Vår stad
I Linköpings Bladet den 5 juni 1824 infördes ett av Per Westman undertecknat upprop för att grunda ett simsällskap i Linköping. Westman bjöd in stadens ynglingar att mot en mindre avgift få simundervisning. Han vände sig både till nybörjare och till de som var något litet simkunniga.
Undervisningen startade redan fem dagar efter uppropet vid Tinnerbäckens utlopp i Stångån. Westman var själv instruktör och skrev att han gärna offrade några lediga stunder för att lära ut simning. Verksamheten blev dock ifrågasatt, kritikerna kallade föreningen för dränkningskommittén.
Den första sommarens undervisning avslutades en söndagseftermiddag i augusti med en promoveringshögtid i Stångån mitt emot Ladugårdskälla. Enligt Linköpings Bladet hade, underhållna av regementsmusikkåren, ett mycket stort antal Linköpingsbor samlats på båda sidor om Stångån.
I en eklöfsprydd båt mottagen av salutkanoner gjorde så promotorn, biskop Marcus Wallenberg, entré. Så steg, ledda av Westman, nio gossar klädda i tunna vita dräkter med ett grönt skärp ut ur ett tält och ställde sig på en tillfälligt anlagd brygga. En efter en dök de så ned till åbotten och kastade upp lite jord i luften. Väl uppe satte Wallenberg pillövskransar på deras huvuden. De fick sedan också varsitt diplom förkunnande att de var kandidater.
Därefter promoverades 20 unga män, klädda likadant som kandidaterna, med eklövskransar till magistrar. Deras uppvisning bestod av dykning, bröst- och ryggsim och vad som kallades för vila på vattnet. Dessutom hoppade de i vattnet från en ställning på cirka 5 meters höjd. Bland de nya kandidaterna fanns Charles Emil Hagdahl och bland magistrarna fanns biskopens två äldsta söner.
Dagen avslutades med en middag där såväl länets tillförordnade landshövding Arvid Posse som stadens honoratiores deltog. Biskopen Wallenberg höll tal och konstaterade att livets Herre skänkt människorna simkonsten, icke för att medels dränkning beröva sig livet utan för att i nödens och farans stund rädda eget och medmänniskornas liv.
Per Westman var student i Uppsala och sedermera först stiftsbibliotekarie och sedan lektor vid Linköpings gymnasium. Han var kusin med donatorn Henric Westmans farfar.
Noteras kan att även Wallenbergs efterträdare som biskop, J J Hedrén, fungerade som sällskapets promotor. Som student hade Hedrén 1796 varit en av stiftarna av Uppsala simsällskap.