Livet är förändrat men också mer meningsfullt

För varje strokedrabbad finns det flera anhöriga. De spelar en viktig roll. En av dem heter Alger Klasson.

Alger Klasson, 78, har fått en annaorlunda och fördjupad relation till sin vuxna dotter.

Alger Klasson, 78, har fått en annaorlunda och fördjupad relation till sin vuxna dotter.

Foto: Daniel Bennelid

Linköping2014-05-13 07:35

Alger Klassons vuxna dotter Unn fick en stroke när en hjärntumör opererades bort. Hon gick från en bra karriär som ekonom med flera utlandsuppdrag till att bli förlamad i vänster sida och behöva personlig assistans. Det var en våldsam förändring. Även för Alger och hustrun Maj, som hunnit inrätta sig i ett behagligt liv som pigga pensionärer.

I vardagen ses de nu oftast varje dag. De bor grannar vid Drottningbron.

– Det är en stor fördel. Vi har jobbat mycket medvetet med att hjälpa Unn till ett socialt liv. Vi hjälper till med saker som att hålla reda på tider och dagar och sköta almanackan. Såna förmågor har hon tappat.

Alger Klasson tipsar om föreningarna familjen är med i: Neuroförbundet och Strokeföreningen. Och så finns Hjärnnätverket, där alla har hjärnskador.

– Men det kan vara tveeggat att gå med i föreningar. Fördelen är insikten om att man inte är unik. Nackdelen kan vara att man blir fixerad vid sin sjukdom. Men den är ju bara en begränsad del av världen.

Vad har du för råd att ge en anhörig?

– För det första att skaffa överblick över organisationen och alla aktörer. Kommunen – landstinget – staten – alla är inblandade. Ta kontakt med någon som kan hjälpa dig att navigera mellan aktörerna. Till exempel någon från Handikappföreningarnas samarbetsorganisation på Fontänen. Det kan bli en hård kamp för att få rätt hjälp.

– För det andra att ha en ventil. Någon att prata med utanför familjen. Det kan vara en professionell eller en god vän. På Anhörigcenter på Djurgårdsgatan har Linköpings kommun personal som man kan tala med kostnadsfritt. Prata av sig och gråta av sig.

– För det tredje: Ett eget liv. Att tillåta sig att planera lite grann för sig själv, inte bara göra saker kopplade till den anhöriga, är viktigt. Vi är ett gäng som spelar bowling regelbundet.

Tycker du att Unn har ändrat personlighet?

– Ja. Unn behöver det mesta av sin energi för att kunna leva ett så normalt liv som möjligt. Hjärntröttheten som är vanlig efter stroke betyder också att Unn inte alltid orkar leva sig in i andra människor på samma sätt som innan skadan inträffade. Hennes stora verbalitet och humor gör det ändå lätt för henne att knyta nya kontakter.

Livet blev annorlunda för er.

– Ja. Det blir mycket planering. Vi vill göra så mycket som möjligt tillsammans med Unn. Men då är det frågan om vilken personal som kan följa med, det är ett stort pussel med assistenterna. Men om livet blivit förändrat så kan man också i vissa sammanhang säga att det blivit mer meningsfullt. Man betyder något.

I dag klockan 16–19 föreläser Jessica Thåström, känd från tv-programmet ”Arga doktorn”, om hur hon har gått vidare i livet efter en stroke som drabbade henne när hon bara var 15 år gammal. Lokal: Vagnhallen, Fontänen.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!