Madde Bergenrot tänder levande ljus i hela lägenheten. Det bidrar till den varma och ombonade känslan i hemmet. Men, värmen kommer också från bordslamporna och de ljusa inredningstonerna.
Fem våningar upp med hissen och sedan ytterligare en trappa tar oss till vindsvåningen i ett av 40-talshusen i kvarteret Blomman i centrala Linköping.
Madeleine Bergenrot, Madde som hon föredrar att kallas, öppnar en av två ytterdörrar och visar in i en liten hall.
– Det är lite speciellt, säger hon, lägenheten är byggd runt hisschaktet och trappuppgången så båda ingångarna är våra.
Direkt innanför dörren sitter en hylla med skor på väggen. Inget konstigt i en hall kan tyckas, men det här är ingen vanlig förvaring utan en smal variant från golv till tak, fylld av minnen och känslor. Där finns mormors högklackade från 1930-talet, i ormskinn. Och mammas finskor med spetsig tå och höga klackar från 60-talet. Ett par kilklackar i skinn från 70-talet. Och därtill Maddes egna finskor i svart lack.
– Jag kan ju inte bara ställa in skorna i en garderob. De betyder alldeles för mycket för mig och jag vill gärna se dem varje dag.
Känslor och minnen är en fin krydda i Maddes inredning. Ska hon köpa något nytt, ja då ska det vara en pryl som antingen är visuellt vacker, eller som har humor.
Vi kommer tillbaka till det.
Köket är något utöver det vanliga, väl värt utmaningen som det innebär att inreda ett långsmalt utrymme med snedtak.
Först bjuder Madde på en rundtur. Om hallen kändes ”lagom” för en normalstor lägenhet så är resten av vindsvåningen något helt annat. Vardagsrummet öppnar upp med nästan fyra meter i tak. Därefter följer köket, drygt tio meter långt och med snedtak och takkupor. Två badrum som också har imponerande takhöjd och därefter sovrum och ett åtråvärt förråd på hela 40 kvadrat.
– Ja, visst är lägenheten något extra, men också en inredningsmässig utmaning, säger Madde.
Och det är inget hon backar för. Redan när hon och maken Stefan klev innanför dörren på visningen kom rätt känsla till henne.
– Vibbarna är viktiga och när vi var på visningen kände jag direkt att den här lägenheten är rätt för oss, särskilt som barnen numera är utflugna. Den är svårmöblerad och speciell med alla snedtak och vinklar, men det är bara kul.
De varma grundtonerna i inredningen ger en ombonad känsla. Vintervindarna kan vina hur mycket de vill över takåsarna utanför. Madde tänder levande ljus på det mörka träbordet och häller upp rykande hett te i koppar av designern Jonathan Adler. Kopparna är precis ett sådant inslag av humor som Madde gillar. Ögon, näsa mun – vid fikabordet är man liksom aldrig ensam.
För två år sedan byggdes vindsvåningarna till på de ursprungliga 40-talshusen och Madde och Stefan Bergenrot flyttade in när det var nytt. "När jag klev innanför dörren på visningen så visste jag att det var rätt för oss", säger Madde.
Det doftar gott i vindsvåningen där Madde Bergenrot bor tillsammans med sin man, tack vare mängden doftljus.
Och om Adlers ansikten håller sällskap vid bordet så gör Brad Pitt, Keanu Reeves, Leonardo DiCaprio och några till detsamma i vardagsrummet. Tavlan i plexiglas med de kostymklädda celebriteterna gifter sig snyggt med ljusstakar från loppis till exempel, och med skåpet som hängt med sedan Madde och Stefan träffades för 35 år sedan.
Först grönt, sedan vitt och nu svart. Skåpet som står mot en av vardagsrummets väggar, i gången mot köket, har stort affektionsvärde för Madde Bergenrot. Det målas helt enkelt om för att passa där hon vill ha det.
Just med fyndighet och känsla letar sig nyproducerade föremål in i inredningen, för övrigt tar Madde hellre vara på gamla, kära ting med affektionsvärde.
– Skåpet ja, det har hängt med på alla platser där vi bott. Det har varit grönt och vitt men här passade det bättre som svart så jag målade om.
