I förra veckan kunde DN avslöja hur kinesiska doktorandstudenter som antagits till Sverige via en kinesisk organisation måste skriva under hemliga avtal och regler. Programmet heter Chinese Scholarship Council (CSC) och drivs av den kinesiska regimen. I kontraktet med organisationen framgår att forskarstudenterna tvingas vara lojala mot kommunistpartiet och tjäna regimens intressen under tiden de vistats i Sverige. Doktoranderna riskerar ”konsekvenser” om de inte gör som kinesiska myndigheter vill.
Flera universitet i Sverige – bland andra Karolinska institutet och Uppsala universitet – har länge tagit emot forskarstudenter via CSC men avslutar eller pausar nu samarbetet.
Linköpings universitet har däremot inget samarbetsavtal med organisationen.
– Det är ett aktivt val. Vi har inget fokus mot Kina längre, säger Maria Engelmark, internationaliseringsdirektör på Liu.
Både Linköpings universitet och kommunen hade under några år ett tätt samarbete med Kina. 1997 blev Linköping och 17-miljonersstaden Guangzhou vänorter och före pandemin hade universitetet en särskild satsning mot Kina där länderna bland annat samarbetade med forskningsfrågor inom stadsutveckling. Då hände det att Liu tog emot enskilda doktorander med finansiering från CSC, men något formellt samarbete har aldrig funnits med organisationen. Liu slutade att ha Kina som ett "prioriterat geografiskt område" 2019.
– Ett av flera skäl var att många universitet i Kina plockade bort rätten till akademisk frihet i sina stadgar, och istället lade till att forskare var tvungen att vara lojala mot staten, säger Maria Engelmark.
Enligt henne pågår nu en intensiv diskussion på svenska universitet hur man ska ta ansvar i sina internationella samarbeten med diktaturer.
– Vi ska inte vara naiva i våra samarbeten, utan medvetna om de risker som finns med att samarbeta med vissa länder.
Hon poängterar dock att internationella samarbeten kan vara ett sätt att påverka landet i fråga.
– Det är ett sätt att, i det lilla, påverka landet i en positiv och demokratisk riktning. Att unga personer i Kina får komma hit och studera kan vara en ögonöppnare för dem.
Några doktorander via just CSC finns alltså inte på Liu, men universitet tar årligen emot kinesiska utbytesstudenter.
Hur vet man att inte liknande "lojalitetskontrakt" även gäller för utbytesstudenter?
– De här kontrakten som skrivs gäller doktorander, och inte utbytesstudenter. Det är ganska vanligt, även bland demokratier, att utforma något slags kontrakt med "motkravet" att doktoranden efter avslutade studier kommer tillbaka till det egna landet och arbetar. Man vill få tillbaka något för de pengar man satsat på doktoranden. Det som är anmärkningsvärt med CSC:ns kontrakt är just lojalitetskravet.
Det är möjligt att den kinesiska staten kan ha ett generellt lojalitetskrav på sina medborgare, och utbytesstudenter, säger Maria Engelmark, men menar att det är svårt för universitetet att kontrollera det.
– Det blir en fråga för Säpo och Migrationsverket när kinesiska medborgare söker uppehållstillstånd i Sverige. Men att våra utbytesstudenter skulle ha skrivit på ett sådant lojalitetskrav är inget vi känner igen.