Tobba Larsson säger att han nu ska nörda ner sig odling. Han vill ha mer blommor och ätbara saker i trädgården.
– Det är en riktigt konstig känsla att inte veta hur livet och vardagen kommer att se ut framöver, säger Linköpingsprofilen, Tobba Larsson.
Han var handbollstränare på elitnivå i Linköping på 80-, 90- och 00-talet. Nu är han aktuell inom en helt ny genre, pensionärslivet.
– Ja, det är något man inte provat på tidigare, men det ska jag säkert bli bra på, säger han och skrattar högt.
I slutet på maj gick han i pension från jobbet som säljare på Jenå reklam i Linköping. En arbetsplats som likt Tobba verkar ha glimten i ögat.
– Jag har alltid skämtat om att jag aldrig fick någon guldklocka, så det var precis vad jag fick av kollegorna i avskedspresent.
Nu hänger klockan på väggen i hallen på 110:an, som Tobba kallar radhuset i Sturefors. På urtavlan syns Tobba med huvudet fyllt av siffror och ovanför går det att läsa: "Vad bryr sig en pensionär om vad klockan är".
I avskedspresent fick Tobba en guldklocka med sitt ansikte som urtavla.
Tobbas egna etikett på en vinflaska som han fått av kollegorna.
Hur kändes det att inte behöva gå till jobbet som vanligt?
– Självklart glömde jag att stänga av larmet så klockan ringde 06. Än så länge känns pensionärslivet skönt, men jag tror det är bra att ha diverse deadlines att jobba efter. Jag gillar att göra saker, helst ihop med någon annan. Det är inte så roligt att göra saker själv, som att äta lunch på stan ensam, det skulle jag aldrig göra, säger Tobba och skrattar.
Mitt i intervjun ringer hans telefon, det visar sig vara ett jobbsamtal.
– Det är lite projekt som måste slutföras på ett bra sätt, så att det blir ett bra avslut mot kunden.
Även om Tobba inte är engagerad i handbollen längre har hans arbeten kantats av sport genom åren.
– Jag har jobbat på Team Sportia som försäljare åt föreningar och företag. En tid arbetade jag på det finska företaget Karhu Titan som bland annat säljer skidor och skor. Där åkte jag runt i Sverige och utbildade personal i fotens anatomi. Sporten har följt med mig i de flesta yrken jag har haft, även på Jenå reklam.
Tobba har tre vuxna barn varav två bor i Stockholm och ett utanför Borensberg.
Trots sin bakgrund som elittränare i handboll känner Tobba sig färdig med den sortens engagemang.
– Det var en kul tid men jag låter hellre den yngre generationen ta över, jag har mycket annat jag vill göra nu.
Som vad?
– Det finns ju några saker man måste göra som pensionär, exempelvis Hurtigrutten och Högakusten. Jag vill resa och även lära mig mer om viner, ta upp de intressen man inte haft tid med eller helt enkelt skaffa mig nya.
I trädgården står odlingslådor redan på rad och snart vill Tobba utöka med fler.
I garaget står en fin Porsche men Tobba beskriver sig som allt annat än bilkunnig.
– Vi är ett kompisgäng som går på lite bilträffar men vi kan inget om bilar. Vi sparkar på däcken, öppnar motorhuven och nickar lite igenkännande, säger Tobba och skrattar högt.
Humor och en positiv framåtanda är en beskrivning som passar den nyblivne pensionären.
– Det är viktigt för mig att aldrig bli bitter på livet. Det finns så mycket att vara tacksam över, man får aldrig bara sätta sig ner och tycka synd om sig själv. Om du känner dig ensam och ingen ringer dig får du själv ta upp telefonen och ringa, det värsta man kan få är ett nej.
Som pensionär vill Tobba Larsson resa mer och lära sig mer om olika viner och vinproduktion.
Tobba berättar att han ser fram emot att starta ett nytt kapitel i livet.
– Jag får känna mig fram, ta det lugnt och låta det här nya sätta sig lite. Men jag ser med nyfikna ögon fram emot att börja skriva på ett blankt blad, där jag själv inte ens vet hur det första kapitlet kommer att se ut. Det är också det som är spännande, man blir aldrig för gammal för lite spänning.