Applikationsingenjören Emmelie Fredriksson styr roboten via skärmen hon håller i handen. Kameran som fungerar som robotens öga sitter ovanför den svarta piken.
Kameror från företaget Sick, med verksamhet i Mjärdevi, kan hålla ett öga på att saker och ting går rätt till i fabriken. De kan exempelvis kolla att alla pralinerna är fina och ligger på rätt plats i chokladasken, att komponenterna i mobiltelefonen är korrekta, eller att korkarna på mjölkpaketen sitter ordentligt och inte läcker i matkassen.
Viktig teknik i kamerorna är sprungen ur teknologi som togs fram av Linköpingsföretaget IVP redan 1985. Nu används kamerorna runtom i hela världen för att hålla koll på allt från tillverkningsprocesser till bagage- och pakethantering.
Viktor Smedby ställer in 3D-kameran. Laserstrålen scannar av räkstjärten i plast under testet och skapar en 3D-bild på datorn.
3D-kamerans laserstråle scannar av räkstjärt i plast.
Kortfattat utvecklade IVP ett kiselchip med både en bildsensor och dataprocessor som gjorde det möjligt att göra snabbare kameror, vilket i sin tur öppnade möjligheten att utveckla 3D-kameror.
– Marknaden för 3D-kameror var nästan obefintlig på den tiden, så de var väldigt tidigt ute, konstaterar Joakim Delbom som är vd på Sick i Mjärdevi.
Kamerorna användes först i träindustrin för att göra exakta tredimensionella avbildningar av timmerstockar. Då kunde man räkna ut hur stocken skulle sågas för att ge största möjliga avkastning. Kameror kvalitetsgranskade sedan det tillsågade virket för att bland annat upptäcka kvisthål och röta.
Sicks kameror sitter monterade i fabriker och industrilokaler över hela världen. Joakim Delbom är vd på Sick i Mjärdevi.
3D-kamerans laserstråle scannar över tablettaskar under ett test. Kameran ska kunna identifiera askarnas position så att en robot kan plocka dem var för sig.
Det stora tyska bolaget Sick, med cirka 12 000 anställda över hela världen, ville få in 3D-tekniken i sin verksamhet och blev delägare i IVP i slutet av 90-talet innan de köpte upp bolaget helt 2003.
Sicks 3D- och 2D-kameror tillverkas inte i Linköping. Här ligger fokus på mjukvaran och den miljö som användaren ser i sin dator.
På kontoret i Mjärdevi jobbar drygt 100 personer och tar man trappan upp till andra våningen håller produktchef Viktor Smedby på med den helt nya releasen. Här utvecklas mjukvaran till de senaste 2D-kamerorna med integrerade AI-funktioner.
Vad blir bättre med den?
– Det är väldigt praktiskt att man inte behöver ha en dator som tidigare. Kameran kan vara monterad helt själv vid produktionslinan och säga att det här är bra eller dåligt. Funktionen är främst avsedd för att verifiera att man har packat rätt saker på rätt plats och så.
Produktchef Viktor Smedby demonstrarer hur man kan lära en AI-kamera att identifiera och räkna clementiner.
Han demonstrerar med en låda clementiner. När AI-kameran levereras till kund är den nollställd och behöver lära sig förstå vad den ska titta efter och identifiera, i detta fall rätt antal clementiner i varje låda.
När AI:n ska tränas upp behöver användaren koppla in datorn och jobba i programmet som utvecklas i Linköping. Med några enkla knapptryck lär Viktor kameran vad i bilden som är en clementin och inte. Han sätter bland annat in sin hand och låter AI:n förstå att det är något annat.
Efter några minuter har AI:n fattat galoppen, datorn kopplas ur och kameran kan jobba för sig själv med sin nya arbetsuppgift. Tidigare har denna inlärningsprocess kunnat ta veckor och krävt högutbildad personal.
– Då gjordes det av en ingenjör som pluggat jättelänge för att bli expert på den här typen av datorseendelösningar.
I programmet på datorn ringar användaren in clementinerna så att AI-kameran ska kunna identifiera att det just är clementiner den ska räkna.
Under inlärningen markerar AI-kameran, med gula prickar, att den även tror att handen och tröjan kan vara clementiner. Då får användaren klicka i att så inte är fallet. Nästa gång handen sätts in under kameran har AI-kameran lärt sig och gör inte samma markering.
Arbetare vid fabriksband som ersätts av kameror, skulle de klara det här?
– Ja, i princip vem som helst med datavana. Sedan kan det förstås krävas mer om man måste göra mer avancerade saker, men annars klarar man det utan någon speciell utbildning.
Joakim Delbom berättar att Sicks kameror också kan fungera som ögon på en robot.
– De hjälper exempelvis roboten att exakt veta var den ska plocka saker eller hur den ska hålla en del av en bilkaross så att svetsroboten kan svetsa.
Hur stor risk är det att kameran ser fel?
– Det är ganska svårt att säga. Det kan bland annat bero på ljusförhållanden, att det kommer in starkt solljus som man inte har räknat med, eller en dammig miljö som i sågindustrin. Då måste man putsa av kameralinserna emellanåt.
Vad kostar en kamera?
– Från 10 000 upp till 200 000 kronor ungefär beroende på modell.
Några av Sicks kameror. Priset på modellerna varierar från 10 000 upp till 200 000 kronor.
Stora företag kan köpa 100 kameror på ett bräde medan småföretagare ibland bara beställer en.
Joakim Delbom tror att användningen av kameror bara kommer att växa framöver.
– Automatisering, robotar och AI utvecklas ju inom allt fler områden, exempelvis städrobotar och servicerobotar inom vården som ska hjälpa människor hemma.
Kommer ni att ge er in där?
– Nej det tror jag inte. Vi gör inte sådana produkter, våra kameror hamnar bara i industrin, de sitter inte i bilar till exempel. Men jag ska inte säga aldrig.
Emmelie Fredriksson och Joakim Delbom i samtal om testroboten i Sicks lokaler i Mjärdevi. Den svarta piken används i testmiljön för att testa att roboten rör sig till rätt plats.