Lena Miranda har varit vd för Linköping Science Park i sju år. Sju händelserika år med handelskrig, kompetensbrist, pandemi och i spåren av den nu också en halvledarkris som påverkar tech-miljön starkt.
Måndagsintervjun
– Kompetensbristen är våra medlemsföretags största problem. Vår branschorganisation Techföretagen har identifierat att det saknas ungefär 70 000 programmerare i Sverige fram till 2025. I Kina har man identifierat att det saknas fem miljoner AI-ingenjörer. Där sjösätts det utbildningar på löpande band på universitet och högskolor. Vi behöver också öka takten och skapa fler och mer relevanta utbildningar för vårt näringsliv. Det behöver göras av universiteten hand i hand med yrkeshögskolorna.
Lena Miranda har varit vd för Linköping Science Park i sju år. Sju händelserika år med handelskrig, kompetensbrist, pandemi och i spåren av den nu också en halvledarkris som påverkar tech-miljön starkt.
Vi ska återkomma till allt detta.
När vi sågs för sex år sedan, när du haft den här rollen i ett år, önskade du fler kvinnor i parken. Hur har det gått?
– Det är en svår fråga, men visst har det utvecklats. Som ni skrev i somras så har antalet kvinnliga vd-ar här tredubblats, om än från låga nivåer. Vi ser att hållbarhetstrenden i företagen öppnar upp för fler kvinnor. Kvinnor är intresserade av hållbarhet och de är ofta goda kommunikatörer som kan sälja in koncept och idéer. Vi jobbar för att öka antalet kvinnor som vill investera. Fakta är att kvinnor bara äger fyra procent av det totala aktiekapitalet och endast en procent av svenskt riskkapital går till kvinnor. Så problemet är inbyggt i systemet.
Vad är det svåraste i ditt jobb?
– Just nu är det att läsa av framtiden och förstå vart vi är på väg. Man måste tycka att det är roligt att vara stigfinnare. Om man tittar på den globala bilden med klimatkris, polarisering, halvledarkris och regionalisering av värdekedjor så är det en svår situation för företag att veta vilka marknader man ska satsa på och inte. Samtidigt går företagen i Linköping väldigt bra, vilket förstås är fantastiskt.
Vad tänker du om halvledarkrisen?
– Den kommer att bli besvärande för ännu fler. Där ser vi ännu inte de långtgående konsekvenserna.
Förklara vad du menar med regionalisering av värdekedjor!
– Det handlar om att flytta sin produktion- och sina underleverantörer till en närmre geografi och att man inte bara har en källa, utan fler ifall någon inte funkar. Det tror jag kan vara gynnsamt för många. Jag tror att det fortsatt kommer vara viktigt med globala samarbeten. Där är covidvaccinet ett bra exempel. Det hade aldrig kommit fram så snabbt om vi inte samverkat globalt. Samtidigt försvåras globala samarbeten av vissa länder och då måste man våga tänka att innovationsmiljöer och politik inte längre går hand i hand. Att våga tro på fri handel och värna internationella samarbeten även när de är svåra. Jag tycker man ska överväga om det är bättre att ta ett steg tillbaka, och iaktta vad som händer, eller vara en del och kunna påverka utkomsten.
Vad är du mest nöjd med under dina år i parken?
– Att vi har lyckats koppla upp fler människor och företag med varandra. Nu ser vi hur det leder till fler företagssamarbeten och projekt med öppen innovation där vi samlar olika företag och verksamheter. Det är helt avgörande för att vi ska kunna lösa vår tids största utmaningar.
Ge något exempel!
– Ett sådant är Actia Nordic som startade 2009 när tolv personer gick över vägen och lämnade Autoliv. Idag är de ungefär 200 anställda och har investerat mer än 150 miljoner i en egen hårdvaruplattform. Där har vi varit med och introducerat 10-15 olika startups som kan leverera applikationer på deras hårdvaruplattform och som de idag gör affärer med.
– Ett annat exempel är IndX2020 där vi lyckats få regionens storbolag – Siemens, Saab, Toyota och Väderstad – att etablera en öppen innovationsplattform för att samverka med startups.
"Mjärdevi har i många år varit fullsatt vilket gjort att vi knappt kunnat flytta runt i parken för att göra plats för växande bolag" säger Lena Miranda.
Är det något som under dina år här har gått sämre än du hade önskat?
– Ja, jag ser inga byggkranar i Mjärdevi. Idag (13 december) har jag visserligen varit med och tagit ett spadtag vid Nira Dynamics tillbyggnad, men annars har utbyggnaden av parken gått väldigt långsamt. Mjärdevi har i många år varit fullsatt vilket gjort att vi knappt kunnat flytta runt i parken för att göra plats för växande bolag.
Var det så redan när du kom hit 2015?
– Ja, och vi står och stampar. Det är väldigt långa processer för att komma vidare med översiktsplaner och detaljplaner. Jag är glad att fastighetsägarna nu jobbar tillsammans, det är avgörande att de inte jobbar var för sig för att maximera sina tomter.
– Det har funnits några projekt uppe, men de har fallit av olika skäl. Senast var det Datatons tillbyggnad som stoppades på grund av pandemin. Deras hus är ju ett av de mer arkitektoniska husen i området och som sätter en prägel på området som vi eftersträvar. Annars är det för mycket 80-talskänsla på husen i parken, om man bortser från Mjärdevi Center.
