I närmare 25 år har svenska proteinforskare träffats en gång om året för en gemensam vetenskapskonferens i Dalarna. Förra året lamslog pandemin allt och konferensen fick ställas in. I år var det Linköpings universitets tur att vara värd för konferensen och då fick det bli i virtual reality (VR) eller virtuell verklighet som det heter på svenska.
– I ren desperation vände vi oss till Fredriks företag för att få till konferensen i år, säger Maria Sunnerhagen, professor i strukturbiologi och arrangör av årets konferens som pågick 20-23 juni.
Fredrik Löfgren är robotutvecklare på Linköpings universitet, där han forskar om artificiell intelligens (AI). I början av pandemin skulle han föreläsa om robotar på en videokonferens, men föreslog istället en VR-konferens. Sagt och gjort. Tillsammans med några kompisar utvecklade han en virtuell miljö där mötesdeltagarna kunde gå runt. Det blev mycket uppskattat och i höstas startade Fredrik Löfgren ett eget aktiebolag för att möta behovet som han såg uppstod. Sedan dess har han arrangerat över 40 konferenser och möten i den virtuella verkligheten.
– Det är som vilket eventbolag som helst egentligen. Jag har bland annat mötesvärdar och bildproduktion på plats i den virtuella miljön. VR har skapat möjligheter för möten som annars är omöjliga att få till nu under pandemin, säger Fredrik Löfgren.
Den virtuella konferensverkligheten är öppen dygnet runt under hela konferenstiden, så för den som är vaken sent finns det möjlighet att umgås med andra nattvakna deltagare. Som på en vanlig konferens.
– Det blir andra diskussioner jämfört med videomöten, säger Maria Sunnerhagen.
Inom forskningsområdet proteiner finns också olika virus. Därför har årets konferens även kommit att handla om covid-19 och den kunskap man fått genom det senaste årets pandemibekämpning. På konferensen utbyts viktiga kunskaper och erfarenheter, men det är också en social tillställning.
– Det känns extra viktigt att ha mötet i år eftersom unga forskare inom fältet brukar knyta kontakter på de här konferenserna som varar resten av deras yrkesliv, säger Maria Sunnerhagen.
Då passar det bra med en VR-konferens. I den virtuella verkligheten kan deltagarna gå runt och samtala med andra deltagare. Inför konferensen får de bygga sin avatar, alltså det utseende som deras figur ska ha i den virtuella verkligheten. Många försöker välja ett virtuellt utseende som påminner om deras verkliga, men det finns också utrymme för kreativitet. En proteinforskare valde broccolihår, till exempel. Eller en annan som var blå som en smurf. Ytterligare en hade önskemål om att vara en lila drake.
– Det är positivt med kreativiteten. Hudfärg eller storlek spelar ingen roll. Alla får vara som de vill. Det ger också mindre utrymme för fördomar, säger Fredrik Löfgren.
De virtuella miljöerna strävar däremot efter att likna de verkliga. Inledningsanförandet hölls i en virtuell version av Crusellhallen i Linköpings konsert & kongress. För att skapa den virtuella miljön har Fredrik Löfgren själv tagit måtten på den verkliga konferenslokalen med tumstock. Över 400 insamlade mått senare kunde han återskapa lokalen som en virtuell miljö.
Både Sunnerhagen och Löfgren ser framtidspotential i mötesformen.
– Det har potential att utvecklas till något man gör till vardags, säger Fredrik Löfgren.