"Med Babblarna har de försökt göra ett program som är enklare och i ett lugnare tempo", säger Mikael Heimann, professor emeritus i utvecklingspsykologi vid Linköpings universitet.
Agneta Gulz är professor i kognitionsvetenskap vid Linköpings universitet. Hon menar att det finns stor okunskap kring sambandet mellan digitala verktyg och barns lärande.
– Jag tycker att det är upprörande att det står i läroplanen att förskolan ska använda digitala verktyg. Inte ens de utbildade kan vara helt uppdaterade på all forskning och det är dessutom många outbildade i verksamheterna. Om det är ont om personal så kan det vara praktiskt att sätta en ipad framför barnen, särskilt oroliga barn. Det är nästan värst av allt.
Hon utvecklar själv lek- och lärspel för barn i åldrarna 4–6 år och medger att det digitala har fördelar om det används i begränsad utsträckning.
– Jag är absolut ingen motståndare till digitala verktyg, men det finns inget som helst stöd för att digitala verktyg har positiva effekter för barn under två år. Det finns däremot omfattande forskningsresultat som visar att det har skadliga effekter som försenad språkutveckling och sämre utveckling av social interaktion. Ju senare skärmdebut och kortare tid framför skärmen, desto bättre.
Människan lär sig genom interaktion med andra. Då tränas uthållighet, relationer och uppmärksamhet, berättar hon.
– I Sverige har vi en fruktansvärt stark tro på teknik, men små barn lär sig ingenting av skärmar. Det är viktig stimulans som saknas, som att lyssna på och tolka andra. Man tränar inte heller upp koncentrationen med digitala verktyg. Är det tråkigt klickar man bara någon annanstans eller gör flera saker samtidigt. Det förstör koncentrationen.
Professor Gulz menar att man skulle behöva utgå från en försiktighetsprincip eftersom man ännu inte känner till de långsiktiga effekterna.
– Vi bryr oss om de små barnen. Digitala verktyg medför stora risker. Det är inget problem att ibland titta i en digital bilderbok tillsammans eller ta några foton med en ipad, det handlar om att de flesta inte förstår effekterna av att barn regelbundet använder digitala verktyg.
Mikael Heimann, som är professor emeritus i utvecklingspsykologi vid Liu, vill inte skuldbelägga föräldrar, men skicka med en varning.
– Föräldrar borde vara medvetna om att skärmar inte boostar barnens utveckling, utan hindrar annan utveckling. Även föräldrars skärmanvändning påverkar och det finns ett negativt samband mellan skärm och språkutveckling. Barn behöver utforska världen med sina sinnen.
Han menar att barnen blir översköljda med information som de inte kan hantera från skärmar, men att det inte ska vara någon fara om man använder skärm i begränsad utsträckning och med hjälp.
– Jag tycker att det är viktigt att de lär sig om det digitala, men det behövs inte när de är så små. Många börjar förskolan innan de är två år. Då är det obetänksamt att ha regler så att de tvingas använda skärm i verksamheten.
Babblarna är ett program som blivit populärt de senaste åren. Det är färgglada figurer som sjunger sånger och kommunicerar med enstaka språkljud. Heimann tar programmet som ett exempel.
– Där har de försökt göra ett program som är enklare och i ett lugnare tempo, men det finns ännu ingen forskning som visar om det har en positiv effekt.
Professor Heimann berättar om sitt eget barnbarn för att ge ett exempel.
– Jag har ett barnbarn som vid 10 månader tyckte mycket om en sång som fanns på Youtube. En sång som mamman även sjöng för barnet. Det var ett klipp på ungefär tre minuter, som de brukade se. Min bedömning är att det inte har orsakat skada.
Rimlighetsbedömning är ett uttryck Mikael Heimann återkommer till. Han jämför med att borsta tänderna.
– Vi har en rekommendation i Sverige om att barn ska borsta tänderna två gånger per dag för att inte få dålig tandhälsa. Om man glömmer borsta tänderna någon dag så får man inte dålig tandhälsa direkt, men om man glömmer varje dag så har det större påverkan.
Han tycker också att det behövs en diskussion kring hur digitala verktyg ska användas.
– Förskollärarna kan en del, men utvecklingspsykologi och neuropsykologi, som man utgår ifrån inom forskningen, ingår bara i väldigt begränsad utsträckning i deras utbildning.
Anett Sundqvist är biträdande professor i utvecklingspsykologi vid Liu. Hon berättar att många som arbetar inom förskolan inte känner att de har tillräcklig kunskap om digitala verktyg.
