Sommaren 2018 slutade Linköpings stadsarkitekt, Johanna Wiklander. Sedan dess är tjänsten vakant. Det upprör Tomas Nyström, ordförande för Sveriges Arkitekter Östergötland och tidigare stadsarkitekt i Vadstena.
– Det är väldigt bekymmersamt att det inte finns någon som tar ansvar för den arkitektoniska utformningen i staden. Det finns många dugliga medarbetare på stadsbyggnadskontoret, men det krävs att någon har helhetsbilden, säger han.
Linköping har tidigare haft stadsarkitekter som suttit länge på sin post, som Sten Westholm 1931–1963 och Göran Karlsson 1978–2002. Det är viktigt med ett långsiktigt engagemang av det slaget, menar Nyström.
– Det krävs någon med en viss styrka för att kunna hävda sig gentemot byggherrar och andra intressenter. Kan man inte det blir det andra som bestämmer, säger han.
Per Nilsson, arkitekt i Linköping sedan 1987, anser att frånvaron av stadsarkitekt har fått synliga följder i staden.
– Parkeringshuset Detektiven är ett bra exempel. Utan att ens kontakta arkitekterna som ritat byggnaden klädde man in fasaderna med aluminiumraster – en total katastrof. Attackerna mot biblioteket är ett annat exempel. Sådana saker händer när det inte finns en högre tjänsteman som värderar utifrån ett helhetsperspektiv, säger han.
Alisa Basic är chef på kommunens plankontor. Hon berättar att man annonserat efter en ny stadsarkitekt vid två tillfällen. Första gången var när Johanna Wiklander slutade, men annonsen kom ut mitt i sommaren och gensvaret blev inte det förväntade.
I början av det här året gjordes ett nytt försök – och den här gången såg det lovande ut.
– Det var ett stort intresse. Fem personer kallades på intervju och till sist var vi nere i två kandidater. Men vi kände att den ena inte var rätt person för oss och den andra hoppade av, berättar Basic.
Alisa Basic menar att det är bättre att fortsätta utan stadsarkitekt än att anställa fel person.
– Vi är kräsna. Det krävs en skicklig person för att manövrera den här rollen rätt i en kommun. Vi vill ha en person med en pedagogisk ådra, som kan få med sig andra i stället för att peka med hela handen. Det är en roll som vänder sig mycket ut till branschen och vi är måna om att ha ett gott samspel. Kommunen sätter riktningen med arkitektoniska principer, men vi måste ha med oss branschen för att komma någonvart, säger Alisa Basic.
Men varför har det inte gått att hitta en stadsarkitekt på två år? Linköping är ju Sveriges femte största stad och växer snabbt, borde inte det vara en attraktiv arbetsplats för arkitekter?
– Jo, och det är det också, det såg vi på ansökningarna. Men det har varit en kombination av otur och att vi är kräsna.
I brist på stadsarkitekt fick nyligen en av kommunens planarkitekter – Erik Adolfsson – rollen som "strateg arkitektur och gestaltning" på 50 procent.
– Han har varit involverad i flera av våra stora projekt och är väl förtrogen med våra arbetssätt. Nästa vår ska vi utvärdera hur vi går vidare, säger Alisa Basic.
Tomas Nyström tycker inte att en strategroll på halvtid är en hållbar lösning.
– Visst är det viktigt att hitta rätt person som stadsarkitekt, men det är ännu viktigare att posten inte står obesatt, säger han.
Per Nilsson är också kritisk.
– När man efter två år inte lyckats rekrytera någon tyder det på att man inte tycker att funktionen är så viktig.