Under klimatmötet i Köpenhamn försökte man få världens länder att skriva på bindande avtal om utsläppsbegränsning. Avtalet var något som alla länder uppfattade som något negativt, något man helst ville slippa. Det fungerande inte och mötet slutade utan något avtal.
På måndag samlas världens länder i Paris för ett nytt klimatmöte, sex år senare. Det mötet omges av en större optimism, mycket för att man valt att arbeta på ett helt annat sätt. Nu ska länderna hjälpa varandra att förändra sina samhällen så att de släpper ut väsentligt mindre växthusgaser. De rika länderna ska hjälpa de fattiga. Parismötet blir ett globalt knytkalas, och drygt 160 länder har redan redovisat vilka klimatåtgärder de tänker bidra med.
– Länderna har presenterat en palett av initiativ, och många är mycket konkreta. Om alla länder håller vad de lovar så visar modellberäkningar att den globala uppvärmningen kan stanna på cirka 2,7 grader, i stället för på 4 eller 5. Det är naturligtvis inte tillräckligt, men det är en bra början, säger Björn-Ola Linnér, professor på Tema Miljöförändring på Linköping universitet.
Trots att klimatförändringarnas konsekvenser blir tydligare för varje år som går, och 2015 tycks bli det varmaste året någonsin, så finns det en större framtidstro kring klimatfrågan i dag.
– Vid Köpenhamnsmötet var budskapet att vi måste klara det här annars går det åt pipan. Och naturligtvis är det viktigt att lyfta fram hur allvarliga konsekvenserna av klimatförändringarna kan bli.
– Men man kan inte bara skicka ut larm efter larm. Man måste också peka på allt som görs, och allt vi kan göra. Det är det som inspirerar oss och tänder våra hjärtan, fortsätter Björn-Ola Linnér.
Och det har hänt mycket positivt de senaste åren: USA och Kina har förklarat att de gemensamt strävar efter att Parismötet ska bli en framgång. Klimatskeptikerna är allt färre, till och med olje- och kolindustrin erkänner att den globala uppvärmningen är ett stort problem, även om deras agerande inte alltid imponerar. Tillverkningskostnaderna för solenergi har rasat med 80% och vindkraft har aldrig varit billigare.
Men samtidigt måste man vara realistisk, det är en stor utmaning att ena världens länder kring ett avtal i Paris. Den största stötestenen blir troligen frågan om klimatfinansiering. De rika länderna ska bidra med 100 miljarder dollar per år från 2020 för att de fattiga länderna ska kunna ställa om sina samhällen. Hur pengarna ska levereras och fördelas är ingen lätt fråga. Ett annan hett debattämne kommer att vara hur avtalen ska konstrueras. Ska de vara internationellt lagligt bindande, som EU vill? Eller räcker det att de blir en del av varje lands lagstiftning?
– Jag tror också att det kommer att bli svårt att nå enighet om hur klimatåtgärderna ska mätas, kontrollera och verifieras. Många länder vill inte att någon utomstående ska komma till dem och kolla vad de gör. Jag tror på någon slags revision, där man stöttar länderna i deras klimatarbete, säger Björn-Ola Linnér.
Han kommer att vara på plats i Paris för att följa förhandlingarna och presentera det klimatpolitiska forskningsarbete som han och hans kollegor arbetar med.
– Jag tror att Parismötet har goda chanser att bli en framgång. Ambitionen är positiv och lättbegriplig: Hur skapar vi ett samhälle som är bättre och säkrare att leva i? Och alla vet att klimatåtgärder också kan ge andra viktiga positiva effekter, som bättre hälsa och större energisäkerhet, säger Björn-Ola Linnér.