Moderaternas i Linköping valrörelse 2006: Glöd, hetta, engagemang. Som hämtade ytterligare inspiration ur alliansvindarna på riksplanet. Efter valet bytte Centerpartiet fot, bröt upp från samarbetet med Socialdemokraterna (som inleddes efter valet 1994) och stöp i säng med Paul Lindvall & Moderaterna. Alliansen överlevde valet 2010 – mest tack vare Moderaternas remarkabla framgång – men i dag hackar den 4–cylindriga alliansmotorn. Glöden har falnat. Alliansen känns lika avslagen som den s k Folkrörelsealliansen gjorde 2006.
Inte så konstigt. Vi känner igen symptomet från rikspolitiken. Spelar ingen roll om den styrande ministären leds av en Göran Persson eller en Fredrik Reinfeldt. Efter fem, sex år ersätts mycket av den frejdigt frustande förändringsviljan av tillbakalutad, däst förvaltning. Som i Linköping i dag. Som i Sverige.
Samtidigt: Socialdemokraterna i Linköping – partiet är fortfarande det största partiet – ångar på som aldrig förr. Operation Dörrknackning är kommunalpolitikens svar på Bob Dylans Never ending tour, och nu senast lades sista stenen i det bygge som heter Framtidskontraktet. Ett erbjudande till de 118 705 Linköpingsbor som får rösta i valet i höst. An offer theycan´trefuse? Den som lever får se.
Framtidskontraktet består av konkreta förslag som kretsar kring sådant som jobben, skolan, bostäder, trygghet och äldreomsorg. Ytterligare konkretiseringar är att vänta. Men var finns det av Moderaterna signerade alternativet? Jag kollar partiets hemsida. Den ger inte mycket vägledning. Det känns ibland som att den den politiska majoriteten retirerar från att ta politiskt ansvar. Som nu senast när stenarna haglade och bilar sattes i brand i Skäggetorp. Vad gjorde Paul Lindvall? Som vanligt: Skyllde på polisen. Så agerar den som varken ser eller förstår att det dynamiskt växande Linköping slits isär.
Socialdemokraterna med Lena Micko i spetsen hoppas få ta över styret efter valet i september. Hon har säkert fått frågan redan: "Med vilka partier ska S samarbeta?" Frågan tycks förutsätta att den traditionella blockpolitiken är det nav kring vilket Linköpingspolitiken snurrar. I evighet, amen. Så är det ju inte alls. Socialdemokraterna har sedan 1980–talet styrt tillsammans med så skilda storheter som Kristdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet. Vem vet hur nästa konstellation i Linköping ser ut?
Lena Micko & Co vet att partiet måste hålla ställningarna i sina starkaste fästen – och samtidigt få tidigare alliansväljare i till exempel valkrets Linköping sydväst (Berga, Domkyrko) att rösta på S. Miljöpartiet, tänkbar samarbetspartner till S, surfar säkert vidare på framgångsvågen från valet 2010 (plus 2 800 röster). Moderaterna då? Var succén 2010 en engångsföreteelse? Vad betyder det för KD, C och FP om M fortsätter växa?