Mannen, som vill vara anonym, berättar hur han på morgonen den 19 oktober 2004 hjälpte en vän som hade fått motorstopp vid korsningen Skolgatan/Västra vägen. Efter att ha lastat bilen på sin släpkärra körde han nedåt på Vasavägen, förbi museet och teatern. Samtidigt noterade han ljudet av sirener.
Plötsligt dök en man i 20-årsåldern upp.
– Från första eller andra gatan ovanför Frimis kom en person springande. Jag tänkte "ska han springa på bilen", så jag bromsade in och hann stanna precis när personen var framme vid bilen. Det var ytterligare några på trottoaren som stannade till.
– Han böjde sig ner vid framrutan och tog på något sätt i taket. Jag hörde inte exakt vad han sa, men det var inga vackra ord och han var helt vansinnig. Det här sammanträffandet varade ungefär fem-tio sekunder. Sedan försvann han nedåt.
Mannen var tacksam över att ha undvikit en krock och körde vidare.
När han senare hörde vad som hade inträffat på Åsgatan slog det honom direkt att det kan ha varit dubbelmördaren på flykt han hade stött ihop med.
– Jag var glasklar från första dagen att jag hade mött mördaren. Och jag tänkte efteråt att man kunde ha haft DNA eller fingeravtryck efter händerna han satte på taket. Han var så aggressiv också och jag tror han sa "jävla idiot" eller något sådant och spottade på sidorutan på min bil.
Någon dag senare kontaktade mannen polisen.
– Det var svårt att komma fram, men första gången någon svarade tog de mitt telefonnummer och sa att de skulle höra av sig.
Efter att inte ha hört något på två veckor gjorde han ett nytt försök.
– Då kom jag till en växel och de tog mitt telefonnummer igen.
Men inte heller den här gången ska polisen ha återkopplat. Mannen har sedan tagit upp saken vid ytterligare ett par tillfällen då han varit i kontakt med polisen i andra ärenden, men det har inte lett till något.
Åren har gått och incidenten på Vasavägen har dykt upp i huvudet då och då. Men när Daniel Nyqvist greps för en månad sedan och bilden på honom dök upp i massmedia var det som en blixt från klar himmel:
– Tid, plats, person och allting stämde när jag fick se bilden i tidningen.
Du kände igen honom direkt?
– Ja. Förutom att han inte såg ut så i ansiktet då. Han var inte så glad.
När mannen häromveckan läste att polisen ville komma i kontakt med det anonyma vittne som såg den misstänkte dubbelmördaren på brottsplatsen före dådet kände han att det var dags att även hans uppgifter kom till kännedom.
– Då tänkte jag att vittnen som såg flykten är lika viktiga som de som såg när han var på väg till mordplatsen. Sedan vill jag inte beklaga mig över att jag inte har fått kontakt med polisen under alla år. De hade väl kanske tusen eller mer samtal. Jag förstår det och vill inte anklaga dem utan jag själv är kanske lite skyldig eftersom jag inte var mer aggressiv när jag tipsade.
– Det jag ser kan vara intressant för polisen i dag är att jag såg honom på återvägen. Det är jag hundra på. Jag kan inte ha missat tid plats, person, uppförande och allting.
Mannen tror att hans uppgifter i ett tidigt skede kunde ha gett polisen ett bra spår i jakten på dubbelmördaren.
– Jag tänkte då att han var på väg till centralen. Bodde han någon annanstans? Var han på väg till bussarna? Nu är ju mordet löst, fast det kunde kanske ha skett lite snabbare med andra metoder.