– Det kommer jättemycket forskning om barn och digitala verktyg. Förskollärarna är ofta intresserade och vill lära sig mer, men kunskapsnivån varierar beroende på deras egen intressenivå. Det är ingenting de flesta fått med sig i utbildningen eftersom det är ett väldigt nytt forskningsfält.
I sin forskning har Anett Sundqvist främst tittat på barn upp till två år. De påverkas även av sina föräldrars skärmanvändning.
– Föräldrar som använder digitala medier mer, uppmärksammar barnen mindre. Det är inte skärmen i sig, det kan även vara annat som gör att föräldrarna har uppmärksamheten någon annanstans. Det kan vara tidningar, som Corren. Men Corren tar slut, det gör inte det digitala innehållet. Digitala medier är dessutom uppbyggda så att man bara belönas ibland. Det gör att man hela tiden fortsätter.
Men om man ändå behöver titta på sin telefon?
– Då kan man vara transparent och berätta om vad man gör. Om man tittar på vädret så kan man berätta det och visa barnet vad man ser. Vi använder ofta digitala verktyg tyst och då förstår inte barnet vad vi gör. Om vi pratar om det blir effekten mer positiv och man märker dessutom själv om man gör det väldigt ofta.
Digitala skärmar stör också inlärningen, berättar den biträdande professorn.
– Små barn har svårt att lära från en skärm. Det är stor skillnad mellan en platt hund på en skärm och en hund som går omkring och skäller i verkligheten. Det går snabbare att lära sig i verkligheten. Det gäller även böcker.
Hon menar ändå att det är viktigt att läsa böcker och framhåller vikten av interaktion mellan förälder och barn.
– Det är inte så att det ena är bra och det andra dåligt. Digitala medier tenderar att användas på ett annat sätt. Det är lättare att slänga till barnet en ipad än en bok. Det är ingen som ger barnet en bok och säger titta själv. Det man ser behöver kunna kopplas till barnets verklighet genom att man pratar om det.
"Läroplanen tvingar inte till digitala verktyg. Det handlar om att addera digital kompetens", säger Pernilla Sandström Fast, Skolverkets enhetschef för läroplansavdelningen för- och grundskola.
Pernilla Sandström Fast är Skolverkets enhetschef för läroplansavdelningen för- och grundskola.
– Vi är angelägna om att ha bra utbildning som håller hög kvalitet, så vi tycker att det är bra att debatten förs.
Varför ska digitala verktyg användas i förskolan?
– Skolverksamheten ska följa med i utvecklingen för samhället i stort och barnens kunskaper ska breddas och fördjupas. Det är otroligt viktigt att vi har en realistisk bild av lärandet om digitala verktyg, det är en ganska liten del av förskolans breda uppdrag. Vi vet att digitala verktyg används i liten utsträckning tillsammans med de yngsta barnen i förskolan.
Varför måste barn utsättas för digitala verktyg i förskolan när forskarna är så kritiska?
– Läroplanen tvingar inte till digitala verktyg. Det handlar om att addera digital kompetens. Huvudmännen för förskolan ska ha tillräcklig kompetens för att jobba med styrdokumenten, i det här fallet läroplanen.
Pernilla Sandström Fast påtalar att det inte måste vara en surfplatta för att räknas som ett digitalt verktyg.
– Digitala verktyg är inte samma sak som en skärm, utan kan exempelvis vara en stor interaktiv skrivtavla som man kan rita på. Digitala verktyg ger en stor bredd. Det handlar inte heller om att de ska sitta individuellt, utan förskolläraren och arbetslaget väljer när och hur digitala verktyg ska användas.
Men enligt de forskare vi pratat med, har inte alla den kunskapen med sig?
– Det finns gott om stödmaterial och kommunikation om hur digitala verktyg ska användas och hur digitalisering kan se ut.
Forskarna efterfrågar en försiktighetsprincip, vad säger du om det?
– Det råder redan en försiktighetsprincip. Professionen är väl medveten om att det finns risker. Digitaliseringen är en del av undervisningen, inte ett mål i sig själv.
Det är långt ifrån alla som arbetar i förskoleverksamheten som är utbildade förskollärare.
– Det finns alltid risker för kvaliteten i verksamheten när personalen är outbildad. Det ser vi också i grundskolans läs- och skrivfärdighet. Om personalens utbildning brister så påverkas kvaliteten.