En liten skylt intill gravstenen berättar att kyrkogårdsförvaltningen efterlyser eventuella gravrättsinnehavare.
– Det är så det går till, förklarar Gunnar Forsberg som är griftegårdschef. Alla gravplatser måste ha en levande person som gravrättsinnehavare.
Utan en sådan måste skötseln av graven i stället bekostas via den begravningsavgift som alla skattebetalare står för.
– Men vi kan inte använda skattepengar för att sköta en massa privata gravar, säger Gunnar Forsberg. Om ingen gravrättsinnehavare dyker upp inom två år så återlämnas gravplatsen och gravstenen tas bort.
Men först vänds den och får stå bakvänd i ett halvår.
– Tidigare var det ofta så att gravrättsinnehavare inte hörde av sig förrän stenen redan flyttats, och kanske blivit förstörd. Därför vänder vi på stenen till tecken på att den riskerar att tas bort och graven återlämnas.
Det är efter detta som ett formellt beslut kan tas att bevara graven i alla fall – om den bedöms vara kulturhistoriskt intressant.
– Vissa individers gravar är förstås intressanta, säger Gunnar Forsberg. En del titlar på gravstenar kan också vara skäl till att de ska skyddas, som "lokputsare" till exempel. Gravstenar kan bevaras för att de är tidstypiska eller speciella på andra sätt.
Vad händer med Palmaers grav?
– Det KAN ju finnas någon som har rätt att bli gravrättsinnehavare. Först efter att ha undersökt det kan vi eventuellt besluta att göra graven till en kulturgrav.