Under 1945 inledde Fastighetsföreningen Linköpingshem planerandet av ett nytt bostadsområde sydost om Berga hage. I februari 1946 lanserade byggherren en tävling där allmänheten kunde framföra sina åsikter om projektet.
Syftet var att med Linköpingsbornas hjälp skapa stadens bästa bostadsområde. Linköpingshem efterlyste synpunkter på hyresnivån, husens höjd, behovet av gemensamhetsutrymmen, om gas- eller elspis var bäst samt om behov av hemhjälp.
Sommaren 1946 godkände stadsfullmäktige arkitekten Berndt Nordbergs stadsplan över Majeldens nordvästligaste del. Därigenom skulle cirka 300 lägenheter skapas i bostadsbristens Linköping.
Punkthusen skulle utformas så att de lämpade sig för barnfamiljer där båda föräldrarna arbetade. Ett uttalat mål var dessutom att bevara så mycket som möjligt av den, enligt Corren, vackra skogsdunge de skulle uppföras i.
Myndiga herrar från Byggnadsstyrelsen besökte platsen i augusti 1946 och kom i ett ampert formulerat beslut vägra att fastställa den del av planen som innehöll de sex våningar höga hyreshusen. De menade att byggnaderna, som skulle uppföras på en av stadens högsta punkter, genom att var synliga vida omkring skulle skada stadsbilden. Myndigheten underkände också stadens argument att de höga husen minimerade ingreppet i barrskogen. De hävdade att erfarenheten visade att träd så placerade ändå på sikt skulle försvinna.
Vidare menade styrelsen att höga hus inte lämpade sig för barnfamiljer. I beslutet riktade styrelsen även kritik mot de 1943 färdigställda punkthusen på Kungsberget.
Vid såväl en uppvaktning av ansvarigt statsråd som ett formellt överklagande hävdade stadens representanter bland annat att endast taklisterna skulle sticka upp ovanför trädtopparna. Kampen var framgångsrik. Planen fastställdes den 4 oktober 1946 vid en konselj på Stockholms slott under Gustaf V:s ledning.
Föreningen Linköpingshem hade bildats av fyra lokala byggmästare. AB Stångåstaden verkade i nära samverkan med den föreningen. Efter att etappvis köpt andelar stod Stångåstaden 1957 som ensam ägare av Linköpingshems fastighetsbestånd.
Att uppföra hus högre än de i Linköping dittills gängse har oftast mött på motstånd. Höghuset Kannans byggherre ville ge huset elva våningar, byggnämnden godkände endast nio. Drottningtornet kunde 2006 uppföras först efter ett regeringsbeslut, dock något lägre än byggherren önskade.
Tack till Tack Bo Peter Persson, stadsarkivet.