– Att det kunde lösas så snabbt var nog ett samband mellan taffliga tjuvar och en smart polis, säger Kristina Grahm, som är Intendent för samlingar, arkiv och utställningar vid Gamla Linköping.
Huvudmannen bakom rånet var landsfiskalen Johan Isaksson, som bodde granne med banken. Han deltog inte vid rånet, det gjorde däremot Nils Strid från Skänninge, före detta militär och välkänd skojare. Med sig hade han smeden Lars Ekström från Skänninge.
Östgötha Bank var inte byggt som bank från början och saknade därför en del säkerhetsanordningar. Smeden kunde därför öppna både entrédörren och bankvalvet. Där stod kistan med pengar som de sågade sig in i. Rånet som skedde under natten begicks helt ostört och männen kunde lasta över hela bytet på en kärra och åka iväg. I kistan lämnade rånarna en enda sedel och en lapp med en dikt där de hånade banken.
– Ja de var ju ganska kaxiga. Det verkade känna sig säkra på att de skulle komma undan, säger Kristina Grahm.
Bytet de kom över var rekordstort och motsvarar idag mellan 40 till 80 miljoner kronor. Den summan anser vissa inte överträffades förrän det stora tågrånet i England 1963. Bytet delades och gömdes på alla möjliga ställen, bland annat i ett grönsaksland, cigarrlådor, stövlar och ärtsäckar.
Men redan en vecka efter det uppseendeväckande rånet kunde alla tre männen gripas och sättas bakom galler. Misstankar väcktes bland annat när en bonde som hade hjälpt till att gömma pengarna började betala av skulder.
– Att han gjorde det direkt efter ett stort bankrån var inte så smart. Han erkände och berättade var han hade fått pengarna ifrån, då kunde även de andra gripas, säger Kristina Grahm.
Där banken låg finns idag restaurangen 1854, som drivs av Johannes Soner.
– När jag fick höra om rånet insåg jag att vi var tvungna att ta vara på det, för det är ju en väldigt bra historia. Hela temat för restaurangen bygger i stort sett på händelsen. Man kan bland annat läsa om rånarna i menyn och det finns även en stor bild på dem i fönstret, säger Johannes Soner.
De tre männen dömdes till piskrapp och fängelsestraff. Johan Isaksson dog i fängelset 33 år senare. Lars Ekström släpptes efter en tid då man ansåg att han som smed gjorde mer nytta i arbetet.
Nils Strid utvisades till Amerika. Hans namn dök senare upp i en notis i Corren 1860, där stod att han hade avrättats genom hängning efter "tvenne mord i Iowa".