Ett trettiotal flyktingar har kommit till Marghita och FCE de senaste dagarna. "Vi sitter tillsammans med flyktingarna och lyssnar och håller om dem", säger Camilla Liljeqvist.
Lars och Barbro Gustavsson från Askeby utanför Linköping har verkat i Rumänien i över 30 år. De arbetar i organisationen EFI Fadder, insamlingsstiftelsen som stöder den rumänska hjälporganisationen FCE, i staden Marghita.
De senaste dagarna har FCE märkt av flyktingströmmen som passerar Rumänien från Ukraina.
– Vi är mitt upp i det nu, säger Lars Gustavsson. Det är fruktansvärt sorgligt och helt obegripligt att förstå det som händer. De som kommer till oss i den första vågen är de som lyckats ta sig hit i ett fordon.
Det var deras engagemang i Elimförsamlingen i Örtomta som ledde till att Lars Gustavsson tillsammans med andra från Askeby åkte till Rumänien november 1990. Paret Gustavsson har blivit kvar och har under åren hjälpt fattiga och utsatta barn och ungdomar i Marghita.
Och hjärtat finns hos de som har det svårast.
– Vi tror att det kan komma en andra våg med flyktingar som kommer till fots till gränsen. De är kanske de som är fattigast som har störst behov av hjälp. Vi har möjlighet och kapacitet att ta emot de som kommer.
I Marghita i Rumänien står dörren öppen för de ukrainska flyktingarna. Från vänster ser vi Anders Liljeqvist, Camilla Liljeqvist, Demelza Pop, Czaba Pop, Barbro Gustavsson och Lars Gustavsson.
På plats finns Anders och Camilla Liljeqvist från Jönköping. Efter ett besök i Sverige kom de tillbaka till Marghita nu i veckan och hamnade i hetluften direkt.
– Det var bara att sätta igång och bädda sängar direkt, säger Camilla. Hittills har vi tagit emot ett trettiotal personer.
Camilla och hennes man åkte via Ungern och de såg långa köer med ukrainska bilar på väg ut ur Rumänien.
– Det är kvinnor med barn i alla bilar. De är verkligen hjältinnor som sitter och kör så långt med barnen i baksätet. En del har med sig sina katter och hundar.
– Vi märker på de kvinnor som kommer hit att de är trötta och slutkörda. De kommer själva och har lämnat sina män bakom sig.
Under tisdagen hjälpte FCE en lokal kyrka med att fylla en skåpbil med mat som skulle köra till Ukraina.
– Det var en medlem i organisationen som kan ukrainska som planerade att åka in med mat i Ukraina. De flyktingar som kommit till oss har berättat att affärerna är tomma, det finns inget att köpa, förklarar Camilla.
Barbro Gustavsson, Camilla Liljeqvist och Lars Gustavsson förbereder sig för att ta emot flyktingar från Ukraina. "Vi märker på de kvinnor som kommer hit att de är trötta och slutkörda", säger Camilla.
En del av maten var avsedd för de som köar för att lämna krigsområdet.
– Vi packade ned matsäckar som kan delas ut till alla människor som står och väntar vid tullen. Det betyder mycket för dem, för där finns inte heller något att köpa.
Barbro berättar att de barn som kommit till Marghita var leksugna efter den långa resan i bil.
– De letade genast upp våra leksaker och lekte fast det var mitt i natten. De hade knappt tid att äta.
Hon upplever att det finns en stark vilja hos rumänerna att hjälpa till.
– Det är många som undrar hur de kan bidra. Om det finns något positivt i det sorgliga som händer, så kanske det är att krisen för oss samman.
Lars tror att medlemskapet i Nato gör att folk i Rumänien trots allt känner sig trygga.
– De är inte oroliga att Ryssland ska bomba. Det har rullat in militärfordon från Nato som skyddar gränserna. Det handlar mer om en generell rädsla att konflikten ska sprida sig.
Ukrainska barn på FCE. Barbro Gustavsson berättar att de var leksugna efter den långa resan i bil. "De letade genast upp våra leksaker och lekte fast det var mitt i natten. De hade knappt tid att äta."
FCE vet inte hur flyktingströmmarna kommer bli framöver, men de är förberedda att hjälpa till.
– Vi har försökt att sprida att vi finns på olika sätt, säger Lars. De flyktingar som redan har varit här har också fört informationen vidare.
Camilla menar att det är viktigt med mat och en säng att sova i, men att den mänskliga biten är minst lika viktig.
– Vi sitter tillsammans med flyktingarna och lyssnar och håller om dem.