Uppgiften kommer från undersökningen "Vart tog de vägen", som har skett årligen de senaste 16 åren.
Drygt ett halvår efter examen får de före detta eleverna från landets 21 folkhögskolor med fritidsledarutbildning svara på frågan vad de gör. Svarsfrekvensen är hög och resultatet positivt.
Totalt har 87 procent av alla elever som gick ut fritidsledarutbildningen 2013 ett jobb vid svarstillfället. Hälften av dem har dessutom fått fasta tjänster.
På Valla folkhögskola i Linköping ser det till och med ännu bättre ut. Där har över 90 procent fått jobb efter studierna. Utbildningssamordnaren Marie Eriksson tror att det finns flera förklaringar till det goda resultatet.
– Vi har duktiga ledare, skolan har ett gott rykte och vi har många arbetsgivare som ambassadörer. Fritidsledare kan göra många olika saker, säger hon.
Därför finns de på många olika platser i samhället, som till exempel på förskolor, fritidsgårdar, behandlingshem och inom kriminalvården. De kan också jobba med ensamkommande flyktingbarn, som personlig assistent eller inom omsorgsverksamhet.
Den vanligaste arbetsplatsen för en fritidsledare är just kommunala skolor och fritidsgårdar. Särskilt anställningar som kombinerar både skol- och fritidsverksamhet har ökat, visar undersökningen.
Så gott som alla som läser fritidsledarutbildningen på Valla folkhögskola får utbildningsbevis. Men Marie Eriksson berättar att det faktiskt händer att elever uppmanas att avbryta sina studier om de inte passar för yrket, även om det är mycket ovanligt.
– Fritidsledarna som går här är under lupp hela tiden. Ska man gå här måste man delta, det går inte att läsa hemma, säger hon.
Eva Höglind är verksamhetschef för den kommunala fritidsverksamheten 13-16 år i Linköping. Hon berättar att det visserligen inte finns särskilt många vakanta fritidsledartjänster i kommunen, men hon tror ändå att det är "en väldigt hög procent" av utbildade fritidsledare som får jobb.
Att det skulle bero på att yrket har en hög personalrörlighet (se artikeln intill) håller hon däremot inte med om.
– Förr tyckte jag att det var mer ett genomgångsyrke, men vi har många som har jobbat i många, många år, säger Eva Höglind.
