"Det finns ett brett stöd för att ta de här frågorna på allvar. Men ibland måste vi ändå ta tuffa beslut", säger Stefan Erikson (M), ordförande samhällsbyggnadsnämnden
Åren 2011–2020 var Linköping den kommun som byggde mest på jordbruksmark av alla kommuner i Sverige, enligt Jordbruksverkets statistik. 204 hektar bebyggdes då, 17 mer än tvåan Uppsala.
Alltfler röster höjs för att Sverige behöver öka sin självförsörjningsgrad och skydda den jordbruksmark vi har kvar. Bakgrunden är att landets åkerareal länge minskat, från 3,8 miljoner hektar för 100 år sedan till strax under 2,6 miljoner nu. Huvuddelen av minskningen beror på skogsplantering och att åkrar blivit betesmark, men väg- och husbyggen gör också sitt till.
Samtidigt har befolkningen nästan fördubblats under de 100 åren och i dag importeras ungefär hälften av den mat vi äter.
Även i Linköping verkar politikerna vara överens om att något måste göras. De styrande partierna M och S skriver i sitt gemensamma politiska program att "värdefull åkermark ska värnas".
Men hur ser det ut i praktiken?
Enligt en ny sammanställning som Region Östergötland gjort har Linköping antagit detaljplaner där 577 hektar jordbruksmark pekas ut för exploatering. Om översiktsplanerna fullföljs kan det bli över 1 600 hektar.
Under våren väntas beslut om en detaljplan för byggnation på cirka 30 hektar åker utanför Linghem. För Distorp mellan Gärstad och Ekängen har detaljplanearbetet för ett 200 hektar stort industriområde inletts – mestadels på bördig åkermark. Ljungsbro, Vikingstad, Ekängen, Djurgården, Hackefors, Kallerstad och Berga är andra exempel på områden där jordbruksmark kommer att bebyggas.
Stefan Erikson (M), ordförande i samhällsbyggnadsnämnden, säger så här:
– Det är inget jag hymlar med; under lång tid framåt kommer väldigt mycket åkermark att bebyggas. Ofta handlar det om gamla beslut – antagna detaljplaner går inte att backa ifrån. Men kunskapen och förståelsen kring åkermarkens betydelse har ökat kraftigt det senaste decenniet. Nu finns det ett brett stöd för att ta de här frågorna på allvar.
Men kommunen fortsätter att göra nya detaljplaner på åkermark?
– Ja, i vissa fall är det så att vi behöver ta tuffa beslut. I Linghem är det till exempel viktigt för att tätorten ska kunna utvecklas. Distorps industriområde är nödvändigt för att kunna genomföra stadsomvandlingen runt Ostlänken – många företag kommer att behöva ha någonstans att flytta till, säger Stefan Erikson.
"Följ det gamla talesättet: Där ingen plog kan gå, där ingen lie kan slå, där ska huset stå". Det är rådet från Anders Samuelsson (C), politiker i Jönköping.
I Jönköping resonerar man annorlunda. Där har kommunfullmäktige nyligen fattat beslut om att inte planera någon ny bebyggelse alls på åkermark. Om det ändå måste göras ska lika mycket ny åker tas i bruk någon annanstans. Det berättade Anders Samuelsson (C), som i 16 år var ordförande i Jönköpings stadsbyggnadsnämnd, när han nyligen besökte ett seminarium på Vreta Kluster.
– I vår översiktsplan låg 56 procent av utpekade exploateringsområden på jordbruksmark. Men vi tog fram alternativ, område för område. Det går – åtminstone här i Småland, sade Anders Samuelsson.
I miljöbalken finns en paragraf som ska skydda jordbruksmarken: "Brukningsvärd jordbruksmark får tas i anspråk för bebyggelse eller anläggningar endast om det behövs för att tillgodose väsentliga samhällsintressen och detta behov inte kan tillgodoses på ett från allmän synpunkt tillfredsställande sätt genom att annan mark tas i anspråk."
