Varje söndag eftermiddag är det Tillsammanskafé i Skäggetorp centrum. Föreningen Ett Linköping för alla dukar upp fika under parollen ”gemenskap, sammanhållning och antirasism”. Söndagen efter de fruktansvärda terrorattackerna i Paris är kaféet välfyllt och det finns ett självklart samtalsämne.
– Man blir ledsen. Det kan hända här i Sverige också. Varför kan vi inte leva i fred? frågar sig Forousan Farahpoor.
– Jag tycker att det är tungt. Väldigt tungt. Det kommer så nära. Förut var det så långt bort, säger Agneta Eliason.
Sepideh Kamrani protesterar.
– Det är inte så långt bort. Irak är fyra timmar härifrån, och Frankrike två timmar. Det är inte så stor skillnad. Jag har tänkt att det här händer i Bagdad hela tiden, och i förra veckan i Beirut. Det är sorgligt var det än händer, säger hon.
Efter fredagkvällen i Paris, där minst 129 personer konstaterats döda efter flera synkroniserade attacker, har det blossat upp flera diskussioner. En av dem är just varför det blir sådana enorma sorgemanifestationer för att det händer i Europa, där en efter en sätter den franska Trikoloren som profilbild på Facebook, medan de dagliga attentaten i Irak och Syrien och de 43 personer som sprängdes till döds i Daeshs (IS) attentat i libanesiska Beirut inte ledde till närmelsevis lika starka reaktioner.
– Jag skulle vilja ha den libanesiska flaggan på Facebook. Men vi kan samtidigt inte säga att vi inte ska sörja Frankrike för att vi inte sörjer Beirut. Det är lika illa och fruktansvärt, säger Sepideh Kamrani.
Mer rädd än förut
Alla kring bordet är eniga om att sammanhållningen är det bästa botemedlet mot terrorn.
– Nu är det ännu viktigare att vi tar hand om flyktingarna, så att de inte hamnar utanför. Utanförskap gör att människor söker sig till andra ställen där de kan känna sig hemma, säger Sepideh Kamrani.
– Varför vill en ung kille ta sitt pick och pack och åka till Syrien? Varför? Då måste något vara fel här, säger Simin Nadjm-Tehrani.
Vad gör en sån här händelse med oss? Ökar den sammanhållningen eller blir allt bara mer polariserat?
– Den kan göra rasismen ännu större. Det krävs att vi har en medvetenhet för att öka sammanhållningen, säger Sepideh Kamrani.
Vissa vill få detta till ett krig mellan väst och islam. Hur ser ni på det?
– Det är ju islamofobi, säger Agneta Eliason.
Forousan Farahpoor är muslim och ryggar tillbaka när hon påminns om att vissa människor väljer att klumpa ihop jihadisterna i Daesh/IS med övriga islam.
– Daesh är inte mänskliga. Men jag kan känna skam för att jag är muslim, trots att jag inte alls tror på samma saker som dem.
Är ni rädda?
– Jag är lite mer rädd än förut, säger Simin Nadjm-Tehrani.
– Rädd för vad? frågar Forousan Farahpoor.
– Det kan ju hända här också, säger Simin Nadjm-Tehrani och påminner om bombdåden i Stockholm 2010, Utöya 2011 och det som hände i Trollhättan för några veckor sedan.
Upp till politikerna
Hur gör man för att behålla sammanhållningen när världen ser ut som den gör?
– Som privatperson måste vi möta andra människor och värna mänskliga relationer oavsett hur du ser ut eller var du kommer ifrån, säger Sepideh Kamrani.
– Vi måste prata om det. Prata, prata. Det är jätteviktigt, säger Agneta Eliason.
– Men media och politiker har ett större ansvar, säger Sepideh Kamrani.
– Politikerna måste lösa Syriens och Iraks kris, säger Simin Nadjm-Tehrani.
Sen påminner de om att Sverige än så länge inte sett mycket av islamistiska terrordåd, och att det finns andra attacker som är mer påtagliga här.
– Här har vi personer som bränner hus och försöker mörda barn i skolan, säger Simin Nadjm-Tehrani.
– Just nu är den värsta terrorn här alla hus som brinner, säger Sepideh Kamrani.