Om 30 år ska Linköping ha en ny stadsdel, Stångebro, som växt samman med den nuvarande innerstaden. Ostlänken ska gå genom staden, och vi ska ha en ny stor centralstation. Det är ett jättestort stadsbyggnadsprojekt, och för att förbereda Linköpingsborna på vad som ska ske har kommunen arrangerat en föreläsningsserie om andra liknande projekt.
I torsdags var det dags för den första föreläsningen där Göran Cars, professor i samhällsplanering på KTH, berättade om flytten av Kiruna.
– Det ni ska göra här i Linköping är ungefär lika omfattande som flytten av Kiruna. Det finns många skillnader mellan projekten, men när de gäller planeringen tror jag att det finns erfarenheter från Kiruna som kan vara viktiga för er här i Linköping, sade Göran Cars som numera är Kirunabo och leder uppbyggnaden av den nya staden.
– Ni har utmärkta förutsättningar för att skapa något bra här i Linköping. Men Linköpingsborna måste bli delaktiga i arbetet, komma med idéer och känna att man lyssnar på dem på allvar. Det måste finnas en entusiasm bland invånarna, annars går det aldrig.
I Kiruna är det bråttom, 2018-2019 ska den nya stadskärnan vara på plats. Trots det har man ägnat mycket tid åt att föra en dialog med Kirunaborna.
– Man kan inte gå ut till invånarna med färdiga planer och fråga: Vad tycker ni om det här? Det skapar inte något engagemang och risken är stor att man får en stark opinion mot sig.
– Vi gick i stället ut till invånarna och frågade: Vad kan bli bättre i Kiruna? Det födde diskussioner om vilka kvaliteter människor vill ha för att trivas i sin stad.
Det visade sig att Kirunaborna vill ha ett fint stadstorg, bebyggelse med en tät stadskaraktär, många mötesplatser, en köpgata och ett antal märkesbyggnader som ger staden identitet.
Dialogen med Kirunaborna skedde i små grupper.
– Man kan inte ha stora möten, det finns alltid ett antal män i 55-årsåldern som tar allt diskussionsutrymme, säger Göran Cars.
I Kiruna skapade man arbetsgrupper med olika teman, till exempel trafik och kulturmiljöer. Intresserade invånare fick anmäla sig för att komma med idéer och diskutera olika lösningar. Även skolklasser var engagerade.
– Det visade sig vara enormt värdefullt. Vi fick till exempel en djupare förståelse för Kirunabornas önskan att ha nära till naturen, och därför planerar vi bostadsområden med djupa flikar av grönområden mellan sig.
Föreläsningen hölls i stadsbibliotekets hörsal och det var tydligt att många i publiken tyckte att den viktiga dialogen om stadens framtid saknas i Linköping. En kvinna i publiken frågade:
I Kiruna förstår ju alla att man måste flytta staden. Men vad är motivet till den stora utbyggnaden av Linköping, varför är det så nödvändigt?
– När järnvägen kom till Linköping på slutet av 1800-talet blev det ett lyft för hela staden. Nu räcker den gamla järnvägen inte till längre och Ostlänken och så småningom hela Götalandsbanan ska byggas. Det skapar stora möjligheter för Linköping, men för att kunna ta vara på dem så måste innerstaden växa och vi måste bygga en större station, svarade Michael Myhré, projektchef för C Linköping.
– Vi i C Linköping har ett samlat ansvar för hela projektet, och att det genomförs i dialog med Linköpingsborna.