I praktiken brukar den paragrafen väga tunt i mark- och miljödomstolen när någon vill bygga på åkermark. Anders Samuelssons råd till sina politikerkolleger är att strunta i miljöbalken och styra utvecklingen via detaljplanerna.
– Kommunerna har planmonopol. Använd det! Följ det gamla talesättet: Där ingen plog kan gå, där ingen lie kan slå, där ska huset stå.
"Kommunen måste få utvecklas, men vi måste verkligen göra allt för att minimera byggandet på åkermark.", säger Lars Vikinge (C).
I Linköping har Samuelssons partikollega Lars Vikinge länge varit engagerad i frågan om åkermarkens bevarande.
– Det var den frågan som fick mig att gå med i Centerpartiet 2006. Då var jag en av dem som skrek "inte en kvadratmeter till". Men sedan ser man hur svårt det är. Man får respekt för frågans komplexitet, säger Vikinge.
Om Jönköping kan stoppa exploateringen av åkermark, kan inte Linköping också det?
– Med all respekt för Jönköping – de har gjort ett fantastiskt jobb – så ser geografin helt annorlunda ut. Jönköping har inte mycket åkermark. I Linköping är vi omgärdade av åkrar på tre sidor och på den fjärde har vi naturreservat. Kommunen måste få utvecklas, men vi måste verkligen göra allt för att minimera byggandet på åkermark.
Vikinge säger att han ogillar planerna på industrimark mellan Ekängen och Gärstad.
– Men samtidigt har jag svårt att se alternativen. Alla säger att det måste ligga nära E4 för att fungera. Men vi måste våga välja bort vissa verksamheter. Stora logistikcentra behöver inte ligga i Linköping, de kan byggas i andra kommuner längs E4. När det gäller bostäder kan vi satsa mer på orter som Skeda udde och Brokind. Och Ulrika – om vi skapar bättre kommunikationer dit, säger Lars Vikinge.
Gunnar Gustafsson (MP), vice ordförande i samhällsbyggnadsnämnden, vill stoppa industriområdet vid Gärstad.
– Det är fruktansvärt dåligt att Linköping inte är bättre på att bevara åkermarken. I takt med att södra Europa får ett alltmer ökenlikt klimat har vi ett väldigt stort ansvar här uppe. Linköping har en av världens bättre jordar, säger han.
Men inte heller Gunnar Gustafsson är beredd att stoppa all exploatering av åkermark. Byggplanerna i Linghem tänker han till exempel rösta ja till.
– Linghem är i skriande behov av ny trafikstruktur och detaljplanen omfattar också en efterlängtad idrottshall. Jag skulle önska att man tagit bort en del villabebyggelse och i stället förtätat inne i samhället. Men det skulle krävas ett omtag och det är jag inte beredd att göra i det här läget, säger han.
"Sverige skulle kunna fördubbla sin befolkning utan att använda någon åkermark alls", hävder Anders Larsson, lektor på SLU.
En av dem som talade vid Vreta Kluster-seminariet var Anders Larsson, lektor på Sveriges lantbruksuniversitet. Han hävdar att Sverige skulle kunna fördubbla sin befolkning utan att använda någon åkermark alls.
– Sverige har en väldigt hög andel hårdgjord yta per capita, nästan mest i världen. Vi kan förtäta på den ytan. Inte med höga hus – det ger för stora skuggeffekter på våra breddgrader – men med stadskvarter.
Anders Larsson tar ett exempel från Linköping.
– I Mjärdevi sitter de skarpaste hjärnorna i ett område med stora parkeringsytor och tak utan vare sig planteringar eller solceller. Området skulle räcka till nya techföretag i 100 år. På andra håll finns parkeringsplatser, köpcenter och solcellspark sida vid sida. De ska naturligtvis ligga ovanpå varandra.
Sveriges åkermark har på 100 år krympt från 3,8 miljoner hektar till strax under 2,6 miljoner hektar.