"Det vi vet är att vi måste undvika att individer hamnar i långvarigt bistånd."
"Kalle är en 40-årig man. Han äter inte, sover inte, rör sig inte som han borde för att må bra. Han börjar må psykiskt dåligt och föraktar sig själv för det sätt han lever på. Han har tappat kontakten med sina gamla vänner."
Vi läser ur en forskarrapport från 2018 om långtidsbidragstagare i Östergötland, och Kalle är ett fingerat men realistiskt exempel. Linköping är bland de sämsta kommunerna i landet på att hjälpa långtidsbidragstagare, enligt siffrorna i den stora statistikdatabasen Kolada. Koladas statistik går tillbaka till 2018, men det har sett illa ut i Linköping betydligt längre än så.
Sedan i januari har ansvaret för att vända skutan hamnat hos Mikaela Schullström, nytillträdd chef för kommunens integrations- och arbetsmarknadsförvaltning. Hon har jobbat med bidragsfrågor i olika roller sedan 2009. Men riktigt varför det är så illa ställt just i Linköping vet inte integrations- och arbetsmarknadsdirektören.
– Jag önskar att jag hade en heltäckande förklaring. Det vi vet är att vi måste undvika att individer hamnar i långvarigt bistånd. Det är om vi lyckas med det som vi kommer se ändringar i siffrorna, även på lite kortare sikt. De individer som haft bistånd under lång tid har ofta behov av långvarigt stöd. Här behöver vi vässa oss ytterligare i hur vi ser till att skapar ett sammanhängande och koordinerat stöd för individen. Här tänker jag även in andra samhällsaktörer.
"Långvarigt bistånd" definieras som att ha mottagit socialbidrag i minst två år. Den gruppen har ofta psykisk ohälsa eller missbruksproblem, som gör att bidragsberoendet är svårt att bryta. Självförsörjning kan vara långt borta och det kan vara fråga om att sakta lotsa personen ut ur socialbidrag, i första hand till andra hjälpåtgärder.
Vi läser vidare om "Kalle":
"Han har ingått i många arbetsmarknadsåtgärder. När han fått krav på sig att delta i regelbundna aktiviteter har han gått till vårdcentralen och blivit sjukskriven för ångest, depression, magvärk och smärtproblematik. Detta har pågått mer än 15 år.
Kalle har under den här tiden alltmer dragit sig undan världen och lever sitt liv i en virtuell gemenskap med andra nattetid, spelar och porrsurfar. Kalle saknar en livskamrat, men har helt tappat tron på sina egna förmågor, går knappt ut och handlar, har ingen nära vän och obefintliga kontakter med sin grundfamilj. Socialsekreteraren är den enda person han har kontakt med regelbundet. Kalle har inte bara försummat sig själv under lång tid utan också sin lägenhet, som är i behov av sanering."
– Ja, den här figuren är absolut inte fiktiv, Kalle existerar i högsta grad. Att socialsekreteraren är den enda kontakten är tragiskt nog inte ovanligt.
– Att han hamnar där han gör är ju inget som sker över en natt. Det är en följd av att individen över tid glider längre och längre utanför det skyddsnät som finns i samhället. Dessa personer får vi inte heller ut ur bidragsberoende i brådrasket, utan det viktigaste för oss är att se till att inte fler hamnar där.
Målet är att komma ner från att knappt 6 procent av alla hushåll i Linköping får försörjningsstöd (i absoluta tal 3 200) till 4 procent år 2025. En ambitiös målsättning, som kompletteras av att det redan i 2023 års siffror ska börja gå åt rätt håll.
Det kan verka orealistiskt att få en så stor förbättring när det sett illa ut så länge. Men Mikaela Schullström menar att tre delar är helt nya och kan ge de önskade, positiva effekterna.
– Basen är arbetsmarknadsprogrammet, som antogs i december. Här visar politiken inriktningen för hur hela kommunen ska samverka i frågan. Sedan kommer Arena arbetsmarknad – alla ska få individanpassade insatser så snart det är möjligt samt kontakt med en samordnande koordinator. Och slutligen heltidsaktiveringen: Individer som får ekonomiskt bistånd ska vara i daglig aktivitet efter egen förmåga.
En del av den nya organisationen är en satsning på att upptäcka och stoppa bidragsfusk. Tidigare var det en femtedels tjänst, nu blir det fem tjänstmän som arbetar bara med den frågan.
– Vi vet inte hur utbrett det är, och inte heller om det finns något missbruk som finansierar organiserad brottslighet. Det ska vi ta reda på. Men vi har i alla fall ännu inte fått signaler om att det skulle finnas lika stora problem som i exempelvis Göteborg.