Inför valet 2014 granskade vi den socioekonomiska utvecklingen i Linköpings kommun under de gångna två mandatperioderna. Undersökningen visade att de sociala och ekonomiska klyftorna ökat – trots vallöften om motsatsen.
Läs mer: Granskningen från 2014
Nu visar vår nya granskning att segregationen i stora delar består.
I en större överblick är Linköping en välmående kommun med hög inflyttning, hög utbildningsnivå och en stark arbetsmarknad tack vare en hög andel tjänste- och kunskapsföretag. Samtidigt ser statistiker att Linköping har samma utveckling som Sverige i stort: De socioekonomiska klyftorna ökar.
– Tittar man på den andel av invånarna som har lägst inkomster och i andra änden den andel som har högst, ser vi att skillnaden ökat och blir större och större. De som ligger högst i inkomst drar iväg, säger Jimmy Lindahl vid statistikkontoret i Linköpings kommun.
Inför valet 2014 hade människor i stadsdelarna Ryd (där många är studenter), Skäggetorp, Ekkällan och Berga Linköpings lägsta disponibla inkomster. Samma fyra stadsdelar ligger lägst idag. Högst inkomster har invånarna fortfarande i Ekängen, Hackefors, Jägarvallen, Ullstämma och Hjulsbro.
Mönstret hänger samman då man granskar arbetslöshet, utbildningsnivå, fördelning av personer med utländsk bakgrund, boendesegregation, och valdeltagande.
Arbetslösheten är fortsatt högst i Skäggetorp, Berga, Lambohov och Ryd. Lägst arbetslöshet har, liksom tidigare Jägarvallen, Hackefors och Ekängen. Skäggetorp, som listats som ett av Sveriges mest socialt utsatta bostadsområden, är en stadsdel som många människor väljer bort om de får möjlighet. När de får jobb och bättre inkomst flyttar de därifrån.
– Ja, så kan man uttrycka det. Många väljer också att bo kvar. Men tittar man på gruppen förvärvsarbetande så finns det en tydlig tendens till utflyttning från Skäggetorp, säger Jimmy Lindahl vid kommunens statistikkontor.
Den tendensen är starkare hos utrikes födda personer än för personer födda i Sverige.
Skäggetorp hade sedan tidigare Linköpings högsta andel invånare med utländsk bakgrund. Fler har flyttat in de senaste åren. Ändå går den så kallade boendesegregationen – måttet på fördelning av utrikes födda personer i en stad – nu åt rätt håll i Linköping. År 2005 började boendesegregationen i Linköping att skena. Jämförelser med andra kommuner är svårt eftersom kommuner kan göra områdesindelningar olika. Jämför man ändå, hade Linköping Sveriges största ökning av boendesegregation under åren 2005-2010 och var landets näst mest segregerade stad efter Södertälje, enligt en rapport från Internationella Handelshögskolan i Jönköping 2015. Nu har det vänt. Folkmängden har ökat, med både inrikes och utrikes födda, i alla delar av Linköping och därför jämnas boendesegregationen ut.
– Men vi är fortfarande kvar på en högre nivå än 2006 då ökningen tog fart, säger Jimmy Lindahl.
Forskning visar att låg utbildning, hög arbetslöshet, låg inkomst och lågt valdeltagande hänger samman och riskerar att bli en negativ spiral. Magnus Dahlstedt, professor i socialt arbete vid Linköpings universitet, säger:
– Segregation i en stad är inte ett problem för ett enskilt område. Det är ett problem för hela staden.
I januari i år inrättade regeringen Delegationen mot segregation. Myndigheten skriver: ”Segregation motverkar bostadsområdens utvecklingsmöjligheter. I områden där många har hög utbildning och höga inkomster har invånarna ofta bättre förutsättningar att få sina rättigheter och behov tillgodosedda, än invånare i områden med socioekonomiska utmaningar.”
Fotnot. Boendesegregation mäts genom att en kommun delas in i små geografiska områden och fördelningen av inrikes/utrikes födda undersöks. Avvikelsen beräknas område för område i förhållande till kommunens genomsnitt.
Siffror som används i artikeln har hämtats ur kommunens statistikdatabas.
Karta: Albin Wiman