När vi möts för att prata framtidsfrågor är hon lite hostig men hon är knappast en person som viker ner sig för en vårförkylning. Vi kör igång.
Vad är viktigast för dig som rektor?
HD: – Att vi med höga krav på kvalitet fortsätter att tänka nytt. Att vi är bra på att analysera omvärlden och att lyssna på omgivningen. Men vi måste vara långsiktiga. Ibland är det många som har åsikter om exakt vad som ska ingå i utbildningsprogrammen. Vårt ansvar är att se till att våra studenter får med sig långsiktigt hållbara kunskaper och förmågor.
Och när det gäller forskning?
HD: – Samhället står inför stora utmaningar och vi behöver sträva mot en hållbar utveckling. Här måste forskningen bidra. Men vi kan inte bara bedriva forskning som ska svara på bestämda frågor. Då riskerar vi att missa forskningsgenombrott. Det måste finnas utrymme för forskning som bara drivs av nyfikenhet.
Anders Ynnerman, professor i vetenskaplig visualisering vid LiU, lyfter de problem som följer med att universitetet blir mer och mer beroende av extern finansiering.
AY: – Vi söker pengar från så många olika instanser samtidigt. Vi lägger ner en alldeles för stor del av vår arbetstid på att söka och motivera varför våra ansökningar bör gå igenom.
AY: – Så det är en viktig framtidsfråga. Varje sådant anslag som kommer utifrån har bivillkor från finansiärerna, från styrgrupper, kommittéer och återrapporteringar som kommer och även frågor direkt ifrån departementen.
Pappersexercisen gör sig alltså gällande även här. Det är inte bara lärare och läkare som stressas av kraven och att arbeta med ”fel” saker.
AY: – Det här systemet äter väldigt mycket resurser för oss. Det är inte rimligt att vi lägger ner så mycket pengar och tid på att söka mer pengar. Den forskande personalen måste få mer tid till att forska.
Måste man vara bäst? Räcker det inte med att vara bra? När man tävlar med universitet över hela världen.
HD: – Nej, det går inte att slå sig till ro, eftersom vi är oerhört konkurrensutsatta. Av LiU:s totala budget för forskning så står statens basanslag för mindre än hälften. Resten drar forskarna själva in i tuff konkurrens. Är man framgångsrik får man som regel ett forskningsbidrag i tre eller fem år. Sedan får man söka igen.
Kajsa Ellegård, professor vid Tema teknik och social förändring, tycker inte heller att man framöver måste bli större och större till varje pris.
Runt 25 000 studenter tycker hon är ganska lagom för ett campus av Vallas storlek. Hon drar en lans för vad hon kallar ”gränsgångare”, en LiU-variant av skolornas ”brobyggare”. Kajsa Ellegård efterlyser mer samverkan. Och några fler ”gränsgångare”.
KE: – Det är något av Temas signum och har funkat bra under alla år. Vi är duktiga på vissa forskningsområden och på vissa utbildningsområden, men vi är framför allt jättebra på samverkan. Samverkan med samhället och samverkan inom universitetet. Det är fundamentalt redan i dag och dess betydelse för modern forskning kommer att öka.
Framtiden ja. Många tror att det tekniksprång som nu står för dörren fullständigt kommer att skriva om förutsättningarna för mänskligt liv.
Enligt en färsk intervju med ledande forskare från universitetet i Oxford, publicerad i nya numret av Ordfront magasin, ersätts inom 20 år 46 procent av alla lönejobb i USA av robotar och/eller datorprogram. Samma förhållanden gäller i Sverige enligt nationalekonomen Stefan Fölster.
AY: – När vi går vi från information till (artificiell) intelligens kommer det nog att vara i en uppsjö av olika system. Det kommer säkerligen att vara humaniora representationer, fysiska robotar eller virtuella personer, men också helt andra typer av samspel med intelligenta enheter som vi kommer att ha en allt mer sofistikerad dialog med och som utför komplexa uppgifter för oss. Smartphones är nog bara ett exempel bland många.
Min smartphone vill bestämma över mig. Kommer den att bli ännu krångligare nu i vår nya, sköna värld?
AY: – Nej, paradoxalt nog verkar det vara så att när tekniken blir mer komplex så blir den också lättare att använda. Den interaktion du har med tekniken kommer att likna den du i dag har med andra människor. Om det blir dyrt? Jag tror tvärtom, den kommer att kosta mindre än vad en Smartphone gör i dag.
När finns dessa robotar i var mans hand?
AY: – Mycket snabbare än du tror (skratt).
Det låter spännande men också lite skrämmande…
Kajsa Ellegård påminner oss om att stora tekniksprång ställer nya krav på lärarna/forskare och tvingar fram helt nya frågor.
KE: – Som till exempel: Vad behövs människan till om vi gör oss själva helt onödiga? Finns det etiska aspekter på detta? Vem producerar den information som är de intelligenta maskinernas bas?
Vi byter fot. Hur stor roll spelar själva staden Linköping för att studenterna ska välja Campus Valla eller Campus US före äldre universitet som Uppsala och Lund.
HD: – Staden spelar roll. Framförallt Linköping, och Norrköping, som är lagom stora städer. Det går att ta sig med cykel överallt och det är inte allt för svårt att hitta boende. Linköpings sport- och nöjesliv ökar absolut vår attraktionskraft. Många studenter spelar med i olika lag. Linköpings nöjesliv är ganska koncentrerat till Ågatan och kvarteren intill. I Norrköping är däremot pubar och kaféer integrerade i stadsbilden. Går du i industrilandskapet en lördagskväll möter du inte särskilt många flanörer.
I många länder har man börjat tröttna på övergivna industriparker och stormarknader.
I stället gör man just nu tvärtom, där gentrifierar man stadskärnorna. Det vill säga bygger om, låter nya generationer flytta in, ger plats för butiker, kaféer, bokhandlare etcetera.
Det talas ju en del om vikten att skapa bra mötesplatser. Är gentrifiering en bra metod eller mer ett sätt för politiker att slinka undan … ni skrattar …
KE: – Ja, jag skrattar, det är så självklart bra att träffa människor, det är nästan synd att man fokuserar så på själva ordet mötesplatser.
AY: – Problemet är nog inte att vi har för få mötesplatser. Problemet är att de står tomma. De borde krylla av folk fram på eftermiddagen. Men det gör det ju inte.
HD: – Jag tycker nog att det blir fler och fler butiker, kaféer och pubar. Handelsområdena är kanske vår tids mötesplatser. Jag tror att gentrifiering kan lyfta hela kvarter, men då för en blandad publik, ska studenter ha råd att bo där får bostäderna inte bli för dyra. Det gäller även studentbostäderna i den nya stadsdelen Vallastaden.
Många äldre medarbetare vittnar om den pionjäranda som fanns på 70-talet på Linköpings universitet. Vad gör ni för att hålla den andan vid liv?
KE: – När vi fick den samhällsvetenskapliga-humanistiska forskningen, alltså när Tema-institutionen skapades, var det med villkoret att vi skulle skapa någonting nytt, att jobba över disciplingränserna. Men det var också första gången i Sverige som man införde forskarskolor, det vill säga mycket väl organiserad forskarutbildning som gjorde att man fick igenom doktoranderna på de fem år man hade till förfogande.
KE: – I dag finns det forskarskolor över hela Sverige. Det vi måste göra här, det är att kombinera de visionära forskningsidéerna över gränserna i stora forskningsområden. Min känsla är att det är rätt läge att dra igång detta samarbete så fort som möjligt. LiU:s slogan ”Förnyelse är vår enda tradition” förpliktar.