Professor Peo Hansen menar att man måste tänka om gällande migrationen: "Det går inte att se staten som ett hushåll."
Boken heter "A Modern Migration Theory", ett namn som anspelar på den makroekonomiska teoribildningen Modern Monetary Theory som handlar om att ett samhälle med egen valuta inte först behöver få in skattepengar för att kunna spendera dem. Det är också precis vad Peo Hansen menar. Han är professor i statsvetenskap vid institutionen för forskning om migration, etnicitet och samhälle vid Linköpings universitet. Boken han skrivit om migration och ekonomi motsäger allt vi trodde oss veta om samhällsekonomi. Samhällets syn på kostnader menar Hansen är helt felvänd.
– Det går inte att se staten som ett hushåll. Ett hushåll måste först få in pengar för att kunna spendera dem, men en stat som ger ut sin egen valuta fungerar inte så.
Peo Hansen menar därför att det inte finns någon motsättning mellan hög invandringsnivå och fungerande välfärdsstat. Det går att ha båda. Flyktinginvandringen ska heller inte ses som en kostnad, utan istället blir de pengar staten spenderar ett tillskott som gynnar samhällsekonomin.
– Det staten spenderar blir inkomster någon annanstans i ekonomin, exempelvis hos kommuner och företag.
Enligt samma resonemang med den vanliga politiska synen på ekonomin kostar ett nyfött barn pengar genom hela sin uppväxt, först genom mödra- och förlossningsvård och sedan genom exempelvis barnomsorg och utbildning.
– Det är i grunden att missförstå hur samhället fungerar. Utan barn finns ju inget samhälle, säger Peo Hansen.
Istället ska det ses som att barnet genererar inkomster genom alla de anställda som behövs i dessa verksamheter. Varje förskolelärare, grundskolelärare och barnmorska är ytterligare en medborgare i sysselsättning med en inkomst som genererar efterfrågan på varor och tjänster.
Samhällets syn på människan framhålls också som intressant. Man kan fråga sig hur mycket en individ måste generera i skatteintäkter för att vara lönsam. Enligt Hansen går det inte att tänka så.
– Vi ska inte tänka på det här i finansiella termer, utan vi ska tänka i reella termer. Människor som kommer hit är reella resurser som utför samhällsbärande arbete inom exempelvis vård och omsorg.
Den förenklade synen på samhällsekonomin som ett hushåll där satsningar betraktas som kostnader, menar Hansen är felaktig. Ett hushåll spenderar pengar som sedan är förbrukade, medan en stat har ansvar för hela samhällsekonomin. Enligt Hansens modell innebär det att en satsning på exempelvis sjukvård eller flyktingmottagning inte betyder att pengarna är förbrukade. Istället fortsätter de att röra sig inom samhällsekonomin, där de i sin tur kan generera nya intäkter.
– Myten om att flyktingarna är en börda för resten av befolkningen måste bort för att migrationspolitiken ska kunna bygga på realistiska grunder.
– Alla är överens om att det är jättebra att ha fler arbetsföra i befolkningen och Sverige är det enda landet i EU som inte ökat sin medianålder de senaste tio åren (2008-2018). Det är helt unikt och beror bara på flyktinginvandring.
Peo Hansen menar också att det finns ett större perspektiv i samhällets syn på invånarnas skatteintäkter.
– Man kan säga så här: Flyktingarna är lika mycket en börda för det svenska samhället som kvinnorna är. Kvinnor betalar i genomsnitt mindre skatt än män. Gör det då att kvinnor är en börda för män?
Vad tror du att ekonomer tycker om din teori?
– Om en traditionell ekonom skulle titta på min bok skulle denne förmodligen inte hålla med, men det är en fråga om ekonomiska skolbildningar, där den neoklassiska teoribildningen har varit helt dominant, men det håller på att ändras. Utvecklingen nu är väldigt spännande.
Vad har du fått för reaktioner på din bok?
– Det har ju varit journalister både i Sverige och internationellt som visat intresse, men boken har också recenserats av en tysk ekonom på Institute for International Political Economy i Berlin som gav den högsta betyg, så det känns ju väldigt bra.
Hur ser du på samhällsdebatten om invandring?
– Debatten har blivit väldigt negativ och falsk. Statsminister Stefan Löfven vet att vården och äldreomsorgen inte klarar sig utan invandrarna, men säger inte det i debatten. Istället vill han ställa högre krav på invandrarna. Fast allt handlar ju om den politiska förmågan. Det handlar om politiskt mod och vilja.