I mars 2015 gjorde kommunen en befolkningsprognos som visade att Linköping skulle växa med omkring 1 500 personer per år 2016-2019. I somras var det fortfarande den siffran som gällde i den kommunala planeringen, men så kom hösten med den stora ökningen av antalet asylsökande och plötsligt gick allting väldigt fort. Nu har kommunen skrivit upp prognosen till 2 000-3 000 personer per år.
Ökningen består helt av nyanlända som efter att de fått uppehållstillstånd kommer att bosätta sig i Linköping. Det innebär att fler familjer behöver bostad, fler barn ska in i skolsystemet och att integrationsarbetet måste vässas så att de nyanlända får arbete så snabbt som möjligt. Många anställda i den kommunala apparaten har fått lägga sina ordinarie arbetsuppgifter för att planera efter de nya förutsättningarna.
– Det är utan tvekan en utmaning, men det är också en stor möjlighet för Linköping. Människor kommer hit med sina talanger och utbildningar, och det gäller att ta till vara på det, säger kommunstyrelsen ordförande Kristina Edlund (S).
Ensamkommande barn och ungdomar har en egen väg in i det svenska samhället. Redan efter några veckor i Sverige placeras de i någon kommun som då tar det fulla ansvaret för att ordna boende och skolgång. Där fick Linköpings kommun göra en rivstart i början av hösten. Från ett planerat mottagande av 112 ensamkommande steg antalet snabbt och under en period kom 20-25 per vecka. Kommunen öppnade snabbt ett tiotal boenden och vid årsskiftet fanns det 500 ensamkommande barn och ungdomar i Linköping.
– Vi kommer att ta emot flera än så, men det är svårt att veta hur många det blir. Vi planerar att skapa ytterligare någonstans mellan 175 och 300 platser för ensamkommande under våren, säger kommunalrådet Daniel Andersson (L).
Arbetet med ensamkommande har satt så stor press på sociala förvaltningen att de nyligen anmälde sig själva till Inspektionen för vård och omsorg, IVO, eftersom de inte längre kan garantera "den kvalitet och rättssäkerhet som lagstiftning och föreskrifter kräver”.
Asylsökande familjer och vuxna hamnar i ett system där de flesta bor på asylboenden i väntan på beslut i deras asylärende. En del väljer att bo hos vänner och bekanta, men oavsett boendeform så är det Migrationsverket som ansvarar för dem under asylprocessen. Merparten av de flyktingar som kommit till Sverige under hösten bor just nu på asylboenden runt om i landet, varav ganska få ligger i Linköpings kommun.
När asylprocessen är klar ska de som fått uppehållstillstånd flytta ut till kommunerna. Då tar kommunerna tillsammans med arbetsförmedlingen över ansvaret för deras fortsatta färd in i det svenska samhället.
Under 2016 räknar kommunen med att drygt 1 000 personer kommer att bosätta sig i Linköping efter att de har fått uppehållstillstånd. 280 kommer hit enligt den nya anvisningslagen och de övriga kommer själva att välja att flytta hit. Den stora skillnaden är att kommunen ansvarar för att de som anvisas till Linköping ska få en bostad, medan de som väljer att flytta hit på egen hand får lösa bostadsfrågan själva.
Åren därefter kommer antalet nyanlända att öka. De närmaste fyra åren räknar man med att 5 300 - 6 850 nyanlända med uppehållstillstånd kommer att bosätta sig i Linköping. Omkring 40 procent beräknas vara barn som ska få plats i förskolan, grundskolan och gymnasiet. Här pågår redan ett omfattande planeringsarbete för att många fler skolor än i dag ska ta emot nyanlända.
Samtidigt ska de vuxna gå igenom ett tvåårigt etableringsprogram som bland annat innehåller sfi-undervisning. Arbetsförmedlingen och kommunen ska samarbeta för att de nyanlända ska få jobb så snart som möjligt. Här finns mycket att göra, i dag tar det i genomsnitt sju år för en nyanländ i Linköping att få jobb.
– Det är på tok för lång tid. Men vi arbetar tillsammans med bland annat Migrationsverket och universitetet för att hitta olika paketlösningar med utbildning och praktik. På universitetet arbetar man med validering av nyanländas utbildning på ett intressant sätt, säger Kristina Edlund.
Ökningen av antalet nyanlända ställer stora krav på kommunal planering, men kostnaderna står Migrationsverket för. Under de första åren får kommunen ersättning för i stort sett alla utgifter, som till exempel boenden och skolgång. Under de första åren får de nyanlända så kallat etableringsstöd. Det är först när det stödet upphör, och om den nyanlände inte fått något jobb, som det kan bli aktuellt att få försörjningsstöd av kommunen.
Men många anser att det är bostadsbristen som kommer att bli den största utmaningen. I många stadsdelar har man redan stora problem med trångboddhet. Ett vanligt problem är att familjer blir mycket trångbodda som en följd av anhöriginvandring, eftersom många inte har möjlighet att byta till en större bostad när familjen har anslutit. Linköping har under en rad år tagit emot jämförelsevis få nyanlända, men från och med 1 mars nästa år har kommunen skyldighet att ta emot nyanlända efter så kallad anvisning. Det sätter situationen på sin spets eftersom kommunen då är skyldig att ordna bostad.
Just nu tittar den styrande majoriteten på flera lösningar, bland annat det politiskt kontroversiella förslaget om sociala kontrakt. Det innebär att fastighetsägare öronmärker en viss andel av sina lägenheter till nyanlända, och att kommunen står som hyresgäst.
– Sociala kontrakt är en möjlig lösning, eller tillfälliga bostäder i modulhus. Men på sikt tror jag att det kommer att lösa sig eftersom det just nu byggs mer bostäder i Linköping än någonsin, man får gå tillbaka till miljonprogrammets dagar för att hitta något liknande, säger Kristina Edlund.
Det är ett stort jobb som måste göras, och det kommer att märkas i skolor och på bostadsmarknaden. Känner du att du har Linköpingsborna med dig i det här?
– Kom ihåg hur det var på Stora torget under Musikhjälpen, när alla sjöng "Stad i Ljus". Det säger allt, säger Kristina Edlund.
– Visst kommer vi att sättas på prov, och alla uppskattar det inte. Men jag möter många människor som är empatiska, solidariska och vill hjälpa till.
Det här beskrivs ofta som en flyktingkris. Är det en kris?
– Det som har hänt i höst är naturligtvis i första hand en kris för alla flyktingar, säger kommunalrådet Daniel Andersson.
– Men man måste också ha en krismedvetenhet i den egna organisationen. I vissa verksamheter sliter de anställda hårt och vi kan inte följa alla lagar och regler. Men så småningom tror jag att vi kommer att gå ur det här stärkta och med nya erfarenheter, säger han.