Björn-Ola Linnér kallar sig för en "förkrossad optimist".
– Lidandet finns redan, jag ser det bland annat i vårt samarbete med doktorander på Fiji, ett land där många lever på marginalen. Samtidigt är jag hoppfull. Jag började forska om klimatet i början på 2000-talet och kunde inte drömma om att frågan skulle få det här genomslaget. Våra barn och barnbarn kommer döma oss hårt för att vi var så senfärdiga, men än är det inte för sent att vända på Atlantångaren.
Vad krävs?
– Vi får inte slappna av. Det krävs en stark politisk uppslutning, vi måste våga prioritera klimat och biologisk mångfald. Det är ju grunden till vårt välstånd i framtiden, det är väldigt kortsiktigt att inte ta tag i det här frågorna. Det känns bra att vi inte har så många klimatskeptiker inom politiken idag, säger Björn-Ola Linnér.
Efter uppsvinget kring klimatfrågan hoppas han att förlusten av den biologiska mångfalden blir nästa stora fråga.
– Nu håller jag på med klimatforskning så jag är jätteglad över intresset, men vi måste få upp biologisk mångfald på dagordningen och prioritera det på samma sätt. Även om vi skulle lösa klimatkrisen så har vi enormt stora problem i framtiden om vi inte gör något åt den biologiska mångfalden. Den är ju en förutsättning för vår långsiktiga hälsa och vällevnad.
Hur ska vi gå till väga tycker du?
– En stor fråga. Vill man göra skillnad som individ kan man till exempel sluta köpa biffkött från Brasilien, det vet vi tränger undan regnskogen. Likaså att inte köpa produkter med palmolja. Har man en trädgård kan man anlägga en damm och en blomsteräng och undvika kemikalier.
– På nationell nivå måste vi värna våra jordbruk. Det är djupt allvarligt att vi lägger ner så mycket jordbruk i Sverige. Det påverkar på två sätt, dels att det att genom en mindre flora och fauna, dels genom att konsumenten köper mer matvaror som är industriproducerat. I Linköping är det ett problem om stan ska fortsätta växa på jordbruksmark.
Frågor som rör klimat och biologisk mångfald blir ofta abstrakta och svåra att ta till sig. Björn-Ola Linnér håller med och säger:
– Många tänker nog att "det låter fruktansvärt, men jag ser ingen skillnad i mitt liv". Ju mer vi kan förstå vad det betyder för mig, desto lättare är det att ta till sig en fråga.
Han fortsätter:
– Vi som jobbar med detta måste bli bättre på att förmedla visionen av att det kan bli ett trivsammare liv om vi prioriterar annorlunda. Mindre stressigt. Vi kanske ska hitta andra värden än att konsumera nya grejer som bara går sönder.
Men de här beteendena, som konsumtion och resande, är ju djupt rotade i folk?
– Absolut, men historiskt sett går det att ställa om. En positiv sak som hänt är till exempel att industrin de senaste fem åren har uppmärksammat frågorna kring hållbar utveckling. I framtiden kommer det finnas alternativ för den som vill leva miljövänligt. Vi är snart där.
Björn-Ola Linnér ingick i en delegation som nyligen representerade Sverige i stora världsomfattande förhandlingar. IPBES är den internationella plattformen för biologisk mångfald och ekosystemtjänster och har samma funktion som FN:s klimatpanel. IPBES förra rapport kom för två år sedan och slog fast att uppemot en miljon av världens åtta miljoner arter var utrotningshotade.
– Vi tänker inte så ofta på det. "Äh, några arter försvinner, det spelar inte så stor roll". Men i den komplexa värld som vuxit fram så är det brutalt hur vi bidrar till att utrota arter i en aldrig tidigare skådad takt.
– Rapporten fick ett enormt genomslag, klart över förväntan. Den hjälpte till att föra upp biologisk mångfald på dagordningen.
Nästan alla världens länder fanns representerade på årets stora konferens som hölls i juni. På bordet den här gången låg beslut om riktlinjer för två oerhört viktiga rapporter. All världens forskning ska nu sammanställas och senare fungera som stöd till beslutsfattare.
Den ena rapporten handlar just om sambandet mellan biologisk mångfald, mat, vatten, klimat och energi.
– En väldigt känslig rapport, det var så många förhandlingar kring det, säger Björn-Ola Linnér.
Varför var det så känsligt?
– Det finns många exempel, men ett är hur regnskogen ska regleras. Det är en fantastisk biologisk mångfald som är hotad, men landet där merparten av regnskogen ligger upplever det som ett hot mot deras suveränitet. Har man dessutom en president som inte tycker miljöfrågorna är så viktiga blir det ännu svårare.
Även Sverige har fått kritik från EU-håll, till exempel för att man inte värnar den fjällnära skogen tillräckligt mycket.
– Då har inte den svenska regeringen jublat. Det är känsliga frågor när man pratar om världens natur.
Den andra rapporten där arbetet nu rullar igång handlar om hur samhället ska förändras på djupet för att rädda klimatet och den biologiska mångfalden, så kallad tranformativ förändring.
Det är en enorm fråga och svår att greppa.
– Vi kan inte gå med små steg längre, vi behöver en fundamental systemförändring hur vi lever våra liv, säger Björn-Ola Linnér.
– Utgångspunkten är att vi behöver en transformation för att klara mångfalden. Det måste till genomgripande strukturförändringar i vår ekonomi, vad vi använder för energi, hur vi konsumerar och producerar. Människor måste prioritera annorlunda.
Ge ett exempel.
– Man kan njuta av livet utan att behöva åka till Thailand en gång om året. Det finns en massa saker att upptäcka på närmare håll, det har många förstått i pandemitider.
Får man inte flyga?
– Jo, men man måste prioritera hårdare. De senaste 10-20 åren har det gått på rutin. Det verkar vara en svensk rättighet att åka till Thailand varje år. Kanske går det att flyga miljövänligt i framtiden, men det ligger många år framåt.
I tre år ska det nu jobbas med att samla världens forskning kring de båda rapporterna som senare ska vägleda beslutsfattare.
– En väl avvägd sammanfattning där varje ord är vägt på guldvåg för att det ska accepteras. Risken är att budskapet ibland blir lite urvattnat, säger Björn-Ola Linnér.
Hur ska ni ro detta i land?
– Sammanställa forskningen går nog bra, men att få politiska beslut är naturligtvis en enorm utmaning. Politiken är långsam, på gott och ont. Samtidigt som vi måste ställa om snabbt för att lösa kriserna får man inte göra alltför storskaliga beslut utan ordentliga beslutsunderlag. Då kan det bli väldigt fel.