Under fredagen fördes den förre biskopen Martin Lönnebo till den sista vilan.
– Jag tänker ibland på hur pappa hade varit som tonåring om han levt i dag. Vi hade nog sett honom i halsbrytande youtubevideor, balanserandes på någon telemast, deltagit i ironman eller hoppat fallskärm och avsiktligt väntat till sista sekund med att lösa ut fallskärmen för att testa sitt mod.
Det sade Mattias Lönnebo, son till Martin Lönnebo, under begravningsceremonin som ägde rum under fredagen i Linköpings domkyrka.
Hans tal fick besökarna att le och minnas den man som de nu tog ett sista farväl av.
Martin Lönnebo valdes till biskop i Linköpings stift 1980. Han var en flitig författare och en ofta anlitad föredragshållare som blev känd bland annat för sitt miljöengagemang och för Frälsarkransen – det armband med tio pärlor som symboliserar olika aspekter av den kristna tron.
Martin Lönnebo var den som införde att svenska kyrkor skulle ha ljusbärare, där besökare kan tända ett ljus.
26 april somnade Martin Lönnebo, då 93 år gammal, in efter en kort tids sjukdom.
I Linköpings domkyrka var det tydligt att Martin Lönnebo berört många under sin levnadstid.
– Han har satt ett djupt avtryck hos Linköpings stift med sin mänskliga andlighet. Han kunde tala rakt in i människors hjärta, säger Marika Markovits, nuvarande biskop i Linköpings stift.
Danska teologen Andreas Dybkjaer-Andersson hade rest med tåg ända från Köpenhamn för att närvara vid begravningen.
– Som ung öppnade han upp rymder och ett nytt slags djup för mig. Speciellt boken ”Religionens fem språk” har betytt mycket för mig, säger Andreas samtidigt som han skrev ett minnesord i kondoleansboken som legat framme i Domkyrkan sedan Lönnebo gick bort.
Ärkebiskop Martin Modeus, tidigare biskop i Linköpings stift, var också på plats.
– Jag känner en väldig tacksamhet för det Martin Lönnebo gjorde för kyrkan och världen. Det är gott att vara här, sade han innan han satte sig långt fram i kyrkan.
Ärkebiskop Martin Modéus var tillbaka i Linköping för att delta i begravningen.
Under ceremonin spelades musik som Lönnebo själv skrivit. Flera låtar framfördes av musikern Helena Ritzén. Månaderna innan Martin avled samarbetade hon med honom för att tonsätta flera av hans texter.
– Någon vecka före Martins bortgång var jag hemma hos honom med mitt elpiano och spelade. Jag är glad och tacksam över att jag fick lära känna honom under det här halvåret och att vi hann klart med musiken.
Efter begravningen gravsattes Martin Lönnebo på Centrala griftegården.
Dagen efter att Martin Lönnebo gick bort lades en kondoleansbok ut i domkyrkan.