Ekängen har genomgått en förvandling där sommarstugor bytts till villor och invånarna har Linköpings högsta disponibla inkomster.
”Fler barn måste få se sina föräldrar gå till jobbet”. Så har lokala politiker från båda block uttryckt sig de senaste åren när de presenterat sin politik för att göra Linköping till en mer sammanhållen stad socioekonomiskt.
Istället har arbetslösheten stigit i Skäggetorp och Berga – i Skäggetorp var den 19,9 procent vid den årliga mätningen i mars i år. Fler i områdena har behövt ekonomiskt stöd från socialtjänsten under 2018 och 2020.
I Skäggetorp bor idag fler, inte färre, människor med endast grundskoleutbildning; där har 28,4 procent av befolkningen slutat plugga efter årskurs nio jämfört med 2,4 procent i Ekängen och 1,9 procent i Västra Valla. De stadsdelarna har nu fått ännu fler invånare med studier på högskolenivå tre år eller längre. I Ekängen är det 59,2 procent av befolkningen mot 13,9 procent i Skäggetorp.
Andelen invånare i Skäggetorp med utländsk bakgrund har ökat under mandatperioden från 71,5 procent till 76,5 procent.
Det här är bilden som framträder i den granskning vi gjort av det socioekonomiska läget i Linköping inför valet.
– Ett jättemisslyckande, säger Lars Vikinge (C), borgmästare.
– Vi hade kunnat göra bättre, säger Niklas Borg (M), ordförande i kommunstyrelsen.
I de stadsdelar vi jämfört sedan valen 2014 och 2018 har folk fått ökad disponibel inkomst (summan av löner och bidrag som hushåll har varje år, efter skatt). Men medan hushåll i Skäggetorp fått i snitt 11 000 kronor mer att röra sig med sedan 2018, har invånarna i Ekängen och Ullstämma fått en ökning på 57 000 kronor respektive 40 000 kronor.
Varken livet i Skäggetorp och Berga, eller i Ekängen, Hjulsbro och Hackefors, är representativt för snittet i Sverige. I riket har hushållen i snitt 382 000 kronor i disponibel inkomst per år och 30 procent av befolkningen är högutbildad. Cirka 20 procent av Sveriges befolkning har utländsk bakgrund.
Företrädare för majoriteten som styrt Linköping de senaste fyra åren säger sig inte nöjda.
– Jag är ganska nöjd med hur vi i alliansen har försökt att sätta en struktur för att jobba vidare mot segregation. Vi har gjort många bra saker. Men vi borde ha fått mer fart mot arbetslöshet. Och vi Moderater borde ha satt mer press för att få till mer nybyggnation i Skäggetorp, både av Stångåstaden och andra aktörer, säger Niklas Borg.
Även Lars Vikinge (C) nämner byggnation för en mer blandad bebyggelse i segregerade stadsdelar. Han tar också upp tidiga insatser i förskola och skola för att hindra att barn hamnar snett och i kriminalitet.
Ni har ju svårt att få personal att söka era jobb i förskolorna i socialt eftersatta områden och att få dem att vilja stanna på jobben?
– Ja. Vi behöver lyssna på vår personal mer än vad vi gör idag, ta reda på mer ingående vad som krävs för att de ska vilja stanna. Och också genomföra det som krävs, säger Lars Vikinge.
I Ullstämma har många hushåll fått förbättrad ekonomi. Den disponibla inkomsten har ökat med 40 000 kronor på några år.
Kristina Edlund (S), andre vice ordförande i kommunstyrelsen och företrädare för oppositionen, är inte heller nöjd. S vill också ha mer blandad bebyggelse i segregerade stadsdelar. Båda blocken driver tesen att fler villor i Skäggetorp och fler hyresrätter i Hjulsbro och Ekängen ska öka blandningen av socioekonomiska grupper.
På frågan om sannolikheten i att invånare i eftersatta stadsdelar ska ha råd att köpa nya villor där, eller att rikare personer ska vilja investera i bostadsrätter eller hus i sådana områden, har alla tre ett resonemang om ”flyttkedjor”; familjer i Skäggetorp som får bättre ekonomi genom jobb kanske inte flyttar till villa i Ullstämma, men det gör kanske en radhusfamilj i Lambohov – och då kan Skäggetorpsfamiljen köpa den bostaden.
Jimmy Lindahl, statistikchef i kommunen, bekräftar bilden av flyttkedjor. Flera socialt eftersatta områden, främst Skäggetorp, har stor genomströmning av exempelvis nyanlända och studenter. När hushåll med låg utbildning och inkomst stärker sin situation genom studier och anställning flyttar många vidare inom Linköping eller till kranskommuner.
Nackdelen: In i området flyttar då nya socioekonomiskt svaga hushåll.
Detta är inte unikt för Linköping; det syns till exempel i Stockholms förorter och går under begreppet ”lyckoparadoxen”.
– Man kan se hur en kommun gör satsningar och projekt i ett område och ändå ser man inte att stadsdelen lyfter. Men vi kan ändå se att satsningar lyfter enskilda, säger Jimmy Lindahl.
Så det är ändå bra då, att ha områden som Skäggetorp eller Berga, där folk kan börja?
– Det är inte bara negativt att ha områden som gör det möjligt för personer att flytta in. Men det kan vara svårt att få området stabilt, säger Jimmy Lindahl.
En plats för många att börja på. Skäggetorp med generellt lägre hyror och högre omsättning på lägenheter ger möjlighet för nykomlingar att hitta ett boende i Linköping.
Socialdemokraterna tänker, om partiet får makten, angripa segregationen genom att införa inkomstkrav för den som vill bo i Stångåstadens lägenheter i Skäggetorp, Ryd eller Berga. Om man inte jobbar eller studerar får man välja en annan stadsdel.
Så då ska kommunen ta kostnaden för eventuellt ökade bostadsbidrag om folk behöver flytta in i dyrare lägenheter i andra områden?
– Ja, för kostnaden för samhället att ha personer som behöver långvarigt försörjningsstöd är miljoner varje år. Vi vill bryta segregationen, säger Kristina Edlund.
Niklas Borg (M) vill istället se en mer restriktiv bidragspolitik och vill ha draghjälp på nationell nivå. Han tänker också att Moderaterna ska bestämma mer över stadsplanering och byggande om de blir kvar vid makten.
I Berga är centrumet ett nav och runt det finns en ganska blandad bebyggelse av villor, hyresrätter och bostadsrätter. Båda politiska blocken säger att de vill ha mer av sånt.
Magnus Dahlstedt, professor i socialt arbete vid Linköpings universitet, anser att politiker generellt är ovilliga att gripa sig an mer långsiktiga strukturella satsningar för att lösa samhällsfrågor som segregation. De vill hellre driva korta projekt och framstå som handlingskraftiga inför väljare, anser han.
Borg, Vikinge och Edlund hävdar att de inte räds långsiktiga åtgärder – och tror att väljare stödjer det.
– Mitt i allt elände med alla skjutningar och våld, så har det lett till en bredare acceptans för att vi inte kan ha samhället så här, säger Niklas Borg.
– När man får lite längre tid med väljare och resonerar, då tycker jag det finns acceptans när man pratar om hur vi ska bygga vårt samhälle, säger Kristina Edlund.
– Vi är med på fler kameror, högre straff och allting. Det är också bra. Men det kommer inte att hjälpa ett skit om vi inte gör det mer långsiktiga arbetet. Vi vet egentligen att det är det som fungerar, säger Lars Vikinge.