Det är den första medaljen för Sverige sedan 2009, hur känns det?
– Det är klart häftigt. Vi var flera svenskar som tävlade den här gången än vanligt, cirka 15–20 stycken, och sen lyckades jag ta en medalj också, vilket var kul. Sen är det stort över huvud taget, hela arrangemanget.
Hur kom du på att du skulle ställa upp i Universiaden?
– Jag kände att det skulle bli tufft att ta mig till VM i år och jag ville få in något stort mästerskap, dessutom har jag hört från andra som tävlat där att det är en bra tävling och att det är värt att åka bara för det häftiga arrangemanget. Så det var bara att åka dit.
Förutom att knycka en av medaljerna slog du dessutom till med ett personbästa med tre sekunder, hur känns det?
– Det kom lite som en bonus. Jag sprang under 3.40, vilket är lite av en gräns som inte särskilt många svenskar sprungit under. Även om jag inte hade tagit bronset hade jag varit nöjd med den tiden och nu blev det båda.
Hur firade du medaljen?
– Måttligt, säsongen är inte slut än så det blev inte på något särskilt sätt. Jag umgicks med de andra friidrottarna där och sen var det bara att gå upp dagen efter för att köra ett träningspass inför kommande tävlingar.
Vad blir nästa stora grej?
– Jag anlände precis till ett höghöjdsläger i Frankrike, här jag kommer fokusera på träning i ett par veckor. Sen har jag fått klartecken för Diamond league i Stockholm den 30 juli och därefter blir det SM. Om jag inte kvalar till VM efter det blir det några tävlingar i augusti och början av september innan studierna på läkarprogrammet börjar igen.