Till det lilla gårdsmejeriet i Löt söder om Linköping kommer volontärer från hela världen för att lära sig att mjölka getter och ysta ost. Det är det världsomspännande nätverket WWOOF, World Wide Opportunities on Organic Farms, som har fört Gael Delachat och fyra andra frivilligarbetare hit till gården. Det är brokig skara som mockar getbajs sida vid sida i Löt i sommar; en lärarinna från Norge, en fransk jurist, en aspirerande läkare från Karlifornien, en ljuddesignstudent från Georgia och så Gael Delachat.
Kortfattat förmedlar WWOOF kontakt mellan lantbrukare och volontärer som i utbyte mot mat och husrum arbetar några timmar om dagen. Vistelsen kan vara allt från ett par veckor till flera månader lång. Trycket på organisationen har hårdnat, antalet volontärer som anmäler sig har ökat enormt de senaste åren. Gruset knastrar under gårdsägaren Erik Garbergs träskor. En traktor knattrar på avstånd.
– Vi har precis ätit frukost tillsammans och planerat dagen, berättar Erik Garberg och går före mot gårdens ostbutik.
Det är tredje året i rad som de öppnar dörrarna och välkomnar så kallade wwoof:are. När han anmälde sig som värd till nätverket hade han ingen aning om hur populärt det var. Under de senaste tre åren har nästan 30 volontärer hunnit vara hos dem.
Varför anslöt du gården till WWOOF?
– Vi vill dela med oss av det ekologiska sättet att tänka och jobba. Vi är idealister som drivs av tanken på ett gott och enkelt liv. Och så tycker vi om att ha folk omkring oss, säger Erik Garberg.
Gael Delachat och volontärkollegan Aron Egelko,19 står bakom ostdisken. Båda testar wwoof för första gången. De har precis märkt färdigt små runda ostar, staplat dem i en låda och hänger av sig sina vita förkläden och mössor.
Varför jobbar ni på semestern?
– Wwoof är ett annorlunda sätt att resa på. Man får ett tydligt sammanhang och möjlighet att upptäcka den nya kulturen genom att jobba och laga mat ihop, svarar Gael Delachat på svenska.
Aron Egelko fyller på, också han på svenska:
– Jag gör det mycket för språket, jag vill lära mig svenska så att jag kan plugga här i framtiden.
Djuren kallar och volontärer och gårdsägare släntrar ner till hagen, förbi gödselstacken och genom en grind. Det kryllar av getter. Gael Delachat har varit på gården i över fyra månader nu. Hans hår är rufsigt och han har gethår på byxorna. Klöverängarna och ladugårdslukten har satt griller i huvudet på honom. Han ska stanna i Sverige och bli ostmakare.
– Jag tröttnade på livet som stadsbo och designer. Det kändes inte meningsfullt längre, berättar han.
Känns det meningsfullt att göra ost?
– Det handlar om mer än bara osten. Det är kul att jobba med mat och att göra någonting gott. Getterna behöver mig. Grafisk design är idéer och luftslott men det här känns viktigt på riktigt.