Vår stad
Westman uppmanade Linköpingsborna att omedelbart skriv av hans brev i två exemplar och sända dem till två bekanta. Samtidigt skulle de skänka minst 50 öre till Föreningen för Pauvres Honteux. Begreppet Pauvres Honteux innefattar personer som haft det ekonomiskt bra, men som på ålderdomen fått dålig ekonomi. I pressen uppgavs att Westmans initiativ resulterat i en lokal brevväxlingslavin.
Kapten Westman, som var föreningens sekreterare, skänkte själv betydande belopp till föreningen. Hans mor, Ida Westman, hade vårvintern 1863 tillsammans med fyra andra välbeställda Linköpingsdamer, Wilhelmina Ahnström, Mathilda Holm, Carolina Odencrantz och Adamina Taube, grundat föreningen.
Damerna ordnade i april 1863 tre soaréer som de kallade societetsspektakel. Vid den första soarén framfördes smärre teaterstycken samt så kallade Tableau vivant, det vill säga levande bilder. Då gestaltade ett antal personer olika välkända konstverk och historiska händelser.
Föreningen ordnade basarer och lotterier, men framförallt årliga danssoaréer. Vintern 1884 deltog 200 Linköpingsbor i danssoarén som traditionsenligt hölls på Stora Hotellet. Entréavgiften var könsuppdelad, herrarna fick betala 1 krona och 50 öre medan damerna betalade 1 krona och 25 öre. Corren skrev att föreningens soaréer utgjorde en av vintersäsongernas mest besökta tillställningar i Linköping. Föreningen, som 1884 hade ett kapital på 21 000 kronor, kunde det året låta 30 Linköpingsbor dela på 1 000 kronor.
Juldagen 1862 hade grevinnan Charlotte von Schwerin grundat Sveriges första pauvres honteux-stiftelse, Wänner till Pauvres Honteux i Stockholm. Grevinnan gav linköpingsbiskopen Ebbe Bring i uppgift att framföra stiftarnas tack till Gud. Tanken att Bring inspirerat de fem Linköpingsdamerna ligger nära till hands. Grevinnans släktingar på östgötska herrgårdar är andra tänkbara inspiratörer till en av landets första pauvres honteux-föreningar.
Noterbart är att Henric Westmans far Leonard Westman på 1880-talet ingick i styrelsen och tillsköt betydande belopp till föreningen. I Ida Westmans namn skapade familjen även särskild underfond.
Nämnas kan också att Magnus Ahnström, som bildade en betydande fond till förmån för pauvres honteux, var släkt med tre av damerna.
Under 1900-talet har föreningen, numera en stiftelse, främst fått testamentariska gåvor. Än i dag erhåller personer med låga inkomster bidrag av stiftelsen. I juni i år får 320 Linköpingsbor ekonomisk hjälp av stiftelsen.