Diagnosen dyslexi gör det möjligt för henne att få den hjälp som hon behöver.
– Jag får mer tid på proven, jag kan få böcker inlästa och lärarna kommer själva och frågar om jag behöver hjälp. Det har tagit tid för mig att komma ifatt, och nu i trean på gymnasiet börjar resultaten komma.
Anna Rättvall är ordförande i Moderat skolungdom på Katedralskolan i Linköping, och hon är ersättare i barn- och ungdomsnämnden. Det är hon som blir Linköpingsmoderaternas exempel när de kräver ett obligatoriskt test i slutet av lågstadiet för alla Linköpings skolor för att göra det möjligt att tidigt upptäcka läs- och skrivsvårigheter hos eleverna.
– I dag ligger det på de enskilda lärarna att avgöra om någon elev behöver utredas, säger Erik Östman (M), kommunalråd och vice ordförande i Barn- och ungdomsnämnden.
– Vi vill i stället se en större systematik med generella tester för att tidigt kunna hitta elever som kan misstänkas ha läs- och skrivsvårigheter. I dag får inte alla hjälp i tid och ibland – ännu värre – inte rätt diagnos och det stöd de då har rätt till.
Det finns redan i dag enkla test som kan identifiera barn i riskzonen för att ha läs- och skrivsvårigheter, påpekar Jerry Broman (M), vice ordförande i Bildningsnämnden.
– Exakt hur testet ska se ut i Linköping vill vi nu att utbildningskontoret får i uppdrag att utreda, säger han. Det bör vara detsamma för alla skolor och genomföras samtidigt så att både skolorna, politikerna och utbildningskontoret ska kunna planera för den specialundervisning som kommer att behövas.
Till en början betyder det förstås extra kostnader.
– Men det finns reformutrymme i vår budget, säger Erik Östman, och det här är en prioriterad fråga. Inga barn i Linköpings kommun ska behöva få sin diagnos och rätt stöd på högstadiet eller ibland ännu senare.
Anna Rättvall berättar att hon i och för sig fick en del hjälp redan på lågstadiet.
– Jag fick gå ifrån lektionerna för att träna och jag kände mig så otroligt dum, berättar hon. Ganska snart slutade jag att fråga om jag inte hängde med.
– Men efteråt kan jag se något positivt av allt det här också, säger hon. Jag har inte fått någonting gratis, jag har fått lära mig att kämpa. Det är bra.
Man räknar med att fem-åtta procent av befolkningen i Sverige har läs- och skrivsvårigheter.
– Det är en realitet för många, säger Jerry Broman, och det försämrar livschanserna helt i onödan.