Kvinnan har psykiska funktionshinder och enligt socialtjänstlagen kan hon då få hjälp i hemmet för att kunna klara sitt liv. Kvinnan ansökte hos Linköpings kommun om att få sådan hjälp. Kommunens handläggare fann att hon uppfyllde alla krav och beviljade hennes ansökan.
Därefter tog det stopp. Antalet människor med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning har blivit allt fler och Linköpings kommun hade inte tillräckligt med personal för att kunna ge henne hjälp. Det hade uppstått kö till stödteamet och hon fick därför vänta i åtta månader.
Detta dröjsmål gillas inte av Inspektionen för vård och omsorg (IVO). De har till uppgift att kontrollera att kommunerna följer lagen. Det är regeringen som stiftar lag, men i detta fall kommunen som tvingas betala och för att inte en kommun ska frestas att smita undan finns möjligheten att kräva böter.
IVO ansöker då hos förvaltningsrätten som avgör om och i så fall hur stort bötesbeloppet ska vara. I detta fall ansåg rätten att Linköpings kommun förtjänade straff. De dömde ut ett bötesstraff som är lite högre än vad kommunen sparat på att förhala insatsen. Beloppet blev 80 000 kronor som Linköpings kommun nu måste betala in till statskassan.
Kommunens försvar tog rätten ingen hänsyn till. I domen står att en kommun inte bara ska ha personal för läget just nu, utan även ha en plan för hur man ska klara av en ökning av antalet hjälpbehövande.