Klimataktivisten från Linköping: "Tvekar varje gång"

Den 17 augusti är det rättegång i Göteborg. Malin Ivarsson är misstänkt för ohörsamhet mot ordningsmakten under en klimataktion som Extinction Rebellion (XR) arrangerade i maj. Brottet betyder i praktiken att hon vägrade flytta på sig på polisernas order. 

Straffskalan går från dagsböter upp till sex månaders fängelse. 

– Troligen blir det dagsböter, konstaterar Malin Ivarsson.

Hur ställer du dig till det du är misstänkt för?

– Jag var där och det stämmer att jag satt kvar när polisen sa att jag skulle flytta på mig. Men jag ser det inte som ett brott, det är politikernas ickehandlande som är ett brott. Jag hävdar nödrätt – att det råder ett nödläge med klimatet. 

Malin Ivarsson bärs iväg av poliser vid klimataktionen i Göteborgs hamn i våras. "Jag vill kunna se barnen i ögonen om 60 år och säga att jag i alla fall försökte", säger hon.

Foto: Jonathan Pye

På våren 2022 deltog hon i sin första klimataktion. Sedan dess har det blivit fler, men känslan inför är fortfarande densamma. 

Ångest, rädsla, osäkerhet.

– Jag tvekar varje gång. Jag vaknar upp där på morgonen och känner efter – "Jag kanske har lite ont i halsen idag". Samtidigt har det här året av aktivism varit det finaste i mitt liv. Det har känts så meningsfullt och har gjort det lättare för mig att ta in klimatkrisen.

Är civil olydnad rätt väg att gå för att göra sin röst hörd? 

– Det handlar om att göra forskningens röst hörd, inte min. Jag tror att civil olydnad är en väg för att skapa den förändring som måste till. Civil olydnad och olydiga medborgare har historiskt bidragit till att sätta igång snöbollseffekter där samhället tidigare bromsat förändring, till exempel i medborgarrättsrörelsen eller kampen för kvinnlig rösträtt.  

– Men jag brottas ständigt med tankar på om jag gör rätt som blockerar en oljehamn eller större vägar och hur det blir för de människor det stör.

Hon beskriver sig själv som duktig och snäll och är inte van att bli utskälld eller att poliser skriker åt henne. 

Allra svårast blir det när privatpersoner vill ta ut sin ilska.

– Vi tränar mycket på att resonera med folk och jag försöker att göra det. Ickevåld är en superviktig faktor och vi tar alltid ett steg tillbaka och visar att jag kommer inte bråka. Ibland kan det faktiskt bli ett bra samtal, men jag tar illa vid mig när folk går förbi och fräser.

Aktionen i Göteborg genomfördes i oljehamnen och gick i hälsans tecken. Läkare, psykologer, sjuksköterskor och många andra protesterade i sina arbetskläder och blockerade en av infarterna. 

Syftet var att visa att klimatkatastrofen också är en folkhälsokatastrof.  

– Vi hade folk som föll ner och var döda. Läkare kom fram och gjorde olika livräddande insatser innan de dödförklarade personen. Sen hölls en ceremoni med tal. Det var fint, säger Malin Ivarsson.

Polisen var snabbt på plats och lät aktivisterna hållas ett tag, men gav till slut ett ultimatum: Alla som inte rör på sig inom fem minuter kommer att bli lagförda.

– Jag hade bestämt mig för att sitta kvar, men när man väl sitter där är det jätteläskigt och konstigt. Oftast känns det tryggt med polisen, och ibland blir det till och med fina samtal. Men när tre personer i full mundering står och befaller "flytta på dig!", då känner man sig rätt så liten.

Att hon nu blivit åtalad för första gången i sitt liv kommer inte som någon chock. Det var tvärtom väntat eftersom hon valde ett högriskalternativ i Göteborg – att sitta kvar och vägra lyda polisernas order. 

Hon är både laddad och orolig på samma gång inför det som väntar i rättssalen under torsdagen.

– Jag har lagt mycket tid på att läsa på kring juridiken, det har känts bra. Samtidigt har jag haft världens sämsta semester. Jag är ledig i fyra veckor och den sista dagen ska jag på rättegång.

Malin Ivarsson jobbar som psykolog till vardags och säger att både chefer och arbetskamrater har stor förståelse för hennes engagemang. Frågorna har mest rört om hennes klimataktivism är ett sidouppdrag och kommer att påverka hennes arbete.

– Jag är lyckligt lottad som har så fina arbetskamrater. Det har varit värre för andra jag känner, säger hon.

Hur pratar du med vänner och familj?

– De flesta blir upprörda över hur polis- och rättsväsendet lägger resurser på oss som varnar för klimathotet när det samtidigt inte finns resurser att lösa riktiga brott. 

– Men jag har också turen att ha fint folk omkring mig som vågar ifrågasätta. "Vad leder det här till egentligen"? Jag kan få en klump i magen av det – tänk om det inte leder någonstans.