Missbrukare använde byggnaderna som natthärbärge och råttorna var många. Fastigheten, som ägdes av kommunen, var starkt rivningshotad.
Ett samtal med länsmuseets karismatiske antikvarie Anders Lindahl fick arkitekten Bo Sundberg övertygad om att det var möjligt att rusta husen. Efter att först ha upprättat en renoveringsplan begärde Sundberg att få köpa fastigheten av kommunen.
Först radade kommunens kontaktpersoner upp en rad hinder. Ett av de allra svåraste problemenen att övervinna var hur de framtida boendes parkeringsfråga skulle lösas. När den knuten väl klarats upp fick Sundberg köpa gårdarna.
År 1976 inledde Bo Sundberg tillsammans med sin hustru Lavender en systematisk upprustning av gårdarna. Sundberg har själv berättat att han ville visa att det går att rädda äldre byggnader och dessutom att få ekonomi i projektet. Sundberg lyckades utmärkt väl, vilket formellt bekräftades när gårdarna 1980 byggnadsminnesförklarades.
Byggnaderna på den Sundbergska fastigheten uppfördes vid olika tidpunkter under 1700- och 1800-talen. På tjugofemman ligger det ursprungliga bostadshuset längst in på gården. Det får nog anses vara fastighetens enskilt intressantaste byggnad. Den är uppförd av stadsbyggmästare Olof Wikstrand, sannolikt på 1770-talet. Wikstrand är Linköpings äldste kände tjänsteman med tillsynsansvar över det som byggdes i staden.
Bo Sundbergs insatser inspirerade en rad linköpingsfamiljer att köpa rivningshotade gårdar vid den övre delen av Hunnebergsgatan för att sedan, med omfattande arbetsinsatser, rusta husen. Tack vare dessa familjers gemensamma ansträngningar utgör den delen av Hunnebergsgatan idag en av Linköpings intressantaste byggnadsmiljöer.
Bo Sundberg fick i början av sjuttiotalet uppdraget att rita ett förslag till ett storskaligt och helt nybyggt äldreboende i kvarteret Aspen invid Hunnebergsgatan. Sundberg var själv missbelåten med sitt förslag och bad att få ta fram ett nytt alternativ där så många av de befintliga husen som möjligt sparades.
Även de tankarna mötte motstånd. Dock lyckades Sundberg småningom övertyga några ledande politiker och tjänstemän om idén. Resultatet, Aspens Servicehus, var något nytt i Sverige och väckte berättigad uppmärksamhet. I september 1977 fick projektet tidningen Expressens miljöpris. Motiveringens centrala passus var: ”Ett viktigt steg mot bättre boende för äldre”.
Expressens bostadsreporter, Olle Bengtzon, skrev 1977 att ”den stadsförnyelse som genomförts i Aspen vittnar om en omtanke och hänsyn till både äldre hus och människor som tyvärr är sällsynt”. De orden är en bra karaktäristik över den helt nyligen bortgångne Bo Sundbergs insatser för Linköping.
Har du frågor om Linköping förr? Skicka dem till Johan Rödin, Corren, 581 89, Linköping. Eller mejla johan.rodin@corren.se. Frågorna vidarebefordras till Gunnar Elfström.