”Målet är ju inte att kvinnorna helt ska ta över”

– Det är ju logiskt. Det borde ju bli fler kvinnliga chefer om fler kvinnor än män utbildar sig till präster och många äldre män försvinner, säger hon.

Elin har bara drygt ett år kvar av sin utbildning. Det är bara två kurser kvar att läsa vid universitetet och en avslutande praktisk termin. Om allt går enligt planerna prästvigs hon nästa sommar. I hennes klass är majoriteten kvinnor.

– Samtidigt är det fort­farande fler män i tjänst, s­äger Elin.

Att den nya ärkebiskopen nu är en kvinna, tycker hon är bra.

– Det visar att det är möjligt och att förändring sker. Sedan inspirerar det inte alla. Vissa blir jätteirriterade, helt enkelt för att hon är kvinna. Det är synd, säger Elin.

Det knarrar när någon sätte­r sig på en bänk i den a­nnars helt tomma S:t Larskyrkan. Lite slammer hörs från det lilla köket precis vid ingången. Elin samlar sitt röda hår och lägger det över den ena axeln.

– Det kommer att bli en utmaning att jobba i den ibland ganska tungrodda, bastanta organisation som kyrkan fortfarande är.

Hur då?

– Det är mycket som fortsätter att vara som det alltid har varit av tradition och vana.

Hur lång tid tror du att det dröjer innan kvinnorna dominerar yrket?

– Jag vet inte. Målet är ju inte heller att kvinnorna helt tar över.

Handen på hjärtat, vore det inte lite skönt om kvinnorna tog över yrket som varit mans­dominerat så länge?

Elin skrattar först och nickar åt skämtet men blir snabbt allvarlig.

– Jag tror att alla som kallas­ behövs, säger hon.

Att fler kvinnor i dag väljer­ att utbilda sig till präster är svårt att förklara. Kallas plötsligt fler kvinnor? Det är lite konstigt håller Elin med om. Och frågan om kyrkan bör kvotera in män tycker hon är svår att hantera.

– Den som är mest kompetent ska såklart få jobbet men det är bättre om könsför­delningen är jämn.

Elin Danielsson Hannus b­estämde sig för att bli präst efter gymnasiet. Det kom inte som en blixt från klar himmel, snarare smög det sig på henne.

– Jag praoade som präst i åttan. Jag vet inte varför. Kanske just för att mamma skulle­ börja arbeta i kyrkan? Jag ville­ känna efter om det också kunde vara jag. När jag var yngre ville jag bli tulltjänsteman. Jag tyckte att det verkade häftigt att jobba med knarkhund.

Hon skrattar åt minnet.

Blir du Sveriges nästa kvinnliga ärkebiskop?

– Oj. Kanske. Om typ tjugo år i så fall. Det är en helt annan grej. Det är inte alls samma sak som att vara präst, bis­kopen ser över församlings­livet men jobbar inte lika nära församlingen som en präst gör. Men det verkar väldigt spännande.