Vad tänker du om planerna som fastighetsägarna Castellum, Klövern, Sankt Kors och Mannersons har lagt fram? De skulle ju innebära en fördubbling av kontorsytorna i Mjärdevi.
– Jag tycker det är svårt just nu att känna vart saker och ting är på väg, hur mycket yta vi kommer att behöva efter pandemin. Kommer företagen i stället förtäta och tillåta mer jobb hemifrån? Många företag vittnar ju om att det som går förlorat vid hemarbete är de kreativa processerna och de täta avstämningarna vid kaffemaskinen. Samtidigt står Linköping och Östergötland inför århundradets tillväxtpotential. Jag tror att vi ska våga satsa, vår region är en av regionerna i landet med störst potential.
"Jag tycker det är svårt just nu att känna vart saker och ting är på väg, hur mycket yta vi kommer att behöva efter pandemin" säger Lena Miranda.
Är det några av de etablerade Mjärdeviföretagen som har hämmats av platsbristen?
– De har gjort det under ett antal år. Actia Nordic till exempel var trångbodda tills de beslutade att flytta över vägen, och för 1,5 år sedan förvärvade de också Flextronics prototypverkstad. När de nu flyttar in i sina nya lokaler till våren sker en samlokalisering av dessa två verksamheter. Genom den flytten har det frigjorts en del ytor och jag vet idag tre företag som är på väg in i parken. Cambios flytt ner till Link Business Center i city frigör också en del lokaler.
I den stora utbyggnadsplanen för Mjärdevi finns även bostäder. Tror du att människor bor här om tio år?
– Jag hoppas det. Nu har jag varit här i sju år och ser hur trögt det går i vissa avseenden så jag vågar inte säga något med säkerhet. Men det vore ju gynnsamt för området att förtäta och få in mer liv och rörelse efter klockan fem.
Vi började intervjun med kompetensbristen, vad mer kan göras när det gäller den?
– Den lägst hängande frukten är att ta till vara på de internationella forskare och studenter som kommer hit. Att få dem att vilja etablera sig här och jobba kvar. Idag är det bara 20 procent som gör det av alla som kommer hit. Resten vänder hem igen.
Varför är det så?
– Det finns flera skäl. Många svenska arbetsgivare är inte öppna för att anställa utländsk kompetens. Vi har dessutom ett mer nätverksorienterat arbetssökande i Sverige som gör det svårt för utländska personer att förstå hur de ska gå till väga. Sverige har också ett regelverk där du har kort tid på dig att få arbete för att få uppehållstillstånd. Allt detta försvårar. Nu har vi fått ett treårigt nationellt program av Vinnova för att skapa mer kvalificerade matchningar mellan internationella forskare och studenter och svenska arbetsgivare. Vi behöver också, för att kunna växa, få in fler tjejer och kvinnor i branschen och fortsätta inspirera barn och ungdomar.
"Det vore gynnsamt för området att förtäta och få in mer liv och rörelse efter klockan fem" säger Lena Miranda om utbyggnadsplanerna i Mjärdevi.
Vad hoppas du har hänt i parken om fem år?
– Då hoppas jag vi är en föregångare i Sverige i att anställa utländska forskare och studenter. Förutsättningarna finns ju att rekrytera Marie Sklodowska-Curie-stipendiater, scoutade som Europas främsta forskningstalanger, till en relativt bra peng. Jag hoppas också att ännu fler barn och ungdomar då har förstått vilken stad och region de kommer ifrån, och vilket avtryck vi har gjort på världsmarknaden med innovationer sprungna ur Linköping och Östergötland.
– Vi har ett bokprojekt igång för att nå ut till högstadieskolor med information som att Sveriges första webserver sattes upp i Linköping. Det var också en av världens tio första. Eller att den första bilden som skickades med modem över Atlanten var Sectras bild från OS i Los Angeles 1984 som trycktes i Aftonbladet dagen efter. Eller att tekniken som möjliggjort streaming som Netflix och HBO kommer från Mjärdevi. Jag märker när man pratar om detta med barn och ungdomar så tänds det något i dem. Det är coolt.
Närmast då, vad hoppas du på 2022?
– Jag ser två bubblare där vi kan positionera oss. Det finns en spets här i regionen inom digital forensik, att säkerställa bevisföring på nätet. Där har vi mycket kunnande i Nationellt forensiskt centrum, vid Linköpings universitet och många bildanalysföretag, som Sectra, Combitech och Saab. Polisen ligger långt efter i detta, så behovet är stort, och vi hoppas få etablera ett kompetenscenter här i Linköping.
– Den andra bubblaren är fordonssäkerhet där Linköping har fantastisk kompetens i Actia, Nira Dynamics, Veoneer, Arriver, VTI och Trafikverket, som sedan ett år tillbaka finns i Linköping med ett AI-labb. De samlar alla trafikdata på olika sätt. Nu tittar de i den här konstellationen om det går att göra något för cykelvägar. De har skickat in en stor ansökan om medel till Fordonsstrategisk forskning och innovation. Så det hoppas vi på.