Vi passerar en tavla med en gapskrattande zebra som kan göra vem som helst på gott humör, på vägen mot köket.
Men först gästrummet. Här har Maddes kärlek till djur och allra främst hästar fått härligt spelrum. Det är hästar på kuddarna, hästar på överkastet, hästar på tavlorna. Och på en hylla stoltserar Sigge, Musse och Ivan. Trion av porslin har Madde köpt för att de i färger och teckning påminner precis om tre hästar som familjen ägt genom åren.
Gästrummet är hästrummet. "Det finns inget som ger så mycket energi som att åka till stallet efter jobbet", säger Madde Bergenrot. Klart att det ska synas i inredningen också.
Gästrummet har inretts efter Madde Bergenrots intresse för djur – mer specifikt hästar.
Sigge, Musse och Ivan påminner om hästar som funnits i familjen genom åren och har förstås en självklar plats på en hylla i gästrummet.
Genom att kliva in i gästrummet får man direkt en förståelse för Madde Bergenrots stora intresse – djur. Det är hästar på både kuddar, överkast, hyllor och tavlor.
Milo, yorkshireterriern, tassar med ut i köket. Den vidsträckta parketten måste kännas som något av en löparbana för en med så korta ben.
Med snedtak och stora fönster på ena sidan och en lång, lång köksbänk på andra är köket verkligen något alldeles speciellt.
I ena kortändan har Maddes sin favoritplats.
– Perfekt att sitta när maken lagar mat!
Och på väggen intill fåtöljen sitter en favorittavla som från början är ett loppisfynd. Det är en karta över London som är så detaljerad att hon kan peka ut huset i gatuhörnet där dottern Cesanna numera bor.
Vi fortsätter ut i sovrummet och här är enda platsen där vindsvåningens planlösning har gett Madde lite huvudbry.
– Det finns helt enkelt ingen bra vägg att ställa sängens huvudände mot, säger hon. Det funkar som det är, men det gäller att inte resa sig för snabbt på morgonen för snedtaket är väldigt nära.
Rummet intill är en kombination av hall och förvaring. Här har Madde designat ett skåp som består av två delar som går omlott i en snygg lösning. Det visar sig vara köksskåpen som hon och Stefan lät platsbygga när de bodde i ett hus i Brokind för många år sedan. Nu är lådorna klädförvaring. Och ett vitrinskåp har fått hjul och rymmer numera böcker och spel istället för glas och porslin.
Över allt detta vakar ingen mindre än Napoleon. Han har fattat posto under en glaskupa, klädd i sin kråskrage, ljusblå knäbyxor och trekornshatt.
– Han kommer från min morfar. Det är roligt att hitta nya användningsområden för saker som jag fortfarande tycker om, säger Madde.
Under glaskupan förvaras viktiga minnen. Statyetten av Napoleon tillhörde från början Maddes morfar.
Det låga förvaringsskåpet var köksinredning i ett av Madde och Stefan Bergenrots tidigare boenden.
Och på tal om just det. Inte vem som helst har förmågan att se att köksinredningen som platsbyggts åt ett särskilt hus kan bli ett lågt elegant skåp i en lägenhet, många år senare?
– Jag gillar att tänka utanför boxen och fundera över var saker och ting kan komma till nytta. Till ett av våra tidigare boenden delade jag av ett rum med ett trähjul från en hästkärra. Det var bättre än att bygga en vägg eftersom hjulet släppte igenom ljus.
Kreativiteten nästan bubblar i Madde. Hon har gått kurser i marmorering, silversmide och sömnad. Bland annat.
– Om jag fick leva om mitt liv så skulle jag utbilda mig till inredningsarkitekt. Tänk att få sätta tänderna i ett slott med möbler så tunga att golven nästan rämnar. Eller ett 70-talshus med platt tak och nivåskillnader inomhus.
Tricket med inredning, avslutar hon, är att göra precis som man själv vill.
– Så tänker jag. Jag använder saker från förr som jag tycker om, och blandar med nya inköp. Men det finns ett måste med nya prylar - de ska vara vackra att se på, och de ska få mig att le.