräcklig. Det dåliga samvetet följer henne som en skugga i vardagen.
– Den stora skillnaden gör jag inte genom att köpa ekologiska bananer. Jag skulle egentligen behöva leva på ett sätt som jag inte ens kan föreställa mig för att det är så radikalt annorlunda än det här livet.
– En forskare sa att man skulle behöva leva som i krigstid med ransonering ifall vi skulle leva hållbart. Jag inser hur stor tröskel det är för mig och alla andra att leva så, säger Malin Ivarsson.
Klimatfrågan är ofta stor och diffus på samma gång – det finns tusen saker att tänka på i vardagen som gör att livet skulle kunna levas lite mer hållbart.
– Jag förstår att det triggar och gör folk arga. Det är inte rimligt att behöva tänka så mycket. Vi skulle behöva hjälp att välja på ett bättre sätt. De saker som kostar mycket för miljön ska kosta mer pengar, säger hon.
– Det kan kännas överväldigande ibland, man kommer på nya saker hela tiden. Exempelvis att det finns mer klimatvänliga sökmotorer på nätet och vilka val man gör med sina pensionspengar. Ibland kan jag känna mig lite präktig som pratar om klimatet och att "jag faktiskt tänker på miljön". Samtidigt bor jag i en ganska stor lägenhet alldeles själv – det är väl egentligen inte så klimatvänligt.
– Jag är inte i närheten av att leva rätt och det känns jobbigt att tänka på hur mycket man flugit genom åren, säger Malin Ivarsson.
Har du kompisar som fortfarande flyger?
– Ja, absolut.
Pratar ni om det?
– Sådär. Det är en känslig fråga. Det känns som man trippar kring att skamma och skuldbelägga individer. Det kan räcka med att jag säger "det var ett tag sen jag flög på grund av klimatångest" för att den andra personen ska börja argumentera. Då har jag inte sagt något om deras flygvanor, bara pratat om mig.
– Samtidigt har det inte uppstått så många situationer där det skavt. Många omkring en är kanske lite lik en själv, säger Malin Ivarsson.
I en drömvärld, hur skulle du vilja leva?
– Jag skulle vilja ha en känsla av att jag lever rättvist och inte drar nytta av var jag är född någonstans. Jag vill leva solidariskt med alla andra på jorden.