– Det är otäckt att möta någons blick när de står på spåret. Man får en bild i huvudet som låser sig fast i flera månader, suckar Sebastian Juthe, lokförare på Transdev.
Under sina fyra år i branschen har han hittills inte varit med om någon fullbordad påkörning. Däremot har han flera gånger varit nära.
– Det finns ju en anledning till att de under lokförarutbildningen säger att alla, statistiskt sett, kommer köra på någon under sin karriär.
Hur förhåller man sig till det?
– Givetvis har man med sig det i bakhuvudet, men man måste försöka att inte låta det påverka en för mycket. Man blir påmind om det varje gång man ser folk som springer på spåret, men man får försöka lägga det åt sidan för annars hade det varit jättejobbigt att gå till jobbet.
När Sebastian precis tagit examen och börjat arbeta som lokförare hamnade han i en situation som kunde resulterat i hans första påkörning.
– Jag körde i 110 kilometer i timmen och efter en kurva med skymd sikt stod en kille på spåret. Efteråt fick jag veta att han och hans kompis hade en utmaning där han skulle stå kvar på spåret så länge som möjligt, men till sist hoppa av. Det var riktigt otäckt och jag kunde inte arbeta igen på flera dagar.
Minns du platserna där du varit nära en påkörning?
– Ja. Jag tänker inte på det varje gång jag passerar, men jag minns platserna och beroende på omständigheterna kan jag absolut få en flashback.
Åtminstone ett par gånger i månaden rapporterar Sebastian in spårbeträdande till trafikcentralen.
Mattias Näsström, trafikoperativ chef på Östgötatrafiken sedan 10 år tillbaka, belyser också att problemen med spåröverträdelse är massiva i Linköping med omnejd.
– Det är ett jätteproblem. En del förare på Östgötapendeln säger att det knappt är roligt att köra längre, för de vet aldrig om det kommer vara någon på spåret när de kommer runt ett krön, säger han.
Varje år sker ungefär en påkörning vardera inom Östgötapendeln och Kustpilen. Det är en för mycket, tycker både Mattias och Sebastian.
– Grundregeln är att aldrig vara på spåret. Det kan dels innebära att man skadar sig själv, men också att man utsätter lokföraren för ett stort trauma genom att över huvud taget ens vistas där, säger Mattias.
– Ja, det är inte upp till individer att göra bedömningen huruvida det är säkert eller inte att vara på spåret. Det kan få sådana konsekvenser att bara gena över. Missar du pendeltåget går det ett nytt så småningom, det är inte värt att riskera livet för det, fyller Sebastian i.
Han belyser att lokförare inte har någon som helst möjlighet att plötsligt stanna.
– Kustpilens topphastighet är 140 kilometer i timmen och då tar det oss, vid optimala förhållanden, upp till och med en kilometer att stanna tåget. Står det någon på spåret efter en kurva har vi ingen chans. Då är det bara att tuta, bromsa och blunda.
Vad vill du säga till de som rör sig på eller intill spårområden?
– Om du gör det för att du mår dåligt, ta hjälp. Prata med en kompis, polisen eller någon annan du litar på.
Sebastian fortsätter, med något darrande röst:
– Om du bara leker vill jag be dig avstå. Det är väldigt respektlöst. Jag som kör kan inte se skillnad på en person som vill ta livet av sig och en person som leker. Jag ser bara en siluett av en person på spåret och agerar därefter. Det är jättejobbigt.