Start i Smygehuk den 17 april.
I mål i Treriksröset den 29 september.
Nästan fem och en halv månad utmed vandringsleder, asfalterade bilvägar, grusstigar och myrmark som på sina ställen bjöd på rena gyttjebrottningen.
August Helgesson, som pluggar till civilingenjör vid Linköpings universitet, pustar nu ut efter att ha klarat av uppgiften som förmodligen skulle få större delen av det här landets invånare att kräkas av utmattning.
Vad sägs om följande basfakta från jättepromenaden:
Antal dagar: 132 vandringsdagar och 35 vilodagar.
Antal nätter i tält: 115.
Medeldistans per dag: cirka 20,5 kilometer.
Längsta vandringsdag: 46 kilometer.
Kortaste vandringsdag: 7 kilometer.
Total distans: 2 865 kilometer.
Första frågan:
Varför ger man sig på en sådan här grej?
– För att upptäcka nya platser. Och kliva in i sig själv, lite grann. Ville göra det innan det blir dags att börja jobba och allt det andra, du vet. Hus, familj och sånt.
Men så långt?
– Jag såg en film en gång om en tjej som gjorde en liknande vandring och blev sugen på att testa. Jag gillar att springa också. Fixade nio mil hemma i Rydsskogen en gång. Det blev 18 varv i spåret som mäter fem kilometer.
Tuffaste utmaningen?
– Starten i Skåne var ganska påfrestande. Dels var det mycket asfalterade vägar med biltrafik. Sedan tog det ett tag för mig att vänja mig vid ensamheten. Det släppte efter någon vecka.
Bästa upplevelsen?
– Lite klyschigt kanske, men alla människor jag träffade. Framförallt i fjällen med de fantastiska vyerna i synfältet.
Aldrig några planer på att kasta in handduken?
– Nej, faktisk inte. Det blev bättre och bättre ju längre norrut jag kom. Jag tog den västra sidan av Sverige. Efter Sälen blev det en del besvärlig myrmark, men när jag hade passerat Grövelsjön möttes jag av trevliga vandringsleder.
I snitt blev det en vilodag i veckan.
För att spara pengar valde August att till största delen tälta och stilla hungern med den mat han handlade på sig under promenaden.
– Mycket pasta och pulvermos. Men ibland stannade jag och klämde i mig en pizza. Då var det fest, haha.
En gång och aldrig mer, eller?
– Absolut inte. Jag kan tänka mig att göra det igen.
– Gröna bandet är en vandringsled från Grövelsjön till Treriksröset som lockar. 130 mil.
– Eller så blir det Vita bandet.
– Samma sträcka fast på vintern med skidor under fötterna. Det vore något.