"Allt är så jävla perfekt. Det är ett paradis och vi är helt ensamma", säger Gareth Bagley om timmarna innan båten försvann från ön där vännerna övernattade.
Gareth Bagley vaknar av sin väns desperata rop. Vännerna är snabbt på benen. En kompakt tystnad brer ut sig där de står och stirrar ut i havet. Båten är försvunnen.
Gareth blundar när han inser att alla deras tillhörigheter finns på båten som nu inte syns till. Han är fast på en öde ö på andra sidan jordklotet. Det är 32 grader varmt och de har tre liter vatten att dela på.
– Jag tänker om och om igen: Vi är fucked.
***
I slutet på januari lämnar Gareth Bagley familjen i Linköping och flyger till Australien. Han ska hälsa på sin kompis Graeme Mckenzie. Tillsammans driver de it-bolaget Fishr.tv och under det senaste halvåret har de utvecklat en app där fiskare kan dela sina upplevelser med andra entusiaster. Det är endast veckor kvar till lansering och nu skulle Gareth och Graeme fira, umgås – och fiska.
Under helgen som gick bestämmer de sig för att besöka nationalparken Swain Reef utanför Australiens östkust tillsammans med tre bekanta.
– Vi snackar världens bästa fiskevatten.
I en nio meter lång amerikansk motorbåt med rejäl motor beger sig sällskapet ut på öppet hav. Natten ska tillbringas på den obebodda ö-gruppen Percy Islands som ligger på väg till revet. Väl framme gör de upp en eld, lagar en anksoppa, spelar musik och knäcker några bärs.
– Allt är så jävla perfekt. Det är ett paradis och vi är helt ensamma.
Mätta kryper de ner i sovsäckarna till syrsornas och vågornas sång. Båten ligger förtöjd med tre ankare precis vid stranden.
– Vid 01 vaknar jag av Graeme som skrikande undrar var fan båten är.
Först tänker sällskapet att båten måste ha kantrat på grund av tidvattnet. Med ficklampor springer de och letar – alltmer desperata.
Plötsligt skymtar båtens vita parkeringsljus långt ute på öppet hav. I vindskjulet som finns på ön hittar de en kajak, men tvekar.
– Det finns två stora risker. Att kajaken ska fångas i en av de enormt kraftiga strömmarna och föras bort flera mil, men framförallt: hajarna. Där ute kryllar det av hajar.
Gareth börjar riva i den enda packningen de har kvar. Tre liter vatten, en påse chips, ett halvt kakpaket – men framförallt: en kommunikationsradio och en mobil. Men vaken i deras egna radion eller den som finns i vindskjulet fungerar batterierna. Mobilen har ingen täckning.
– Ena stunden håller vi oss lugna, andra är vi galet stressade.
Gareth börjar räkna dagar. Sällskapet har sagt till några bekanta att de ska vara ute tre dygn. Det kommer alltså dröja minst fyra nätter innan de blir oroliga och larmar, resonerar han med stigande panik. Ytterligare minst ett dygn till innan kustbevakningen hittar dem.
– Det innebar att vi i värsta fall blir fast på ön i en vecka.
Kompisen Graeme bestämmer sig för att ensam klättra upp på öns berg i ett sista försök att få täckning.
– På berget får mobilen en "plupp" täckning. Graeme lyckas ringa till sin bror som arbetar på kustbevakningen och skrika var vi är och att vi behöver hjälp.
Klockan 16 dagen därpå räddas de av kustbevakningen. När Corren pratar med Gareth några dagar senare upprepar han vilken tur vännerna hade.
– Jag kommer aldrig tumma på säkerheten igen. Det gäller att vara beredd på alla scenarier. Allt kan vända snabbt ute på havet.
Kustbevakningen har letat efter båten som setts av privatpersoner över 100 kilometer från ön, men den är fortfarande försvunnen.